Om nördighet och måsten.

Jag har äntligen lyckats sätta fingret på exakt vad som provocerar mig så med sektigheten kring vissa fenomen. Jag tänker på typ Seinfeld, Star Wars och Bob Dylan. Är ni redo? Då kör vi:

Uppfattningen att man inte har något val förutom att gilla dessa grejer, eller åtminstone erkänna deras påstådda geni. Jag vet inte hur många gånger jag har fått höra "men du KAN ju inte ogilla Dylan", "du MÅSTE ju tycka om Star Wars" eller typ "om du inte gillar Seinfeld är det för att du inte förstår".

Grejen är att jag och alla andra har ett VAL. Ingenting är obligatoriskt, fattar ni? Vi måste ingenting. (Jag misstänker för övrigt att många som tycker om dessa grejer gör det för att de en gång i tiden fick en känsla av att de "måste" det. No offence.)

Ett annat skäl till att jag provoceras är givetvis att det lämnar mig lite utanför pretto-nörd-ängsliga klubben där jag annars passar in rätt bra. Och man blir självklart förolämpad när människor antyder låg intelligens på grund av ens preferens när det gäller sitcoms. Ovanstående är en extremt känslostyrd åsikt; men icke desto mindre är den relevant.

Kom ihåg det nu. Vi tycker vad fan vi vill.

Topp 5: Saker andra gillar som jag inte fattar.

1. Grejen med vampyrer. Okej, de suger blod. Spännande? Sexigt? Alla Twilight-fans borde läsa Dracula. Den dosen av "tråkighet möter skräck" bör bota alla onanifantasier som inkluderar långa, vassa hörntänder.

2. Seinfeld. Jag vet att jag kommer att få en armé av upprörda Seinfeldentusiaster efter mig nu (alla hänger nämligen på just min blogg), men SÅ bra är det inte. Jag har försökt, jag har verkligen det. Alla gillar ju Seinfeld! Men faktum kvarstår att jag mest bara mår dåligt av att se det. Det finns en punkt när diskussioner om icke-frågor inte är kul längre. Och att betrakta manschauvinisters liv är aldrig kul. Det finns de som betecknar Seinfeld som "smart humor". Well, i så fall är jag dum. Det är okej med mig så länge jag slipper höra Jerry Seinfeld göra sig lustig över trafikstockning, apotekare eller var kvinnor sprutar parfym.

3. Regina Spektor. Om jag fick en tia varje gång någon har sagt "VA?! Gillar du inte Regina Spektor?!" så skulle jag ha råd med minst en skiva. Helt sant. Det är inte det att jag aktivt ogillar henne, det är bara det att jag inte fastnat för henne. Vilket tydligen är ett brott mot någon kosmisk lag om musiksmak.

4. Kaffe. Folk "lär sig" dricka kaffe. Varför? För att känna sig vuxna? Det smakar ju äckligt. Därav inlärningsperioden. Ändå fortsätter folk. För att det är "en social grej"? Ja, jag kommer nog aldrig få vänner om jag inte dricker kaffe. Eller vänta... Jag har ju vänner. Helt utan mystiska svarta drycker. Mystiskt.

5. Varför jag gör den här listan. Jag hade förmodligen inte gnällt ordentligt på ett tag. Skönt att få det gjort. Det enda rabiata jag gjort den här veckan har varit att i efterhand komma på svar på en elak kommentar jag fick i början av den. Var kanske lite bitter fortfarande (trots att det är fredag). Det känns skönt att ha sagt min mening utan att hålla tillbaka på kritiken. Så kan man också roa sig till helgen.

Punkt 5 betyder inte att jag inte står för de andra fyra. Och all kärlek och respekt till dig som är kåt på vampyrer, älskar Seinfeld, lyssnar på Regina Spektor och dricker kaffe.