Sexpop.

Musik att ligga till är alltid ett hett ämne (pun intended). Bland de mest kommenterade inläggen på PSL-bloggen finns "Alla tiders knullåtar - volym 1", och just nu marknadsför både RFSU och Kondom08 sina kondomkampanjer med att låta folk berätta vilka låtar de vill ligga till.

Självklart har jag spanat in vilka låtar folk har valt. Och jag säger då det. Vilken röra! Är det bara jag som känner att Big booty hoes och Skaka rumpa är rätt avtändande redan i låttiteln? Och Kings of Leon? EMD?! Hemska tanke.

Så vad vill man då ligga till egentligen? (Förutom Pulp, förstås, men det behöver väl knappast nämnas.) Jo, man vill ligga till fin popmusik (som inte är alltför deprimerande). Med detta i åtanke har jag skapat en spellista som jag tänkte att vi kunde hjälpas åt med. Eftersom du som läser min blogg garanterat är en människa med god smak räknar jag kallt med att digga listan. Lägg till fina, mysiga, och sexiga låtar här!

P.S. Och, givetvis: använd kondom. Men om valet står mellan Basshunterkondom och celibat ber jag er att välja det senare. Lid för konsten.

Skipping down the street where I live.

Det här är den famösa Goesisland Street. Här bor jag under Peace and Love, tack vare Fridah och hennes fantastiskt vänliga familj. Bättre kan man inte ha det!

Det var faktiskt bara det jag ville skryta lite med. Vi hörs mer en annan dag, okej? Okej.

Looo-hoove doesn't laaast.

Jag kan inte sova. Därför gör jag en töntig playlist på den odödliga temat Hjärta & Smärta. Klet, smet och sentimentalitet - allt i ett paket.

I min jakt på ledsna låtar lyssnade jag på Kents Columbus, en låt jag har vaga minnen av att ha gråtit till 2007, och kände ingenting. Det måste vara ett tecken på känslomässig utveckling. Eller förfinad musiksmak, om man så vill. I vilket fall väljer jag att tolka det som ett framsteg.

Och det är ju bra.

I love you just the weight you are.

Om du använder Bloglovin' för att följa bloggar kanske du har sett att man kan göra reklam för sin blogg för en liten slant där. Och om du har sett det kanske du har uppfattat några av de korta reklamtexterna. Och om du gjort det kanske du lagt märke till samma sak som jag - att viktbloggar är den nya grejen.

Jag klickar ofta in mig på bloggen som annonserats (det är ett uttryck för min optimism inför bloggosfären.) Vid det här laget har jag besökt otaliga sådana där viktbloggar. De har vissa saker gemensamt. Alla jag läst skrivs av unga kvinnor, vars målvikt skiljer sig från den nuvarande vikten med kanske tio kilo, och ingen verkar må bra. Gränsen mellan de som uppenbart har ätstörningar och de som gör det på ett "sunt" sätt är vansinnigt tunn.

För oavsett hur mycket nyttighet man lindar in det i bygger båda delarna på självförakt. Oavsett hur man hanterar sin önskan att gå ned i vikt är den i mina ögon ett uttryck för en vilja att leva upp till krav samhället har på en. Krav som kanske inte är rimliga.

(Jag försöker inte vara rättfärdig här, verkligen inte. Jag vill också leva upp till samhällets krav på mig så att folk ska ta mig på allvar och se att jag är intelligent och snygg, och jag är också rädd att de inte ska göra det på grund av hur min kropp ser ut. Men det är inte poängen.)

Den här utvecklingen oroar mig. De här bloggarna får mig att tänka på pro ana-sajter. Deras funktion är liknande: att berätta om metoder att gå ned i vikt och inspirera andra att göra samma sak.

Man kan tycka att jag är onödigt negativ nu, och att det ju är nyttigt om man inspirerar andra att gå ned i vikt på ett såntdärnt nyttigt sätt med träning och grönsaker och grejer. Och visst är det att föredra framför att svälta sig och/eller spy. Absolut.

Men jag kan inte vara lugn ändå. Jag har sett för många kämpa med sin kroppsbild. Jag tror knappt att jag känner någon som har ett avslappnat förhållande till mat. Jag är rädd att det här ska bli ännu värre. Och var hamnar vi då? Det är ju så illa redan som det är.

