Andreas Söderlund-intervjun.

Nu kan man läsa om jullåten och mycket annat här. Gör det!

TOP ger er: exklusivt material från Andreas Söderlund-intervjun.

Jag, med min bästa grävande journalist-röst: Jag såg på din Facebook att du skrivit en jullåt.
Andreas Söderlund, först glatt, sedan fundersamt: Ja. Har jag skrivit det?
Jag, konstaterande: Ja. Det har du.
Andreas Söderlund, får en snilleblixt: Ja, på min privata Facebook kanske.
Jag, konstaterande: Ja.
Andreas Söderlund, undrande: Är vi kompisar där?
Jag, generat: Eh, nej.
Andreas Söderlund: Hahaha!
Jag, försöker bli cool igen: Men det... gick att se ändå.
Andreas Söderlund, avspänt: Coolt.
Jag, tror att jag blivit cool igen: Ja, jag vet.
Andreas Söderlund, retsamt: Jävla hacker, haha.
(Amanda asgarvar i bakgrunden.)
Jag, med väldigt gäll röst: Nej, men vadå! Det är inget svårt...
Andreas Söderlund, roat: Nej, men det är ingen fara.
Jag, med min lite skamfilade grävande journalist-röst: Men du har alltså skrivit en jullåt?

Ja, och hur det egentligen var med låten får ni läsa i intervjun på TGL sedan.

Harry and the Potters-recension.

NU kan man - bättre sent än aldrig - läsa min recension av Harry and the Potters. Om man skulle vilja. Puss puss.

Massor av kalasfina tips.

Om vi antar, rent hypotetiskt, att man inte fyller sitt behov av awesomeness enbart genom att läsa den här bloggen, så finns det oerhört många andra fina saker på internet att glädjas över. Och utifall detta skulle råka hända någon gång tänkte jag ägna ett inlägg åt att berätta var jag tycker att ni ska hänga.

Störst först: en fin vän till mig har startat en blogg. Den mest bedårande bloggen i historien av bloggar, förmodligen. Ordlekar, rim, dikter, vardagsanekdoter, finurliga funderingar. Komplett och totalt underbart. Läs här.

(Och så har jag skrivit en liten rekommendation om en gratis mp3:a på TGL: Short stories. Satte detta inom parentes för att väga upp för kaxigheten jag inledde inlägget med. Nu känner jag mig ödmjuk igen.)

Fredrik Strage har skrivit väldigt läsvärt om Pink på Ullevi.

Och sist men inte minst: Robyns nya singel Hang with me, med video och allt. Och nej, det är inte samma version som är på Body talk pt. 1.

Robyn - Hang With Me official video from Robyn on Vimeo.

Allo, Darlin'-recension och krönika.

Jag har lyckats lägga upp en recension på TGL helt på egen hand! Är otroligt stolt över det. Om man vill läsa den finns den här. Det är en recension av Allo, Darlin's första fullängdare.

Ja, och när vi ändå håller på och länkar så skrev jag en krönika om Arvikas kvotering häromdagen.

Enjoy.

Jag har varit vilsen, Lisa

Jag lessnade ur på att vara ensam och sjuk i Göteborg, så jag hoppade på ett tåg till Stockholm och min fina vän Lisa. Impulser är bra! Det är varmt här. Jag har med mig gitarren, och kände mig outsägligt cool när jag släpade runt den på tåget. Skulle vara ännu coolare om jag var lite bättre på att spela, bara. 

Trots att jag är en rätt dålig krönikör har jag skrivit en krönika som är rätt okej. Den kan man läsa på The Goodbye Look om man vill. Den handlar om kärlek och musik, om låten här under. Läs och lyssna. 

Peace and Love 2010 - en sammanfattning.

Jag lovade mig själv att inte recensera, eftersom jag betalade för biljetten, och det löftet har jag också hållit. Men det hindrar ju inte att jag försöker minnas lite bitar här och var för att skapa ett blogginlägg. Eller hur? Nej, just det. Det här minns jag:

Jag ville se Nour el-Refai grymt gärna, och fixade sovplats i Borlänge bara därför, men kom inte in eftersom scenen var för liten. I stället såg jag fantastiska Theresa Andersson. Så det var rätt lönt ändå, trots att jag saknade Nour.

Kim Wilde var förvånansvärt pigg och förvånansvärt bra. Det var kul att se.

Givetvis gick jag INTE på Jay-Z. Inte ens för att stalka Fredrik Strage. Jag stod längst fram på Mew istället. Det var grymt värt det.

Apropå att stalka idoler så intervjuade jag Markus Larsson. En mycket fin och sympatisk man. Det var otroligt roligt!

Patti Smith var outsägligt cool, såklart. Tyvärr spelade hon när jag var lite distraherad. Jag tillbringade hennes spelning med att sitta i gräset och tänka på diverse jobbiga saker.

Krunegård hade ovanligt snygg stuprörsrumpa, men jag såg inte hela spelningen eftersom jag hellre ville se hela Elin Ruth Sigvardsson. Hon var väldigt bra. Jag förstår inte riktigt varför hon inte är mer populär, faktiskt.

Jag fick tillbringa lite kvalitetstid min fantastiska vän Mattis. Mer om henne en annan dag!

Jag bodde i Leksand och hängde med fina Fridah Jönsson.

Jag träffade Amanda från The Goodbye Look. Hon var häpnadsväckande trevlig. Nästan så att jag undrade vad jag gjort för att förtjäna det. (Men jag gillade läget.)

Billy Talent hyllade Sverige för att svenska kvinnor är så snygga. För det har ju inget annat rockband gjort förut... Host.

Nick Lowe var som balsam för själen. Finfint.

Lasse Lindh var töntig. "Nu ska vi ha sjukt kul!" hojtade han när spelningen drog igång. Jo tack, nu ska vi ha sjukt kul - åt dig.

Anna Ihlis var fantastiskt bra! Kolla upp henne på Spotify. Nu. Jag sörjer att jag missade första halvan av spelningen. Den var värd.

Carl Noréns sologrejer var inte alls så kassa som jag hoppades. Värsta besvikelsen!

Jag såg INTE Mando Diao. Jag orkar faktiskt inte se dem igen. Inte för att de är katastrofalt dåliga eller så, de ger mig bara absolut ingenting.

Och nu orkar jag inte babbla mer. Misstänker starkt att ingen orkar läsa detta ändå. Puss och hej.