En språklektion i all välmening.

• Det heter trilogi, INTE triologi.
• Misstänkt är en person eller en handling som verkar skum, misstänksam är man mot personen eller handlingen i fråga. Misstänksamt är ett adverb som beskriver något man gör för att indikera att man är misstänksam, t.ex. "skakade misstänksamt på huvudet". Det betyder alltså inte att huvudskakningen verkade misstänkt.
• "De" är subjekt, "dem" är objekt. "Dom" är antingen talspråk eller något man får i domstol.

Mvh Språkfascisten.

So, I've heard you know how to write it.

Idag är en sorglig dag. Dels för att det är en måndag efter festivalhelg och den emotionella baksmällan som alltid tar ut sin rätt, men mest för att min fantastiska vän A-K lämnar min stad för sin egen. "Vad har detta med Svenska skrivregler att göra?" undrar du såklart nu. Jo, det var såhär.

A-K och jag vandrade längs en gata i Göteborg, och helt plötsligt frågade hon "när ska man egentligen använda semikolon?". Jag började hoppa och klappa händer av glädje (på riktigt). Det berodde på att jag a) älskar språk, b) älskar när jag vet saker om språk och c) älskar när någon frågar mig om något jag vet om språk. Det var en hel fest. Problemet var bara att det inte räckte att säga att man använder semikolon för att binda samman två huvudsatser, och jag kom inte på några bra exempel. Lösningen - jag bloggar om det.

Alltså. Som jag sade använder man semikolon för att binda samman två huvudsatser som har ett nära samband, i stället för komma eller punkt. Använder man komma blir det en så kallad satsradning (mycket populärt stilgrepp hos en del svenska deckarförfattare).

En huvudsats är för övrigt en mening eller sats som kan stå för sig själv (that's what she said?), i motsats till en bisats som inte fungerar utan huvudsatsen. Huvudsats: "Hon åt en tallrik gröt." Bisats: "Som var grön." Okej? Okej.

Exempel: "Var du inte där förstår jag skeptismen; var du där vet du." (Exempel taget från en recension av Jónsi på Way out west. Här ändrade jag från kommatecken till semikolon. Båda fungerar bra, som synes.)

"Hösten hade börjat kännas i luften; det doftade diffust av jord och fallna löv." (Egenpåhittat exempel.)

Man ska däremot inte använda semikolon istället för kolon, som till exempel innan en uppradning. "Vi hade allt; chokladbiskvier, te och tid." FEL. Det skulle vara: "Vi hade allt: chokladbiskvier, te och tid." (Egenpåhittat exempel.)

Jag hoppas att det här gjorde det hela lite klarare, min kära A-K. Annars får du ringa så läser jag högt ur Svenska skrivregler. Det blir sexigt (jfr. bilden ovan).

Språkpolisen strikes again.

För sista gången, Facebook - jag tänker aldrig någonsin, på några som helst villkor, bli ett fan av "efter sex mys". DET ÄR FEL. Dessutom behöver inte Facebook veta något om mina sexuella preferenser.

Och förresten - man kan inte bli ett fan av, eller "gilla", exempelvis "Älskar att bli kliad på ryggen" eller "Vi som har världens bästa pappa". Tänk efter lite. Anna Theresia gillar Älskar att bli kliad på ryggen. Anna Theresia became a fan of Vi som har världens bästa pappa. Låter lite konstigt, eller hur? Det är för att det, med tanke på hur svenska språket är uppbyggt, är FEL. Som grupper, däremot, hade ovan nämnda exempel fungerat utmärkt.

Disclaimer 1: Jag är ett fan av sidan "Alla vi som tycker att Daniels mamma ska lämna över Daniel på bröllopet". Det var för en god sak, så jag bestämde mig för att vara storsint och göra ett undantag i min grammatiska fascism. Jag anser dock att det hade varit bättre att skapa en grupp med samma namn.

Disclaimer 2: Vänner som är ett fan av/gillar sidor av typen jag menar - jag tycker inte att ni är dåliga på något sätt. Jag respekterar och tycker om er lika mycket som alltid. Min upprördhet handlar inte om enskilda personer, utan om den systematiska grammatiska inkorrektheten.

En språkvetare hade garanterat tyckt att alla former som används är okej - det är genom nya sätt att använda språket som det utvecklas, och så länge man förstår vad som menas är allt okej, och så vidare. På ett objektivt plan håller jag såklart med. Men på ett subjektivt plan blir jag upprörd och behöver utlopp för denna upprördhet. Då är det tur att man har en subjektiv blogg att ventilera sig i.

Puss!

Maktspråk kan ta sig i röven.

I höstas när jag läste Kulturstudier var jag indelad i en grupp. Tanken var att vi skulle diskutera och göra uppgifter tillsammans och så. Vi fick ofta brottas med krångliga teorier och begrepp (vilket förresten är totalt överskattat). Ibland hände det att inte alla förstod. Då var det mer ofta än sällan så att det var jag och en kille vi kan kalla X förstod och försökte hjälpa de andra att förstå. Det enda problemet med det var att när jag förklarade hummade de andra lite, sedan vände de sig till X och efter hans förklaring kände de sig upplysta. Trots att vi sagt samma sak.

När jag indignerat berättade om detta för min pojkvän sa han "han är ju man och har därför lärt sig ett maktspråk". Fan vad världen suger, tänkte jag, och slutade försöka prata med min grupp. Några månader gick, och det blev bokrea. På ett Bokia i stan såg jag boken Maktspråk, tänkte "aha! Här har jag min chans att lära mig prata så att folk tar innehållet på allvar, perfekt" och köpte den.