Någon fin lösning på problemet har jag inte heller. Förslag är varmt välkomna.

Och ifall du undrar: nej, vi har inte pratat skönhetsideal tillräckligt. Så länge problemen finns kvar måste vi nämligen prata om dem.

Sometimes it's hard to find that perfect opening line.

Okej, jag har filat i några dagar på ett blogginlägg som ska offentliggöra för världen utanför Facebook att jag är singel nu, men alla versioner verkar så ofattbart töntiga. Jag har ärligt talat inte mycket att tillägga. Men jag kommer ändå inte få sinnesro förrän jag bloggat på något sätt om det (sundheten i det kan givetvis diskuteras, men nu är inte tiden). Så here goes:





...
....
.....
......







...frågor på det?

TOP skriver till Tomten.

Kära Tomten!

Jag önskar att de som finns närmast mitt hjärta även fanns nära mig rent geografiskt. Jag är snäll och äter spenat helt frivilligt, så det borde inte vara några problem att fixa detta. (I synnerhet inte eftersom jag är ute i så föredömligt god tid.)

Vänliga hälsningar,
Anna

Några generella undringar.

1. Varför verkar alla tro att Coldplay-låten Don't panic heter "Beautiful world"? Ett tips: den gör inte det.

2. Om man skulle blanda tweepop och postrock, vad skulle man få då?

3. Hur får man bort blod från en madrass? Inte för att jag har det eller så, jag är bara nyfiken.

4. Ramlösa rabarber smakar Piggelin, innebär det att det är meningen att Piggelin ska smaka rabarber? Tanken svindlar.

5. Om nu Gud är god och skapade människan till sin avbild - varför finns mensvärk? Vad är dealen? Var finns syftet? Är det såhär vi straffas för arvssynden? Pff. Som Arkimedes* skulle sagt: spola ned dig, gubbe!

*ugglan i Svärdet i stenen, inte "Heureka!"-snubben

Face it... You are young.

"Sunday, bloody sunday" är bullcrap. Söndagar är bra. Det är dagen då man filosoferar över veckan som gått och laddar inför nästa, man tar hand om sig själv och gör trevliga saker. En dag för vila och förberedelser helt enkelt.

Idag har jag, till exempel, fått mycket gjort men ändå slappnat av. Jag har städat med Love for the streets på högsta volym, jag har tvättat två maskiner, jag har köpt skivor och strumpbyxor, jag har övat gitarr, jag har legat i sängen och läst.

Vad jag har läst? Jag är glad att du frågade. Mitt litterära intag idag har bestått av Kyssmisstag i sjunda kärlekshimlen, en del av den fantastiska bokserien Georgia Nicholsons dagbok. Kvinnan på Bokia som sålde den till mig frågade om den skulle vara en present. Jag sa nej, för det skulle den ju inte. Såhär i efterhand misstänker jag att hon försökte pika mig för att jag egentligen är för gammal för att läsa ungdomsböcker. Men låt mig citera Pulp: It's ok to grow up - just as long as you don't grow old. Face it... You are young.

Och så blir jag bättre och bättre på gitarr. Det är kul. Jag laddar inför den dag jag är redo att starta band och erövra världen. Eller åtminstone bli nästa Annika Norlin.

I morgon ska jag på någon slags skrivarkurs på Nääs. Jag undrar vad exakt den kommer att gå ut på. Jag har ingen aning om vad som förväntas av mig, men jag tar det med ro. Skriva är trots allt det bästa jag är på (så att säga). Något borde jag kunna improvisera fram. En erotisk novell om Harry Potter, till exempel.
Eller ett blogginlägg.

The Vaselines - I hate the 80's (gratis mp3)

Ladda ned The Vaselines' nya singel och börja ladda inför albumet. Nu. Gör't!

DAGENS POPVITS

-Vad säger The Radio Dept. till någon som är på väg att gå hem med Barney Stinson?
-Never follow suit!

Kommentar: Ja, jag kom på den själv! Och den är inte riktigt lika rolig om man inte kollar på How I Met Your Mother. Men ändå!

Love hurts when you do it right, you can cry when you get older.

En kalasbra playlist för pepp och sådär.
Om man vill.

