tisdag 3 augusti 2010

All the punks in Camden could never shout about it.



Igår. Allo Darlin' på House of Win-win. Det var, som jag tydligen säger ofta nu för tiden, en liten poporgasm.

Jag var där med David, och det första vi gjorde var att köpa skivor och tröjor. När jag kom fram till merchståndet sa tjejen som satt där "I like your shirt" (min The Pains of Being Pure at Heart-tisha) och jag bara "thanks!" och så var det inte mer med det. Sedan bad jag att få prova en Allo Darlin'-tröja och hon skrattade och sa "over your Pains of Being Pure at Heart shirt, you're really a Fortuna Pop girl!". Vilket var bland det finaste någon sagt till mig, men jag svarade helt lamt "yes!". Hon blev väldigt glad för att vi köpte deras skivor och så, vilket var fint.

Sedan gick Allo Darlin' upp på scen för att soundchecka och vi insåg att det var Elizabeth vi hade handlat merch av. Jag dog av pinsamhet och starstruckness i efterhand. Elizabeth är, för den som kanske inte vet, hon som sjunger och spelar ukulele och skriver låtar och helt enkelt är the mastermind i bandet.

Spelningen var åh. Jag vet att "åh" hittills i historien inte har varit ett adjektiv, men från och med nu är det det och det var så spelningen var. Och därmed basta. Jag popdansade mitt allra bästa och poppigaste, sjöng med och hade i allmänhet the time of my life. Det bästa var att Elizabeth spelade pop på sin ukulele som om det var metal och elgitarr. Så ska jag också göra när jag har ett band och spelar ukulele.

Efter spelningen var Elizabeth tillbaka vid merchen, och jag gick dit och pratade med henne. Jag bekände att jag tyckte att det pinsamt att jag inte känt igen henne, och hon bara "no, it's okay, I thought you were being very sweet". Hon ville veta mitt namn och vi pratade om Sverige, typ. Hon berättade att hon samlar på dalahästar och har en svensk pojkvän. Det var underbart fint. Och, ja, sedan tog vi en bild tillsammans som ni ser.

Nu sitter jag och lyssnar på albumet på vinyl. Det känns väldigt bra. Som sagt: ibland älskar jag mitt liv.

P.S. Rubriken är vald med tanke på x:et man fick som stämpel på handen. Om någon nu tvivlade.

Inga kommentarer: