Icke-fylleblogg.

Att dricka sprit är överskattat, av allt att döma blir jag mycket mer full på öl. Undantag rom och cola som också brukar göra tricket. Men shotta Minttu? VÄRDELÖST. Don't try at home, kids, det har ni inget för. Man blir inte snurrig eller glad eller varm. Jag blev bara arg och bitter. Och det var ju inte alls vad jag ville uppnå. SUCK. Snacka om pengar i sjön...

Något ni däremot kan testa är att dra in cigarrettrök med näsan. I näsborren liksom. Täpp till den andra, dårå. Niccokick som heter duga då serni, om ni inte rökt hela livet åtminstone. Har ni gjort det kan jag inte lova något. Och så har jag inte gjort det där själv sedan ettan på gymnasiet. Men ändå.

Så är det.

Sh-boom, sh-boom.

Ikväll hänger jag på Twitter. Dricker en rom och cola eller två. Det är ett rätt fint liv, må man säga. Ska äta pommes med creme fraiche snart. Måste jobba på vinterhullet. Går upp typ fem kilo om vinter och sedan ner dem på sommaren. Förra vintern gick jag dock upp tio kilo. P-piller, anti-depp, m.m. Det var inte kul. Kände mig fet. Var det enligt BMI-skalan. Inte för att det spelar roll egentligen, så klart, men så var det i alla fall. Twitter gör mig både väldigt glad och väldigt ledsen. Men allt kan ju göra en ledsen. Om man är på rätt humör kan precis allt få en på dåliga tankar. Och så sitter man på spårvagnen och grinar utan att fatta vad som hände. Frågan då är om man skall torka bort tårarna, vilket lite drar uppmärksamheten till en eftersom det är en ovanlig rörelse, eller låta dem rinna, vilket gör att det syns väldigt väl om någon tittar på ens ansikte. Men ingen tittar på ens ansikte för det mesta så det är nog det bästa alternativet. Jag brukar dock torka eftersom jag alltid gjort så. Dumt egentligen. Kletar ut sminket gör man också. Jobbigt. Men nu har jag inte gjort det på flera dagar. Det här med att promenera med en hund är hälsosamt för mig. Inte för allergin, då, men för själen. Idag gick jag i Slottsskogen med henne och tittade på Gotlandsruss. Saknar hästar. Saknar natur. Vill till Jämtland och se fjäll i horisonten.

Dagens Pulp-låt.

På Pulpalbumet This is hardcore (1998) finns det en låt som jag inte lyssnat så mycket på pga dess titel. Vad låtjäveln heter? I'm a man. Jag kände bara nej, jag orkar inte höra om att vara en man, det gör jag jämt ändå, tack så mycket. Men häromdagen lyssnade jag närmare på den. Och gissa vad? Den är bra. Melodin är episk och refrängen mycket medryckande.

Det är bara ett gigantiskt problem. Det här med att vara man och inte. Det kanske bara är jag, men jag tycker att raderna "So please can I ask just why we're alive?/'Cos all that you do seems such a waste of time" är rätt allmängiltiga. Jarvis trodde att han skrev en låt om manlighet, men mänsklighet är more like it. (Läs hela texten här.)

Jag relaterar till låten, men dess titel avvisar mig lite. Olycklig musikkärlek. Vem trodde att det kunde gå fel mellan popmusik och mig? Inte jag i alla fall.

I can't eat, I can't sleep, I can't do anything.

Loggade in och tänkte skriva ett tragiskt inlägg om hur mycket allting, i synnerhet jag, suger. Men sedan insåg jag att det var a) tråkig läsning och b) old news.

Istället skrev jag det här.

Lösa noteringar.

Idag har vi haft partytema i Pop. Jag var fantastiskt käck och peppad. Har märkt att ju ledsnare man är desto lättare blir det att vara hurtig på låtsas. Märkligt det där.

Jag har kommit på en ny relation. Skedkompis. En sådan vill jag ha. Inget ansträngande sex, bara skedning och mys. En sådan skulle man behöva när man bara klarar av snälla grejer. Kanske skulle man kunna kombinera det med tröstligg, men något säger mig att det blir prydligast om man har en annan kompis till det.

I hela mitt liv har jag fått höra att jag skriver bra. Jämt. Lågstadiet och framåt. Men det känns verkligen inte så längre. Lite jobbigt. Inser nu hur mycket jag byggt min identitet på det. Dags att rasa nu då?