I övrigt älskar jag Robyns nya platta. Verkligen älskar. Jag vet inte riktigt hur det gick till, för Robyn är i vanliga fall inte min typ av musik, men just nu var Body talk pt. 1 precis vad jag behövde.

Och om man undrar vad egobilden har med allt att göra så lyssnade jag på kalasplaylisten när jag blev sådär snygg. Så bra är den alltså.

I never knew you had such a dirty mind.

Du vet Florence Valentin-låten Upp på sociala, ner på Systemet? "Vi går upp påå sociala, och sedan går vi neer på Systemet" sjunger de så fint. Och var och en kan ju räkna ut med lilltån vad det betyder.

Men. Min hjärna vill annorlunda. Av någon anledning översätter den "gå ner på" från betydelsen att förflytta sig någonstans till betydelsen att ge någon oralsex. Och av det följer att "systemet" slutar vara Systembolaget och blir systemet som i samhällsordningen. (Varför man nu skulle vilja tillfredsställa den?)

Är det bara jag som har tänkt såhär? Eller för att tala Bullen-språk: är jag normal? Snälla, skicka ett vykort för jag undrar så.

En sammanfattning av en episk kväll på Styrbord Babord.

Tanke om gårdagen 1: KUL.
Tanke om gårdagen 2: Så hårt och länge har jag nog aldrig dansat förut.
Tanke om gårdagen 3: Aj i fötterna, aj i benen.
Tanke om gårdagen 4: Henrik Berggren spelade en del schysst musik, alltså.
Tanke om gårdagen 5: Alla som var något var där.
Tanke om gårdagen 6: Så mycket kroppskontakt med främlingar har jag inte haft sedan... ja, kanske någonsin.
Tanke om gårdagen 7: En chans att slipa på sina dansmoves är alltid bra.
Tanke om gårdagen 8: Drink + dansgolv = spill. Lösning? Halsa och dansa.

Du hör ju att det var episkt. Övrig information överflödig. Bilder kommer inte.

Hoppas att din onsdagsafton var åtminstone hälften så bra.

Manboy-tankar.

"Manboy, manboy, you can call me manboy" sjunger Eric Saade, vilket säkert inte har undgått dig. Det jag funderar på är om låtskrivaren kan ha inspirerats av You think you're a man, en låt som först gjordes av Divine men som jag känner via The Vaselines. Lyssna:

"You think you're a man but you're only a boy
you think you're man but you're only a toy
you think you're a man but you just couldn't see
you weren't man enough to satisfy me"

Efter denna poesi sjunger de även "man, boy, man, boy" och så vidare. Därifrån är vägen till "manboy" inte så lång.

Det är kanske inte så troligt att låtarna har något samband. Men det hade varit kul. Eftersom det med lite god vilja skulle innebära att Eric Saade sjunger att han inte är "man" nog att tillfredsställa någon, och att han bara är en toy.

Hihi.

Språkpolisen strikes again.

För sista gången, Facebook - jag tänker aldrig någonsin, på några som helst villkor, bli ett fan av "efter sex mys". DET ÄR FEL. Dessutom behöver inte Facebook veta något om mina sexuella preferenser.

Och förresten - man kan inte bli ett fan av, eller "gilla", exempelvis "Älskar att bli kliad på ryggen" eller "Vi som har världens bästa pappa". Tänk efter lite. Anna Theresia gillar Älskar att bli kliad på ryggen. Anna Theresia became a fan of Vi som har världens bästa pappa. Låter lite konstigt, eller hur? Det är för att det, med tanke på hur svenska språket är uppbyggt, är FEL. Som grupper, däremot, hade ovan nämnda exempel fungerat utmärkt.

Disclaimer 1: Jag är ett fan av sidan "Alla vi som tycker att Daniels mamma ska lämna över Daniel på bröllopet". Det var för en god sak, så jag bestämde mig för att vara storsint och göra ett undantag i min grammatiska fascism. Jag anser dock att det hade varit bättre att skapa en grupp med samma namn.

Disclaimer 2: Vänner som är ett fan av/gillar sidor av typen jag menar - jag tycker inte att ni är dåliga på något sätt. Jag respekterar och tycker om er lika mycket som alltid. Min upprördhet handlar inte om enskilda personer, utan om den systematiska grammatiska inkorrektheten.

