måndag 3 januari 2011

Om nördighet och måsten.

Jag har äntligen lyckats sätta fingret på exakt vad som provocerar mig så med sektigheten kring vissa fenomen. Jag tänker på typ Seinfeld, Star Wars och Bob Dylan. Är ni redo? Då kör vi:

Uppfattningen att man inte har något val förutom att gilla dessa grejer, eller åtminstone erkänna deras påstådda geni. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra "men du KAN ju inte ogilla Dylan", "du MÅSTE ju tycka om Star Wars" eller typ "om du inte gillar Seinfeld är det för att du inte förstår".

Grejen är att jag och alla andra har ett VAL. Ingenting är obligatoriskt, fattar ni? Vi måste ingenting. (Jag misstänker för övrigt att många som tycker om dessa grejer gör det för att de en gång i tiden fick en känsla av att de "måste" det. No offence.)

Ett annat skäl till att jag provoceras är givetvis att det lämnar mig lite utanför pretto-nörd-ängsliga klubben där jag annars passar in rätt bra. Och man blir självklart förolämpad när människor antyder låg intelligens på grund av ens preferens när det gäller sitcoms. Ovanstående är en extremt känslostyrd åsikt; men icke desto mindre är den relevant.

Kom ihåg det nu. Vi tycker vad fan vi vill.

5 kommentarer:

Emil sa...

Du har en poäng.
Värt att ta upp är också den motsatta effekten; när man ogillar en företeelse utan att ge den en chans, endast för att "alla" andra hyllar den till skyarna. Typ Winnerbäck och Kent i mitt fall.
Men Star Wars är faktiskt för jävla bra.

Maria sa...

Tycker du har en poäng. Man får faktiskt ogilla "kult"-grejer. Och man får också sluta gilla sådant som man en gång gillande. Typ med Star Wars. Älskade det när jag var liten, nu, not so much. Men så tycker jag inte om filmer i allmänhet. De är för långa.

Oscar sa...

Jag känner mig prickad. Märkligt... Haha.

Miranda sa...

Det störigaste som finns är ju folk som ba "men, du MÅSTE gilla detta! Du förstår det bara inte. Om du förstod det skulle du inse hur bra det är"
och man ba.. nä. Jag FÖRSTÅR det faktiskt. Tycker fortfarande inte om det. Simple as that.

Fredrik sa...

Maria, kul att du tar upp att du inte gillar filmer i allmänhet. Det pratas ju aldrig om det som ett alternativ, men varför inte liksom? Varför skulle filmen vara något som alltid funkar, som kan uttrycka allt? Jag tror i och för sig att den kan det. Berättelser är nog så grundläggande fascinerande att de aldrig slutar att vara intressanta.