The world is just a "B" movie.

Kära! Jag behöver er hjälp med en sak.

Jag insåg häromdagen att det inte känns okej att jag aldrig ser på film längre. Därför ägnar jag nu en hel del tid åt att vidareutbilda mig själv på det området. Och det är här ni kommer in. Vad tycker ni är bra och sevärt? Hit me!

P.S. Att säga Star Wars har ni dock inget för. Sorry. D.S.

Icke-fylleblogg.

Att dricka sprit är överskattat, av allt att döma blir jag mycket mer full på öl. Undantag rom och cola som också brukar göra tricket. Men shotta Minttu? VÄRDELÖST. Don't try at home, kids, det har ni inget för. Man blir inte snurrig eller glad eller varm. Jag blev bara arg och bitter. Och det var ju inte alls vad jag ville uppnå. SUCK. Snacka om pengar i sjön...

Något ni däremot kan testa är att dra in cigarrettrök med näsan. I näsborren liksom. Täpp till den andra, dårå. Niccokick som heter duga då serni, om ni inte rökt hela livet åtminstone. Har ni gjort det kan jag inte lova något. Och så har jag inte gjort det där själv sedan ettan på gymnasiet. Men ändå.

Så är det.

Brista eller bära.

Jag skulle skriva något om kärlek och om känslor. Jag skulle skriva om sorg och om vänskap. Om livet och döden. Stora saker. Saker som spelar roll.

Men vet ni? Det är för svårt. När man har problem med att skriva om popmusik ska man fan inte ge sig i kast med allvarliga känslor. Att modeblogga har sällan känts så lockande som nu. Istället: random betraktelser och tankar. Enjoy responsibly.

Jag är hungrig. Borde göra något åt detta, men klockan är freakin' tre och jag borde faktiskt sova.

Lite knasigt att folk twittrar vid denna tid. This just in: "Fan vad skönt det är att knulla. Borde man göra oftare."

När man har elva sorters te hemma är det dags för köpstopp. Någon måtta får det vara. Även om tesäsongen officiellt har börjat.

Har ni någon gång haft känslan att själen och kroppen inte riktigt passar ihop med varandra? Så känner jag mig. Mycket underlig känsla.

En låt: Very Truly Yours - Love is hard.

Do I have to say I'm sorry for my happiness?

Världens finaste Allo Darlin' släpper ny singel, My heart is a drummer, och videon är precis så bedårande som man kunde förvänta sig. Popkärlek.

Untitled.

Jag sätter på en spellista i Spotify. Ledsna gitarrer och spruckna röster. Ställer min laptop bredvid madrassen jag använder som säng. Först sopar jag bort knäckebrödssmulor från golvet, sedan ställer jag ned datorn. Så lägger jag mig på mage med ansiktet vänt mot skärmen. Jag betraktar hur den vita punkten som föreställer låtens rörelse glider genom det grå Spotifyfönstret. Vänster till höger. Och så en ny låt. Vänster till höger.

Igen och igen.

If you're for real and not pretend, then I guess you can hang with me.

Okej, hur många visste att Hang with me var a) skriven av Klas Åhlund och b) inspelad av en Paola 2002?

Jag visste det då inte, i alla fall. Upptäckte det nyss tack vare en upplyst person på Twitter. Men bara "jaha". Tycker dock att låten är riktigt bra i alla tre versioner jag nu hört av den. Kanske är Robyns akustiska min favorit.

It's the circle of life.

Världen är så sjuk ibland.

Idag fann jag en flik på Blogger. "Kommentarer". Kul, tänkte jag och gick in på den. Och vad finner jag då? Jo, en okänd kille som jag bloggade om efter Emmaboda 2009 har hittat inlägget där jag skriver om honom! SICK.

"En annan fin upplevelse var den fulla killen i Broder Daniel-tisha, studentmössa och Fjällrävenryggsäck som började med att fråga mig om The Pains of Being Pure at Heart, övergick till att intervjua mig med sin ölburk (bland annat hade han mig att säga en låt med Hästpojken som inte var Shane MacGowan eller Caligula för att bevisa att jag gillade dem) och avslutade med att säga att han var Fredrik Wikingssons bror. Det var han inte. Men lite lik var han faktiskt."

En annan fin detalj i detta är att jag nyss fick veta att en ny Twitterbekantskap var den jättefulla tjejen längst fram på Pains som viftade med en plastdinosaurie som hette Jonas.

Allt hänger liksom ihop i livets stora cirkel.

Sh-boom, sh-boom.

Ikväll hänger jag på Twitter. Dricker en rom och cola eller två. Det är ett rätt fint liv, må man säga. Ska äta pommes med creme fraiche snart. Måste jobba på vinterhullet. Går upp typ fem kilo om vinter och sedan ner dem på sommaren. Förra vintern gick jag dock upp tio kilo. P-piller, anti-depp, m.m. Det var inte kul. Kände mig fet. Var det enligt BMI-skalan. Inte för att det spelar roll egentligen, så klart, men så var det i alla fall. Twitter gör mig både väldigt glad och väldigt ledsen. Men allt kan ju göra en ledsen. Om man är på rätt humör kan precis allt få en på dåliga tankar. Och så sitter man på spårvagnen och grinar utan att fatta vad som hände. Frågan då är om man skall torka bort tårarna, vilket lite drar uppmärksamheten till en eftersom det är en ovanlig rörelse, eller låta dem rinna, vilket gör att det syns väldigt väl om någon tittar på ens ansikte. Men ingen tittar på ens ansikte för det mesta så det är nog det bästa alternativet. Jag brukar dock torka eftersom jag alltid gjort så. Dumt egentligen. Kletar ut sminket gör man också. Jobbigt. Men nu har jag inte gjort det på flera dagar. Det här med att promenera med en hund är hälsosamt för mig. Inte för allergin, då, men för själen. Idag gick jag i Slottsskogen med henne och tittade på Gotlandsruss. Saknar hästar. Saknar natur. Vill till Jämtland och se fjäll i horisonten.

If you don't like what I do, that's just fine 'cause it's not for you.

Idag, vänner - en länk. Julia Skott har bloggat om att man inte är skyldig någon att vara snygg och jag känner bara "ja, åh, ja!" när jag läser. Exakt. Läs läs läs.

Jag önskar ju att vi levde i en värld där yta inte fanns. Det kanske är naivt av mig, men jag tror att vi skulle må så himla mycket bättre om vi inte brydde oss om utseenden. (Jag inser att det aldrig kommer hända, men önska kostar inget.) För den sakens skull kan jag tänka mig att ge upp att spana på stuprörsrumpor. Faktiskt.

Dagens Pulp-låt.

På Pulpalbumet This is hardcore (1998) finns det en låt som jag inte lyssnat så mycket på pga dess titel. Vad låtjäveln heter? I'm a man. Jag kände bara nej, jag orkar inte höra om att vara en man, det gör jag jämt ändå, tack så mycket. Men häromdagen lyssnade jag närmare på den. Och gissa vad? Den är bra. Melodin är episk och refrängen mycket medryckande.

Det är bara ett gigantiskt problem. Det här med att vara man och inte. Det kanske bara är jag, men jag tycker att raderna "So please can I ask just why we're alive?/'Cos all that you do seems such a waste of time" är rätt allmängiltiga. Jarvis trodde att han skrev en låt om manlighet, men mänsklighet är more like it. (Läs hela texten här.)

Jag relaterar till låten, men dess titel avvisar mig lite. Olycklig musikkärlek. Vem trodde att det kunde gå fel mellan popmusik och mig? Inte jag i alla fall.

En språklektion i all välmening.

• Det heter trilogi, INTE triologi.
• Misstänkt är en person eller en handling som verkar skum, misstänksam är man mot personen eller handlingen i fråga. Misstänksamt är ett adverb som beskriver något man gör för att indikera att man är misstänksam, t.ex. "skakade misstänksamt på huvudet". Det betyder alltså inte att huvudskakningen verkade misstänkt.
• "De" är subjekt, "dem" är objekt. "Dom" är antingen talspråk eller något man får i domstol.

Mvh Språkfascisten.

Ja, jag borde gå, men köttet är svagt.

Jag har förresten skapat en playlist på temat "destruktivt sex". Episkt bra tema, tycker jag själv. (Inte nödvändigtvis självupplevt, might I add.)

Jag har kallat den "Köttet är svagt.".

Använd skydd.

I can't eat, I can't sleep, I can't do anything.

Loggade in och tänkte skriva ett tragiskt inlägg om hur mycket allting, i synnerhet jag, suger. Men sedan insåg jag att det var a) tråkig läsning och b) old news.

Istället skrev jag det här.

TOP ger er: chokladblogg

Marabou mörk choklad. Vad är dealen? Varför finns den smaken ens? Det smakar ju fan som blockchoklad. Inget ont om det, jag är uppfödd på blockchoklad stulen ur skafferiet (och har fläckat åtskilliga biblioteksböcker med den, förlåt Gislaveds bibliotek), men om man vill ha blockchoklad så köper man ju det. Eftersom det är billigare än Marabou.

Två smaker de istället borde göra tvåhundragrammare av: kokos och lakrits. Lakrits och choklad är en sinnessjukt bra kombo. I can't even begin to tell you! Och allt med kokos är ju underbart. (Milkos kokosyoghurt!)