En språkvetare hade garanterat tyckt att alla former som används är okej - det är genom nya sätt att använda språket som det utvecklas, och så länge man förstår vad som menas är allt okej, och så vidare. På ett objektivt plan håller jag såklart med. Men på ett subjektivt plan blir jag upprörd och behöver utlopp för denna upprördhet. Då är det tur att man har en subjektiv blogg att ventilera sig i.

Puss!

En misslyckad men bra dag.

Idag hade jag planerat såhär: Gå upp nio, åka till Ikea och köpa några prylar jag behöver. Därefter åka ut till stugan jag bodde i förut och städa, och sedan åka hem och sova gott.

För det första försov jag mig och hann inte med Ikea. Då tänkte jag, som jag skrev, åka med lite skivor till Andra Långgatans skivhandel. De ville dock inte ha en enda av dem (vilket gjorde mig förvånansvärt ledsen). Därför skänkte jag skivorna till Stadsmissionen och tröstshoppade på Bengans. Värt! Jag har i sann modebloggsanda lagt upp bilder på mig med mina inköp, som ni ser.

Sedan skulle jag då åka och städa. Men när jag var på väg kom jag på att jag hade radio en gång till innan sommaruppehållet, så jag hann inte med städningen idag. I stället sände jag, Micaela och förvånande nog även Christer (som flyttat men var i stan för tillfället) ett rätt bra program om folk man vill ligga med. Sjukt bra tema. Cred till Micaela för den idén!

Och nu ändrades planen för morgondagen. I stället för att gå upp tidigt och åka till Småland ska jag vara hemma och plugga. Vilket innebär att jag kan ha vilken dygnsrytm jag vill! Score.

Den här boken kostade 39 spänn. Den handlar, som den belästa förstår, om Sylvia Plath och Ted Hughes. Ska bli mycket intressant.

Enter The Vaselines för inte alls mycket pengar! Typ 119 eller något sådant. Snacka om valuta för pengarna. Kändes som ett bra läge att lyssna in sig ordentligt nu, när de släpper nytt och allt.

Sigur Rós' Takk... för 59. Klart man slår till!

Honey is Cool för 59 och Belle & Sebastian för 99. Sådant som är bra att ha, liksom.

För den som vill ha koll.

Idag rekommenderar jag alla att läsa min recension av youngfuck på Jazzhuset. Dessutom rekommenderar jag min Juni 2010-playlist. Den innehåller några "det här är bra för mig just nu"-låtar och några "peppa inför Peace & Love"-låtar. Håll till godo!

Nu ska jag åka till Andra Långgatans skivhandel och sälja några skivor jag inte vill ha kvar. I sista sekunden, det vill säga alldeles nyss, bestämde jag mig för att trots allt behålla min My Chemical Romance-skiva. Visst är det inte så troligt att jag någonsin kommer att lyssna på den igen, men den var viktig för sextonåriga Anna. Och jag sympatiserar med det lilla mainstream-emot* och vill vara snäll mot henne. Jag menar, titta på bilden! Hur ledsen skulle hon inte bli om jag sålde hennes skiva? All den där kajalen skulle gråtas bort, säkerligen. Stackars lilla tandställningsbarn. Men hon ägnade tid och omsorg åt sitt hår, i alla fall.

Nåväl. Lyssna på juni 2010, inte februari 2007. Ha det vackert.

*betyder att jag inte hade koll och trodde, liksom majoriteten av befolkningen, att MCR + självskadebeteende = emo.

P.S. Rubriken är ironisk. Jag har inte storhetsvansinne. D.S.

TOP ger er: Bajsblogg. (Jag vet att ni har längtat!)

Nu har jag samlat mod att skriva ett blogginlägg om bajs. Mitt syfte med inlägget är till största delen att bevisa för mig själv att jag vågar skriva det, men även att roa vissa omogna personer i min närhet. Nämligen två av mina mest älskade: min vän Mattis och min pojkvän Mattias. Det här inlägget är till er!

Jag tänker dock inte blogga om mitt eget bajs. Där går faktiskt min gräns. Bara bajs i allmänhet. Bajs. Det har redan slutat vara ett ord i mitt huvud, ni vet sådär som det blir när man säger något många gånger i rad, så det här blir spännande. Here goes:

Bajs. Det är brunt för att röda blodkroppar försvinner ut med det. Färdiganvända blodkroppar, alltså. Det har min pojkvän lärt mig. Han kan många saker (de flesta handlar inte om bajs, ska sägas).

