Harry and the Potters-recension.

NU kan man - bättre sent än aldrig - läsa min recension av Harry and the Potters. Om man skulle vilja. Puss puss.

But I AM the chosen one...

Fredrik Strage tycker att det här är förnedrande. Jag tycker att det är hjärtevärmande. Jag menar... TITTA! Dör man inte lite av finhet? Åh.

(Den första konkreta nyttan jag haft av att ha Strage som vän på Facebook, för övrigt.)

Vi måste rädda Ginny Weasley från basilisken!

Åh. Jag har varit på Harry and the Potters. Det var en fest för nördar, minst sagt. Många runda glasögon, skoluniformsaktiga kjolar och Harry Potter-tishor.

Jag kände mig väldigt onördig i jämförelse med alla andra. En gång fick jag frågan "vilka andra fandomar tillhör du?" och jag bara "eh...venne". Sedan sade jag att jag gillar Pulp ganska mycket (ehe) och att jag kanske kunde kallas Härskarringen-fan. Det senare genererade den omedelbara frågan "har du läst böckerna?". Tur att jag har det. Annars hade jag kanske inte fått vara med och leka mer?

Spelningen var i alla fall sjukt fin. Mer som ett kalas än en konsert. Alla var med! Alla kunde alla texter utom jag (i princip). Det andra om spelningen får ni läsa i en recension någonstans snart (tror jag). Övriga saker som hände var att jag träffade Elin och Emma (fina!), köpte en awesome t-shirt (se bild ovan!), hängde med främlingar och fick en skiva där Bob Dylan sjunger Harry and the Potters-låtar. Ska bli extremt spännande att höra. Jag gillar ju inte ens Dylan.

En av de roliga grejerna med spelningen (som inte fick plats i recensionen) var när vi gjorde olika ljud. Låt mig illustrera:

Joe (eller Paul): Werewolf check!
Alla ylar som varulvar.
Paul (eller Joe): Cat check!
Alla jamar som katter.

Ja, och så vidare. Ni fattar grejen. Skojigt var det i alla fall. Fler band borde köra cat check! Det ska jag göra när jag har ett band. En annan minnesvärd stund var när någon av dem frågade hur man säger grodläten på svenska, och hardcorefansen på scenen började sjunga och dansa Små grodorna. Ja, på riktigt.

Det var en mycket fin kväll. Och, sist men inte minst: vi måste rädda Ginny Weasley från basilisken!

Face it... You are young.

"Sunday, bloody sunday" är bullcrap. Söndagar är bra. Det är dagen då man filosoferar över veckan som gått och laddar inför nästa, man tar hand om sig själv och gör trevliga saker. En dag för vila och förberedelser helt enkelt.

Idag har jag, till exempel, fått mycket gjort men ändå slappnat av. Jag har städat med Love for the streets på högsta volym, jag har tvättat två maskiner, jag har köpt skivor och strumpbyxor, jag har övat gitarr, jag har legat i sängen och läst.

Vad jag har läst? Jag är glad att du frågade. Mitt litterära intag idag har bestått av Kyssmisstag i sjunda kärlekshimlen, en del av den fantastiska bokserien Georgia Nicholsons dagbok. Kvinnan på Bokia som sålde den till mig frågade om den skulle vara en present. Jag sa nej, för det skulle den ju inte. Såhär i efterhand misstänker jag att hon försökte pika mig för att jag egentligen är för gammal för att läsa ungdomsböcker. Men låt mig citera Pulp: It's ok to grow up - just as long as you don't grow old. Face it... You are young.

Och så blir jag bättre och bättre på gitarr. Det är kul. Jag laddar inför den dag jag är redo att starta band och erövra världen. Eller åtminstone bli nästa Annika Norlin.

I morgon ska jag på någon slags skrivarkurs på Nääs. Jag undrar vad exakt den kommer att gå ut på. Jag har ingen aning om vad som förväntas av mig, men jag tar det med ro. Skriva är trots allt det bästa jag är på (så att säga). Något borde jag kunna improvisera fram. En erotisk novell om Harry Potter, till exempel.
Eller ett blogginlägg.

I had a funny dream, and you were wearing funny shoes

Oroväckande ofta drömmer jag saker som utspelar sig på internet. Det bästa exemplet måste väl vara när jag drömde att jag loggade in på studera.nu och upptäckte att jag glömt tacka ja till en kurs. Sedan när jag vaknade och gjorde det visade det sig såklart vara sant.

I natt drömde jag att jag hade gemensamma vänner på facebook med David Fridlund (ni vet han från David & the Citizens), och att min pojkvän som verkligen älskar David Fridlund tyckte att det var svincoolt. Detta var dock inte en sanndröm - jag kollade.

Frågan är alltså: hur harmlöst är internet egentligen? Det känns mer naturligt att drömma, typ, att man är Harry Potter och blir jagad av Voldemort och vet att man kommer att klara sig eftersom man (dah!) är Harry Potter.
Jag menar, magi är ju betydligt mer naturnära.

Bandtips för nördar: Harry and The Potters.