Hatar att min blogg har blivit såhär. Känns som tusen steg bakåt. Minst.

Kan inte alla bara tycka om varandra..?

Igår var det val. Resultatet blev så hemskt som det bara kunde bli - alliansregering och SD som vågmästare. Jag måste säga något om det här.

Vi tar det lättaste först. Alliansen. Jag gillar dem inte. Däremot gynnar deras politik flera av mina vänner som är småföretagare, och det är ju kul för dem. Jag försöker vara solidarisk (sound familiar..?) och glädjas för deras skull.

Det behövs nämligen som ett försök att hantera ångesten över SD som hotar att uppsluka mig. Jag har inte riktigt fattat att de har 20 jävla mandat i riksdagen. Våra liv kommer att påverkas av rasister. SD vill minska biståndet och de vill sänka skatterna ännu mer än de blå partierna. Pengarna till detta ska de spara in på att minska invandringen med 90% ("vi har högst räknat fel på några hundra miljoner kronor"). De tycker att familjer inte behöver återförenas - åtminstone inte i Sverige. Dessutom gör deras 20 mandat att riksdagen blir betydligt mindre jämställd, då endast 3 av de 20 är kvinnor.

Vad är det som händer med Sverige? Varför får inte alla vara människor? Hur kan ett rasistiskt parti komma in i riksdagen när ett feministiskt inte ens får egen statistik från Valmyndigheten? Vad fan ska vi göra?

Många bloggar/twittrar/pratar idag om att fortsätta kämpa, att slåss, att stå upp för det man tror på. Inte acceptera inhumana ideologier. Jag är så jävla rädd att vi kommer att vänja oss. Det får aldrig aldrig hända.

Kom ihåg att ifrågasätta. Kom ihåg att tänka. Kom ihåg att alla människor är lika värda. Okej? Okej.

Inte en retorisk fråga.

Man ska blogga. Helst bra. Känslosamt, fyndigt, smart, bittert. På något sätt ska man blogga.

Man ska äta. Helst saker med näring i, helst saker som kräver tillagning, helst inte chips. Men på något sätt ska man äta.

Man ska jobba. X antal timmar i veckan, helst med hyfsad lön, gärna så att man kan överleva.

Man ska leva. Andas, äta, sova, knulla (alt. twittra), blogga.

Men vad är egentligen grejen?

Doing all the things that wouldn't make your parents proud.

Veckans, helgens och livets tema just nu är dekadens. Därför är jag givetvis full igen. Och den här gången vill jag ge er en fylleblogg. Så generös är jag! Dessutom har jag inget sovsällskap idag, vilket jag haft mina andra kalaskvällar denna vecka. (Sovsällskap betyder verkligen inte nödvändigtvis ligg. Vill bara klargöra detta. Så att ni inte tror att jag har hutlöst mycket sex. Jag som växte upp i bibelbältet, hur skulle det se ut?)

Ikväll har jag fått god mat och goda drinkar. Många drinkar. Starka drinkar. Fyllan var/är väl rätt värdelös egentligen, då den mest bara gick ut på att vara full. Ingen dans och inget djupt snack om kärlek eller så. Bara snurrighet i huvudet. Och twittrande, så klart. Och smsande. Jag smsar bäst när jag är full. Åtminstone mest intensivt och frispråkigt.

Jag snöt mig just och upptäckte därmed att min näsa fortfarande gör väldigt ont sedan i onsdags. Kan det inte gå över snart? Jag har fattat poängen, liksom - jag är puckad. Det räcker nu. Hela den här veckan är en enda stor lektion i hur pantad jag är. Tack världen.

Idag träffade jag mamma. Berättade att jag är arbetslös och snart även bostadslös. Hon började gråta. Känner mig sålunda inte jättepeppad på att ringa pappa och berätta att jag har failat på allt man kan faila på. Han kommer sucka och säga att jag är dum och jag kommer att grina när vi lagt på. That's how we do.

Mina läppar är röda av mina två sista drinkar, som var Bacardi Breezer watermelon. Skulle visa er, men till och med i det här förvirrade tillståndet inser jag att min berusade nuna inte bör finnas förevigad på internet. Riktigt så kul ska vi inte ha det. Någonstans måste gränsen gå.

Fick dock höra häromdagen att jag borde ta ut svängarna mer i bloggen, eller "blogga mer som jag twittrar". Så jag kanske borde lägga upp fyllebilder, komplettera med bröstbilder och skriva mer personligt om skit som händer i mitt liv. Typ som nu dårå? Jävlar vilken bra blogg.