Beteendet att äta bajs kallas för koprofagi. Vissa djur behöver göra det av någon anledning. Det är något med deras bajs som är bra för dem att äta. Sjukt miljövänligt med återanvändning?

Det finns även en sexuell böjelse som kallas koprofili. Är man koprofil blir man alltså kåt av bajs. Inte så nice. (Jag skrev bara sådär för att det skulle rimma. Jag försöker inte döma någon.)

Nu mår jag lite illa, så nu är det slut. Jag kommer aldrig mer att blogga om bajs.

TOP ger er: tankar om operan Trollflöjten

Idag har jag varit på Göteborgsoperan och sett deras uppsättning av Trollflöjten. Det var min mormors födelsedagspresent till mig och min mamma, att vi tre skulle se Trollflöjten tillsammans. So far, so good. Det var en mycket bra present. Dessutom såg jag fram emot att få se detta klassiska sångspel.

Men sedan såg jag den. Den var inte dåligt framförd på något sätt. Inte heller ogillar jag opera som konstform. Vad som var outhärdligt var kvinnoföraktet i manus. Ibland kunde man märka en antydan till uppdatering, dessutom är det en svensk översättning, men budskapet "kvinnor är både dumma och onda och mindre värda" sjöngs ut lite för starkt (pun intended). De dolda diskurserna om genus ska jag inte ens gå in på. Det känns överflödigt när de patriarkala strukturerna uttrycks bokstavligen.

Jag förstår inte hur jag kunde låta bli att förutspå det här innan jag såg Trollflöjten. Jag visste ju att den var gammal. Skriven av Mozart 1791, liksom. Med den utgångspunkten kan man inte begära något klockrent genusperspektiv (om man inte besitter förmågan att skriva om historien, förstås, vilket jag givetvis önskar att jag gjorde).

Det man däremot skulle kunna göra är att sluta sätta upp skiten. Historien om trollflöjten innehåller allt en god historia skall innehålla: magi, kampen mellan gott och ont, kärlek och död. Men det finns det för guds skull fler historier som gör! Ja, det är Mozart, snubben var ett geni, visst. Men hans musik behöver inte dö för att hans kvinnosyn gör det. Den senare är förlegad och behöver skrotas. Jag tror att framåtsträvande kultur är bättre än motsatsen.

Den behållning jag hade av föreställningen var till absolut största delen musiken, som är fantastisk. Extra plus för att vi satt en rad från orkesterdiket och kunde se hur dirigenten betedde sig som en rockstjärna. Slängde med håret och allt. Rent estetiskt var det också top notch. Ljuset, kostymerna (undantag den kvinnliga huvudrollen, hennes tuttar var upptryckta till hakan vilket jag hatar) och hela den grejen. Således är betyget: visuellt - bra, musikaliskt - mycket bra, innehållsmässigt - underkänt.

Jag går gärna på opera igen, men jag vägrar behöva bli arg när jag gör det. Klassiker, schmassiker. Ge mig jämställdhet!

TOP ger er: svammel om gitarrspelande, kläder och städer.

I kväll har jag bara chillat. Spelade in två videos där jag spelar gitarr, sittandes på sängen med tända ljus bredvid mig, men jag spelar faktiskt väldigt dåligt. Så ni får inte se dem även om jag hade tänkt det. I en av dem spelar jag till och med en egen låt! Jag tar i och för sig inte mina låtar, som är enormt simpla, på särskilt stort allvar, men det vore ändå trist om ni garvade åt dem. Kanske när jag blivit lite bättre på att spela.

Låten är den som handlar om att boken alltid är bättre än filmen. Andra saker jag skrivit låtar om: att jag är bäst, att jag vill ligga med killar i stuprörsjeans, att mina vänner är bäst, bananer som dansar, att vara smartaste tjejen i skolan, deppiga dagar, Vänner-citat, att julen är hemsk, att jag är trött på alla böcker och filmer om Andra Världskriget och att jag är less på patriarkatet. Och det var faktiskt alla låtar jag skrivit. Kul info.