Nu är det minsann ett tag sedan jag yttrade mig här. Jag har däremot yttrat mig i den riktiga världen och ägnat mig åt diverse själsliga utsvävningar.

För det första - Trivial Pursuit. Jag älskar både att lära mig saker och att stoltsera med de kunskaper jag redan har. (Är en fullfjädrad besserwisser på insidan. Har dock kontroll på den för det mesta. Men den blir ganska arg när jag förlorar i TP.) Att spela kunskapsspel bereder mig således oerhört mycket nöje.

Jag har dessutom skrivit recensioner av bra och mindre bra musik. Ironville fick en femma i betyg, kolla upp dem om du gillar dampig popmusik i valstakt med falsksång. Dessutom har jag sammanställt min årsbästalista i all hast.

Allt vad universitetsstudier heter har jag undvikit. På tisdag börjar nästa delkurs och då är det nya tag. Så jag kan omöjligt skriva den här hemtentan eftersom jag bara varit på en enda föreläsning, men det betyder inte att mitt liv är över. Jag kan läsa in de 7,5 poängen i vår och på så vis ändå ha 60 solida högskolepoäng när läsåret är slut. Vilket betyder möjligheten att välja att söka journalisthögskolan. Idag har jag börjat läsa i nästa delkurs' litteratur och känner mig aktiv och duktig.

Dessutom har jag påbörjat projektet att sätta ihop de bästa replikerna i Vänner (alla säsonger) till en låt. Best of friends ska den heta. Ursäkta, men jag är otroligt fyndig.

Till syvende och sist vill jag bara säga att Harry Potters inverkan på vår generation knappast kan underskattas. Vi som växte upp med Harry och gänget, som räknade ned till nästa boksläpp och blev grymma på engelska för att vi inte orkade vänta på översättningen. Vi som väntade på Brevet från Hogwarts i ca ett år innan vi gav upp tanken på att det kanske bara "var försenat". Ja, jag tror verkligen att verklighetsflykt är viktigt. Jag vet i alla fall att det är det för mig.

"1. Föredrar trollkarlar."

Bloggare (som är större än jag) brukar med jämna mellanrum skriva att de har så fina läsare. Idag tänkte jag göra samma sak. Man kan inte göra annat när man får sådana här kommentarer:

Ta en helg i Glasgow (musikmusikmusik) eller i Edinburgh (harry potter theme park som vi så fiffigt kallar det). Är säker på att du hade blivit mer "i fas med livet", och det skulle dröja ett par månader innan vi fick äran av att läsa gnälliga inlägg igen.

Inte för att jag inte gillar att skriva gnälliga inlägg, men... Tack för tipset! Göteborg må vara en hyfsad popstad, men vänlig är den inte såhär års.

Harry Potter and the Pure-blood Nerd.

Jag och Mattias went to the movies idag. På impuls. Vi borde ha skrivit hemtenta, men... Vi ville gå på bio. Till mitt försvar kan jag säga att det faktiskt hjälper mig med min hemtenta, som är en kulturstudie av biografen vi var på. Jag kände mig både ambitiös och lat. Samtidigt.
Det var en väldigt skön kombination.

Vi såg Harry Potter och halvblodsprinsen. Ja, jag vet att jag redan har sett den (det skulle vara spännande om jag hade förträngt det helt och sett den för första gången IGEN), men jag är en nörd. Med andra ord gick det inga andra filmer som jag ville/vågade se.

Den är ganska mycket romcom, för övrigt. Det är lite tramsigt, men inte tillräckligt för att jag ska ljuga om att jag inte gillar den när jag i själva verket gör det. Gillar den, alltså.

Kom fram till idag att Belltrix Lestrange är den coolaste Dödsätaren. Helt klart mest party. Hon är den enda som verkar ha uppriktigt roligt. De andra verkar bara livrädda, ju. Vilket liv. Jag antar att hon är mer genomond än de andra. En spännande karaktär, hur som helst.

Menar ni att alkohol brinner? Lägg av.

Såg på nyheterna att handsprit är brandfarligt (newsflash: Alkohol är lättantändligt). Vi ska alltså inte bara använda handsprit för att vi är rädda för svininfluensan, vi ska även vara rädda för att handspriten ska orsaka eldsvåda. Var alltid på din vakt! (Är det TV4-nyheterna eller Mad-eye Moody jag lyssnar på?)

Jaja. Vi fattar. Ingenting är säkert. Förresten får man cancer av chips. Jag är inne på min tredje påse denna vecka, så jag borde få en tumör när som helst i så fall. Can't wait.

Update: Dessutom, TV4, så heter det INTE "triologi" utan TRILOGI. Varför är detta så svårt?

Ang, handspriten visade det sig att någons händer börjat brinna av statisk elektricitet. Inte så kul kanske. Jag medger att jag kanske var lite brysk. Men ändå. Vad ska man inte vara rädd för? Russin? Nej, det kan man få ont i magen av.

Whatever.

Nerds are hot.

Jarvis Cocker är en fin man.

Harry Potter är bra.

Den här bilden är smått disturbing, men ändå ganska lyckoframkallande.

Åtminstone för oss som är BÅDE Jarvis- och Harrynördar.