Nu har jag läst den. Jag kommer att kritisera den otroligt friskt, så först vill jag bara säga att den var någorlunda användbar i ett av tjugo kapitel. I det någorlunda användbara kapitlet räknas olika sätt att ta och behålla kontrollen över ett samtal upp. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva använda mig av den kunskapen, för många metoder gick att spåra till härskartekniker. Men att kunna synliggöra när andra försöker ta makten över en måste vara värt något för ens försvarsmekanismer, tänker jag.

Boken förmedlar ett budskap klart och tydligt - det är män som har makt. Alla personer i exempel är män, förutom i kapitlet om makt hemma. Det kapitlet fördjupar jag mig i senare. I slutet exemplifierar de olika sätt att använda språk till makt med olika personer. Av de femton är tre kvinnor, varav en beskrivs som förmäten och en annan som ändlöst tjatande. Att det enda kapitel där det inte utgås från att alla människor är män är det som handlar om hemmet har jag redan nämnt, men jag vill att ni ska tänka lite extra på hur stenåldersmässigt det är.

Så, kapitlet om makt i hemmet. I kapitlets början förklarar författarna att nu ska vi titta på olika epoker i samvaron i hemmet! Gud vad spännande, eller hur?

Den första är patriarkatet. Det beskrivs som "tiden då en man var en man och en kvinna var en kvinna". Redan där hissades min varningsflagga. I exemplet, som för övrigt är att komma överens om var ett skåp ska stå, argumenterar mannen med logik och kvinnan med estetik. En liten hint om hur författarnas syn på kön ser ut. Detta första exempel avslutas med att kvinnan får sin vilja igenom genom att börja gråta.

Den andra epoken är "terrorbalans". De skriver: Patriarkatet föll, men det blev aldrig något matriarkat. Istället blev det jämställdhet och jämlikhet som ideal och ideologi. Japp, ni läste rätt, författarna driver själva en långt ifrån jämställd syn på makt, men de påstår att vi har levt i ett jämställt samhälle (levt, för det kommer en "epok" till). I detta exempel kommer de fram till att kvinnan vinner i kraft av högre verbal prestationsförmåga.

Den tredje "epoken" är ännu mer intressant. Här påstår de att den fas som råder just nu är att varken män eller kvinnor finns, utan att alla skapar sitt genus. De menar alltså att queerteorin har slagit igenom i samhället! Att alla tror på socialkonstruktivism! Hah. I den här epoken tycker de att mannen vinner med argumentet att kvinnan inte vill be om hans hjälp att flytta skåpet.

Författarna avslutar detta intressanta kapitel med "vi väntar nu på nya ronder med nya förutsättningar".

För det första känns det otroligt oseriöst att belägga sina lösa spekulationer med egenpåhittade exempel. För det andra - jämställt samhälle är en svunnen epok? Om det finns mycket att säga, men jag ska fatta mig kort. På studera.nu kan man kolla in prognoser för olika yrken, inklusive vad man tjänar på ett ungefär. Där står på varje yrke en årslön för kvinnor och en för män. Kvinnornas är alltid lägre. Inte ett jämställt samhälle.

Sensmoralen i detta är följande: Populärvetenskapliga böcker är en styggelse.

Vad beträffar maktspråket och att få folk att ta en på allvar har jag inte en lösning helt klar än. Jag är inte helt sugen på att använda härskartekniker bara för att en oseriös bok sagt att man får makt så, men kanske har jag inget alternativ. Förutom att finna min plats vid spisen, då, och göra ett kvinnligt genus i den socialkonstruktivistiska världen vi tydligen lever i.

Gender trouble.

Nämn några typiska skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att använda språket. (3 p)

Det ovanstående är en fråga från en övningstenta jag fick i fredags. Hela tentan har tjugotvå frågor. Att klara tentan är värt nio högskolepoäng, och att veta svaret på frågan ovan är en bit på vägen mot att håva in dem. Och, just det, förresten, tentan användes på riktigt förra året.

Det ingår genusperspektiv i den här kursen. Märks det? Nej.

Hur ska vi börja känna oss jämställda om vi blir tenterade på hur olika vi är? Hur ska vi se på könsmaktsordningen när vi får högskolepoäng för att lära oss den?

Jag kan gå med på att läsa forskningsresultat som visar olika tendenser hos könen. Det enda skälet till att jag inte blir arg för att jag måste påminnas om att världen är orättvis är att dessa olika tendenser synliggör maktstrukturer som det är bra att vara medveten om. Att endast memorisera skillnader och upprepa dem i utbyte mot tentapoäng, däremot, är helt och hållet värdelöst.

Det värsta är att om jag får en sådan fråga på lördag måste jag svara. Jag har inte råd att offra eventuella högskolepoäng för mina principer. Men jag kommer att skriva en arg, nej, rabiat, fotnot om det krävs. Anonyma tentor.

P.S. Jag skäms över min pretentiösa rubrik, men jag kom inte på något bra. Rubriken är namnet på en bok om queerteori av Judith Butler som lär vara krångligt och väldigt vetenskapligt skriven. Jag har inte läst den, så det var kanske inte så farligt pretto. Eller så var det mer pretto eftersom jag inte läst den. Nu måste jag läsa den. Härdsmälta i hjärnan. D.S.