We make guitars cry, we play them 'til they die.

Härom dagen läste jag i GP om ett metalcoreband som hette Arg. Ni vet, som sinnesstämningen. Det här gjorde jag mig givetvis rolig över genom att säga något i stil med "att spela metalcore och heta Arg är som att spela twee och heta Gullig". Så nu måste jag starta ett tweeband som ska heta Gullig. (Att jag spelar skitdåligt är givetvis inget som hindrar mig. Man kan vara gullig ändå. Eller arg, om det nu är det man föredrar.)

Därför försöker jag nu skapa lite låtmaterial. (Det låter så seriöst när man säger det så!) Jag har en tweeaktig låt sedan innan - den famösa Whiny dancer - och igår skapades en ny. Poser boy. Den senare är väldigt kort och har lite problem i refrängen, men ändå. Mitt problem är nu att hundra procent av mina (twee)låtar handlar om prettopojkar. Man skulle kunna tro att jag inte tänker på annat. Vilket jag alltså gör.

Apropå att spela och så: i onsdags bröt jag mot min egen hederskodex och spelade gitarr på förfesten. Pinsamt. Och ett mått på hur full jag var. Jag hatar när folk som inte kan spela tar fram gitarren på fest! Inte okej alltså. Som tur är var jag inte riktigt så full att jag fick för mig att spela en egenkomponerad låt. Tror att jag spelade Mmmbop och Hot n cold. Håhå jaja.

Den som vill vara med i Gullig är för övrigt välkommen att anmäla sig i kommentarsfältet! Det kommer att bli fantastiskt. Gulligt, och så.