Dessutom - säger man att man vill ha "mörk choklad" ska det inte gå att missförstå. Mörk choklad är ju sjuttioprocentig Lindt, typ. Inte blockchoklad. Minns en gång i början av mammas och hennes nuvarande sambos förhållande då hon sagt att hon gillade mörk choklad, vilket resulterade i att han köpte en Marabou mörk choklad åt henne. Swing and a miss, dude. Sån jävla dealbreaker. Hon var dock så förälskad att hon förlät honom. Suck.

Apropå lakrits borde ni verkligen testa Plopp saltlakrits. Den är ljuvlig. Och det var allt jag hade att säga om choklad idag. Puss!

Who's that? -CANDYMAN!

Idag röstade vi en jättebra låt på studentradions rotation. Den är bra eftersom den är dålig. Musikens motsvarighet till fulsnygg, liksom. Så svängig och skev och allmänt najs.

Lissna!

Remember the lesson of The Smiths (just because a bunch of wankers like it doesn't mean that it's shit).

Den här helgen har jag utvecklats som människa. Hur då? Jo, jag har lärt mig att höra skillnad på This charming man och This charming man (New York Vocal). Satt på vagnen och lyssnade igenom de båda några gånger. När jag kom hem lyssnade jag på mitt iTunesbibliotek på shuffle, och när den ena började spelas visste jag direkt vilken av dem det var.

Den som påpekar att det inte är bedrift kan ju bara vara tyst. Silence is golden, as The Tremeloes once said.

Lösa noteringar.

Idag har vi haft partytema i Pop. Jag var fantastiskt käck och peppad. Har märkt att ju ledsnare man är desto lättare blir det att vara hurtig på låtsas. Märkligt det där.

Jag har kommit på en ny relation. Skedkompis. En sådan vill jag ha. Inget ansträngande sex, bara skedning och mys. En sådan skulle man behöva när man bara klarar av snälla grejer. Kanske skulle man kunna kombinera det med tröstligg, men något säger mig att det blir prydligast om man har en annan kompis till det.

I hela mitt liv har jag fått höra att jag skriver bra. Jämt. Lågstadiet och framåt. Men det känns verkligen inte så längre. Lite jobbigt. Inser nu hur mycket jag byggt min identitet på det. Dags att rasa nu då?

Hatar att min blogg har blivit såhär. Känns som tusen steg bakåt. Minst.

I made promises, I broke promises, I messed you up, I fucked you up.

Ibland känns det som att världen jag drömmer på natten är minst lika verklig som den jag uthärdar på dagen.

Igår såg jag för första gången den här videon. Fick rysningar. Borde förmodligen skämmas för att jag inte sett den innan, men sent är kanske bättre än aldrig i det här fallet och jag orkar inte vara pretentiös längre. Tack kära vän K.

Man saknar inget som man inte haft.

När man inte har bloggat på så många dagar som fem (för visst är det fem?) kommer man lite ur fas. Man har haft lösa tankar som hade kunnat göra som som blogginlägg, men inte kunnat plita ned dem och så har de försvunnit. Det är lätt att få en känsla av hopplöshet inför hela grejen.

Men. Det är viktigt att inte ge upp för lätt. Och därför är jag nu här, kära läsare, för att berätta några saker för dig. Lite om mig och lite om allmänna saker. Okej, kanske mest om mig.

Först och främst har det kommit en ny Bright Eyes-låt, lyssna och begrunda på Devotion, samt talas om ett nytt album. Och visst älskade jag Conors första soloalbum, men... Det känns rätt gött ändå. Helt rätt i tiden. Min tid, alltså.

Och så har jag flyttat in i en lägenhet! Har hittills sovit där en natt. På en tältsängsmadrass som hyresvärden lämnat kvar. Utan täcke i påslakanet och fullt påklädd. Fungerade fint. Förutom att jag drömde en hemsk dröm och vaknade med lite panik.

Ändå, det känns vackert att inte ha så mycket grejer. Bara det absolut nödvändigaste. Lite zen. Lite Fight Club. Sade hon som inte klarar sig utan internet utan åker till biblioteket eftersom lägenheten är internetlös än så länge. Det är dock bra för mitt bokläsande.

Annat som hänt under bloggfrånvaron är otaliga fyllesms, det ena dummare än det andra. Alla drabbade: förlåt. Måste nog sluta ha med mig mobilen när jag dricker. Eller sluta dricka.

Jag kan lova att vi hörs igen under tisdagen, för jag måste till bibblan igen då och fixa det jag inte lyckades fixa idag. Och när kvällningen kommer är det premiär för nya säsongen av Cougar Town och jag ska se det med en god vän och dricka vin till och ha det bra. Man får ha det bra ibland.