Vi måste rädda Ginny Weasley från basilisken!

Åh. Jag har varit på Harry and the Potters. Det var en fest för nördar, minst sagt. Många runda glasögon, skoluniformsaktiga kjolar och Harry Potter-tishor.

Jag kände mig väldigt onördig i jämförelse med alla andra. En gång fick jag frågan "vilka andra fandomar tillhör du?" och jag bara "eh...venne". Sedan sade jag att jag gillar Pulp ganska mycket (ehe) och att jag kanske kunde kallas Härskarringen-fan. Det senare genererade den omedelbara frågan "har du läst böckerna?". Tur att jag har det. Annars hade jag kanske inte fått vara med och leka mer?

Spelningen var i alla fall sjukt fin. Mer som ett kalas än en konsert. Alla var med! Alla kunde alla texter utom jag (i princip). Det andra om spelningen får ni läsa i en recension någonstans snart (tror jag). Övriga saker som hände var att jag träffade Elin och Emma (fina!), köpte en awesome t-shirt (se bild ovan!), hängde med främlingar och fick en skiva där Bob Dylan sjunger Harry and the Potters-låtar. Ska bli extremt spännande att höra. Jag gillar ju inte ens Dylan.

En av de roliga grejerna med spelningen (som inte fick plats i recensionen) var när vi gjorde olika ljud. Låt mig illustrera:

Joe (eller Paul): Werewolf check!
Alla ylar som varulvar.
Paul (eller Joe): Cat check!
Alla jamar som katter.

Ja, och så vidare. Ni fattar grejen. Skojigt var det i alla fall. Fler band borde köra cat check! Det ska jag göra när jag har ett band. En annan minnesvärd stund var när någon av dem frågade hur man säger grodläten på svenska, och hardcorefansen på scenen började sjunga och dansa Små grodorna. Ja, på riktigt.

Det var en mycket fin kväll. Och, sist men inte minst: vi måste rädda Ginny Weasley från basilisken!