Igår var jag också full utan direkt användning för fyllan. Det är kanske ett dåligt mönster. Det låter så. I morgon ska jag dricka och spela TP (och vinna, annars blir jag sjukt arg). Sedan ska jag vara nykter i evigheters evighet. Jag har inte råd med extravaganser som alkohol, jag är ju arbetslös, hemlös och allmänt lös.

Det blir lätt långa inlägg när man fyllebloggar. Världens flow. Håhå jaja. Jag vill typ avrunda här, men det finner inget klockrent sätt att avrunda ett inlägg om ingenting. Om du nynnar Seinfeld-vinjetten för dig själv blir det nog bra.

Och fan vad duktig jag är som fixar länkar även när jag är full. Nu ska jag dricka vatten och nyktra till innan jag sover.

Alla mina vänner har gett upp sömn.

Som jag nämnde suger mitt liv rätt hårt just nu. Det innebär att jag har två fokus för tillfället. Fokus ett: försöka sänka sugighetsfaktorn så mycket jag kan, vilket innebär att söka med ljus och lykta efter jobb och bostad. Fokus två: dekadens, vilket innebär att äta och dricka onyttiga saker.

Därför har jag inte något kul eller poppigt att blogga om. Det här är en dekadent låt som passar mig bra just nu. Lyssna och var glada att ni inte är lika klantiga som jag.

Bitterblogg.

En sak folk ofta säger om mig är att jag namedroppar mycket. En sak folk säger ännu oftare om mig är att jag är bitter och cynisk. Och det senare må vara hänt. När världen ser ut som den gör, är det då konstigt att man blir lite vresig? Va? Jag tycker inte det.

Saker jag har just nu: en öm och svullen näsa, tusen prylar, cirka två tusen kronor att leva på under obestämd tid.
Saker jag inte har just nu: någonstans att bo efter sista september, inkomst, livslust.

Skål.

Topp 5: Saker andra gillar som jag inte fattar.

1. Grejen med vampyrer. Okej, de suger blod. Spännande? Sexigt? Alla Twilight-fans borde läsa Dracula. Den dosen av "tråkighet möter skräck" bör bota alla onanifantasier som inkluderar långa, vassa hörntänder.

2. Seinfeld. Jag vet att jag kommer att få en armé av upprörda Seinfeldentusiaster efter mig nu (alla hänger nämligen på just min blogg), men SÅ bra är det inte. Jag har försökt, jag har verkligen det. Alla gillar ju Seinfeld! Men faktum kvarstår att jag mest bara mår dåligt av att se det. Det finns en punkt när diskussioner om icke-frågor inte är kul längre. Och att betrakta manschauvinisters liv är aldrig kul. Det finns de som betecknar Seinfeld som "smart humor". Well, i så fall är jag dum. Det är okej med mig så länge jag slipper höra Jerry Seinfeld göra sig lustig över trafikstockning, apotekare eller var kvinnor sprutar parfym.

3. Regina Spektor. Om jag fick en tia varje gång någon har sagt "VA?! Gillar du inte Regina Spektor?!" så skulle jag ha råd med minst en skiva. Helt sant. Det är inte det att jag aktivt ogillar henne, det är bara det att jag inte fastnat för henne. Vilket tydligen är ett brott mot någon kosmisk lag om musiksmak.

4. Kaffe. Folk "lär sig" dricka kaffe. Varför? För att känna sig vuxna? Det smakar ju äckligt. Därav inlärningsperioden. Ändå fortsätter folk. För att det är "en social grej"? Ja, jag kommer nog aldrig få vänner om jag inte dricker kaffe. Eller vänta... Jag har ju vänner. Helt utan mystiska svarta drycker. Mystiskt.

5. Varför jag gör den här listan. Jag hade förmodligen inte gnällt ordentligt på ett tag. Skönt att få det gjort. Det enda rabiata jag gjort den här veckan har varit att i efterhand komma på svar på en elak kommentar jag fick i början av den. Var kanske lite bitter fortfarande (trots att det är fredag). Det känns skönt att ha sagt min mening utan att hålla tillbaka på kritiken. Så kan man också roa sig till helgen.

Punkt 5 betyder inte att jag inte står för de andra fyra. Och all kärlek och respekt till dig som är kåt på vampyrer, älskar Seinfeld, lyssnar på Regina Spektor och dricker kaffe.