Popaganda 2010 - en sammanfattning.

Jag har haft en fantastisk helg i Stockholm. Det finns mycket att berätta, och jag vet ärligt talat inte riktigt var jag ska börja. Jag testar att börja från början, tror jag. Here we fucking go:

På torsdagen anlände jag till Stockholm, installerade mig hos underbara Lisa och gick på releasekalas. Razzia hade fest för att fira släppen av fyra album med Andreas Söderlund, Britta Persson, Ludwig Bell och Säkert!. Jag var inbjuden(!) och fick en gratisöl. Hängde med Pretto-Mattias och förde bra samtal om bra saker.

Ludwig Bell såg väldigt lycklig ut på scen, vilket var oerhört fint. Andreas Söderlund hoppade runt och var pepp. Britta Persson var bra och nya Säkert-låtarna lät mycket lovande inför plattan.

Fredagen bjöd på This is head, Belle & Sebastian och Robyn. Samt en hög andra band som jag inte riktigt orkar nämna. This is head var självklart bra, även om klockan fyra en solig eftermiddag på ett bad inte är rätt tid eller plats för deras musik. Robyn är alltid Robyn och var självklart grym.

Och Belle & Sebastian. Så ljuvligt utsökt. Eller, rent objektivt var det väl mest bara en helt okej popspelning, men jag älskar att jag såg dem. Magin började på riktigt under The state I am in. I'm a cuckoo var också fint. Likaså när de tog upp folk på scen för att dansa under The boy with the arab strap, när de körde If you find yourself caught in love (Stuart klättrade ut i publiken och sjöng sittandes på den) och framför allt när de avslutade med Sleep the clock around. Den senare är en av mina absoluta favoriter. Spelningen var helt enkelt värd besväret.

Tanken var att vi (jag och Lisa) skulle se Au Revoir Simone på Debaser Medis, men vi och Pretto-Mattias satt och snackade utanför när de spelade. Hoppsan. Klantigt, men trevligt hade vi ju ändå. Om jag inte minns fel rörde diskussionen freebie-lists. Deep shit, med andra ord.

Lördagens spelningar var alla rätt försumbara. Okej, men inte mer. Ja, nu blir alla upprörda för att jag inte älskade Hot Chip (eller ens är inlyssnad på dem), men ni får helt enkelt försöka handskas med det. Vit Päls avlyssnades på avstånd med en öl och var bra. Concretes blev tråkiga efter ett tag, och jag saknade Victoria Bergsman. Hästpojken var som vanligt. Magic Numbers var jag full och kissnödig och flängde runt under. Tror dock att de var bra...

I övrigt smsade jag alldeles för mycket, drack för lite öl, hann träffa folk för lite, åt för lite och twittrade för mycket. Ungefär. Nu försöker jag bara acceptera det faktum att festivalsommaren definitivt är slut. Det känns inte helt okej än, men jag jobbar på det.

Mot Sherwoodskogen! (Läs: Stockholm.)

Okej, så i morgon bitti (om ca sju timmar) åker jag med ett tåg till vår hufvudstad för att poppa hårt och länge på Popaganda. Någon gång under den tiden kommer ett tidsinställt blogginlägg om sex dyka upp. Jag är dock inte säker på när eftersom jag inte lyckats ställa in bloggens tid riktigt. Skills.

Jag kommer att twittra via sms, nås på mobilen och ha det allmänt awesome. Jag hoppas att ni kommer att sakna mig. Jag ska se BELLE & SEBASTIAN! Ja, och en massa annat bra, men B&S... Det är stort. Ni fattar, ni vet ju vilken mespoppare jag är.

För övrigt: min hyresvärd har förbjudit mig att tända levande ljus. Hon bara "brandrisk, bla bla". Hon menar alltså att jag ska onanera i elektriskt ljus? Så barbariskt! Inte alls sexigt.

Oh well. Vi hörs framemot söndag/måndag. Ha det vackert! Tänd ljus och tänk på mig.

Get me away from here, I'm dying for it.

Häromdagen berättade jag för en nybliven vän om en grej jag hade gjort. Hon sa: "Wow, det känns oväntat. Har inte sett dig som en person som gör sådant. Du lyssnar på ganska oskyldig musik och har fina åsikter. Inte konstigt att jag uppfattat dig som tagen ur en Belle & Sebastian-låt."

Någon dag senare skriver min redaktör till mig på msn. "Har nya Vaselines-låten här, vill du skriva? Känns som din grej."

Vilket känns kul eftersom Vaselines och B&S är varandras motpoler när det gäller snuskighet. Vaselines har till och med sagt att de aktivt ville ta avstånd från den oskuldsfulla popgrejen som många andra band, i Glasgow och på andra ställen, hade för sig. Just då fanns inte Belle & Sebastian, men ändå. Poängen är att motsättningen fanns i popscenen, och att den uppenbarligen finns i mig också. Det tycker jag känns väldigt bra. För jag tycker att båda delarna behövs. Både i popmusik och i livet (vilket ju för vissa av oss är i princip samma sak, men det är bäst att vara tydlig).

P.S. Rubriken är en oerhört intelligent kombination av Vaselines låten Dying for it (länken är till The Pooh Sticks' cover eftersom originalet inte finns på Spotify), som går "I'm dying for you to do something to me", och Belle & Sebastian-låten Get me away from here, I'm dying, som är mer oskuldsfull. Jag är rätt nöjd med den, ja.

En misslyckad men bra dag.

Idag hade jag planerat såhär: Gå upp nio, åka till Ikea och köpa några prylar jag behöver. Därefter åka ut till stugan jag bodde i förut och städa, och sedan åka hem och sova gott.

För det första försov jag mig och hann inte med Ikea. Då tänkte jag, som jag skrev, åka med lite skivor till Andra Långgatans skivhandel. De ville dock inte ha en enda av dem (vilket gjorde mig förvånansvärt ledsen). Därför skänkte jag skivorna till Stadsmissionen och tröstshoppade på Bengans. Värt! Jag har i sann modebloggsanda lagt upp bilder på mig med mina inköp, som ni ser.

Sedan skulle jag då åka och städa. Men när jag var på väg kom jag på att jag hade radio en gång till innan sommaruppehållet, så jag hann inte med städningen idag. I stället sände jag, Micaela och förvånande nog även Christer (som flyttat men var i stan för tillfället) ett rätt bra program om folk man vill ligga med. Sjukt bra tema. Cred till Micaela för den idén!

Och nu ändrades planen för morgondagen. I stället för att gå upp tidigt och åka till Småland ska jag vara hemma och plugga. Vilket innebär att jag kan ha vilken dygnsrytm jag vill! Score.

Den här boken kostade 39 spänn. Den handlar, som den belästa förstår, om Sylvia Plath och Ted Hughes. Ska bli mycket intressant.

Enter The Vaselines för inte alls mycket pengar! Typ 119 eller något sådant. Snacka om valuta för pengarna. Kändes som ett bra läge att lyssna in sig ordentligt nu, när de släpper nytt och allt.

Sigur Rós' Takk... för 59. Klart man slår till!

Honey is Cool för 59 och Belle & Sebastian för 99. Sådant som är bra att ha, liksom.

Bad apples.

Mitt nya favoritband heter Bad Apples. De kommer från Estland och låter som en blandning mellan Belle & Sebastian och The Lucksmiths. Helt övergulliga, alltså.

Än finns de inte på Spotify, men när skivan släpps så ska jag hålla utkik åt er. Nam nam!