Get me away from here, I'm dying for it.

Häromdagen berättade jag för en nybliven vän om en grej jag hade gjort. Hon sa: "Wow, det känns oväntat. Har inte sett dig som en person som gör sådant. Du lyssnar på ganska oskyldig musik och har fina åsikter. Inte konstigt att jag uppfattat dig som tagen ur en Belle & Sebastian-låt."

Någon dag senare skriver min redaktör till mig på msn. "Har nya Vaselines-låten här, vill du skriva? Känns som din grej."

Vilket känns kul eftersom Vaselines och B&S är varandras motpoler när det gäller snuskighet. Vaselines har till och med sagt att de aktivt ville ta avstånd från den oskuldsfulla popgrejen som många andra band, i Glasgow och på andra ställen, hade för sig. Just då fanns inte Belle & Sebastian, men ändå. Poängen är att motsättningen fanns i popscenen, och att den uppenbarligen finns i mig också. Det tycker jag känns väldigt bra. För jag tycker att båda delarna behövs. Både i popmusik och i livet (vilket ju för vissa av oss är i princip samma sak, men det är bäst att vara tydlig).

P.S. Rubriken är en oerhört intelligent kombination av Vaselines låten Dying for it (länken är till The Pooh Sticks' cover eftersom originalet inte finns på Spotify), som går "I'm dying for you to do something to me", och Belle & Sebastian-låten Get me away from here, I'm dying, som är mer oskuldsfull. Jag är rätt nöjd med den, ja.