Una Siesta, por favor!

Skåne är vackert! Nu, lite statistik från min Siestafestival:

Antal belgiska våfflor: 3
Antal människor jag sett spy: 2
Antal nätter i tält: 2
Antal plusgrader på nätterna: Alldeles för få
Antal promille: 0
Antal "har du en cigg att bjuda på?": För många
Antal bandtishor inköpta: 2

Citat 1.
Okänd campare utanför mitt tält: -Alltså, Mando Diao är ett sånt band som lockar fram människorna som skrålar White Stripes-låten (Seven nation army, tjuvlyssnarens anm.).
Citat 2.
Okänt as på väg från festivalområdet till campingen: -Jag vet ju att jag kommer få sex i natt. (Räknade upp vilka olika sexulla saker han ville göra de olika nätterna.) Men om hon är ful så får hon fan gå med på analsex!

Årets mat: Smålandsrullar. Inte bara av patriotiska skäl. Tunnbröd, kikärtsgegga, sallad, groddar, riven ost = gott och närande.
Årets sammanträffande: Min vän Åsa känner Pelle i Monark X som Mattias träffade i Borlänge.
Årets lögn: "Man kan lita på synthare" stod det på ett tält. Om man med synthare menade poppare, så.
Årets frisyr: Brian Molko var uppenbart inspirerad av Lucius Malfoy. Intressant.
Årets misstag: Att låta kyla, trötthet och grinighet stå ivägen för att se Phoenix. ÅNGEST. (Men en dusch och tårta i Lund var också bra. Intalar jag mig.)
Årets återkommande: Lennart Persson. Parker Lewis tillägnade honom låten Hjältar, och jag hittade ett gammal nummer av Sonic där han skrivit en episk artikel om Tom Waits ("ni som blir irriterade för att jag inte återger Waits tillräckligt bra kan ju komma hem till mig och lyssna på tejpen"). Snyftigt.
Årets teori: Ost är sjukt mycket rock'n'roll. (Detta kommer att utvecklas i recensionen av David Sanström Overdrive, så håll koll.)

Recensioner kommer inom en inte alltför avlägsen framtid på groove.se för den som är intresserad. Bilder hamnar någon gång i detta jordeliv på fejjan för den som vill se.

Frågor på det?

Festivalernas säsong är här!

Det är sommar igen, and I think I speak for everyone when I say ÄNTLIGEN. Äntligen är det dags att se en miljon band på rad, trampa i damm eller lera beroende på hur fuktigt vädret behagar vara, få ont i Conversefötterna av att gå hela dagarna, leva på pizzaslicar och våfflor, somna i ett iskallt tält och vakna i ett växthusliknande, spana in en massa människor i balla tishor och stuprörsrövar, se vilka underverk silvertejp kan göra och få en hel massa intryck av musik och människor och platser.

Min festivalsäsong börjar med Siesta i Hässleholm. Jag var där förra året för första gången och blev kär. Det var lagom litet, men med lagom asbra band (bland andra Pascal som syns på bilden och har världens vackraste trummis). I år har de bland annat bokat Sonic Youth, Placebo, Tiger Lou, Frida Hyvönen och Joel Alme. Sonic Youth har jag sett, men de ska bli mycket spännande att se dem igen. Jag älskade Placebo under min emoperiod, så det ska bli intressant av nostalgiska skäl. Tiger Lou släppte en vansinnigt deprimerande och tung men jävligt bra platta i höstas. Hur det ter sig live ser jag fram emot att få veta. Frida Hyvönen tror jag är antingen magisk eller jättetråkig, men vad vet jag.

Självklart är det mycket mer jag ser fram emot. Att se hur lång lugg Krunegård har till exempel. Och att se om Deportees är så bra som jag tyckte att de var 2007. Och Phoenix! För att inte tala om allt coolt som händer på de okända bandens scen Playa.

Och det bästa är att det bara fortsätter. Hela sommaren. Basvibrationer, tappade skor, fjortisar som ber om cigaretter, stanken av langos, halvnakna människor, alkohol och musik.
Överallt och hela tiden.