Hur som helst så har jag shoppat idag. Klänningen på bilden, till exempel, fick följa med hem. Den och mycket, mycket mer. Nu behöver jag bara tillfällen att använda mina nya fina kläder. Jag vill leka! Håhå jaja. Snart är det festival. Sedan är det mer festival, och sedan blir det höst och då flyttar i alla fall ett par människor jag känner till den här stan.

Jag tycker att följande ställen borde ligga närmare Göteborg: Ludvika, Stockholm, Malung, Gällivare, Falun, Östersund. Det tycker jag faktiskt. Det borde väl kunna fixas? Av typ gud. Eller Vägverket. Kanske kungen? NÅGON måste ta tag i det här!

Såhär kan man också tolka Lady Gaga. Det är en bra tolkning och skarpsynt analys, tycker jag. Själv tänkte jag inte alls så smarta saker när jag såg Alejandro-videon. Bra att någon annan gjorde det.

Torsdag 10.6.10.

Idag invigs två saker. Dels mitt nygamla namn, då en viss Anna Theresia står på en gästlista för att skriva en recension, och dels mina nya skor som jag köpte idag. Jag var på Myrorna och lämnade en massa grejer vilket givetvis ledde till att jag fick med mig något hem också.

Bandet jag ska recensera heter youngfuck. Håll koll på dem, tycker jag. Bra skit det där.

Dagens låt och outfit.

Dagens outfit: de fantastiska shortsen, hängslen som jag fick av min vackra radiovän Micaela idag, och en pärlplatta. Finfina grejer.

Dagens låt: This time around.

Dagens mat: Halloumi. Nam nam.

Dagens bästa nyhet: Andreas Söderlund till Way out west!

Dagens bloggtips: Mattias Pettersson, även känd som Herlow, bloggar på allvar. Fin och uppbygglig läsning för alla musikintresserade.

Fridens liljor.

I wonder when the night will reach its end, 'cause sleep is not my friend.

Jaha. Här sitter jag och är vaken. Halv sex är klockan. Jag skulle kunna säga att jag vänder dygnet för att kunna festa maximalt i sommar, men vi vet ju alla att det inte skulle vara sant. Jag har trots allt inte ens varit på systemet trots att jag varit tjugo i nästan två månader.

Man kan tycka att jag är lite fixerad vid det där med systemgåendet. Anledningen till det är att det är en så stor grej för alla, men jag har liksom inget att göra där. Jag kan inte dricka alkohol just nu och ser ingen vits med att inhandla något jag inte kan inta. Känner mig således inte riktigt tjugo. Bara väldigt liten, mesig och tonårig.

Hur som helst - jag vänder inte dygnet för festandets skull utan för att jag är en grubblare av stora mått. I natt har jag grubblat igenom det mesta med mitt liv som är värt att grubblas över. Vid ett gick jag en grubbelpromenad och lyssnade på Clinging to a scheme. Då var det mörkt ute. Nu är det ljust. Sak samma. Jag sover ändå inte.

Det här inlägget hade verkligen platsat på min gamla blogg. Så jävla emo. Så jävla 2008. Äh. Egentligen ville jag bara visa upp min 101 dalmatiner-pyjamas och mina Ikea-lakan. Eller så försökte jag bara fördriva tid. Därom tvistar de lärde...

TOP ger er: Mensblogg!

Jag önskar ibland att jag var lika cool som Hanna Fridén och vågade blogga om mens och bajs utan att skämmas. Men riktigt så cool är jag inte. Som ett steg i rätt riktning, dock, presenterar jag idag för er en lista med anledningar till att mens är det värsta jag vet. Enjoy, om ni kan. Jag kan det inte.

• Man vet aldrig exakt när den kommer. Nej, inte ens när man käkar p-piller finns det några som helst garantier. Man vet vilken vecka den kommer, men det hjälper inte om man vill undvika blodfläckar i sina trosor/på sina lakan.
• Man vet aldrig exakt när den slutar. Jag kan inte räkna alla gånger jag varit säker på att den är över för att överbevisas när jag till exempel står i kassan på Ica. Vill man då känna blod sippra från underlivet? Nej, det vill man inte.
• Mensvärk. Världens sämsta uppfinning. Det gör så satans ont, och inte hjälper det alltid med värktabletter heller.
• Det är dyrt. Så länge man inte vill virka och tvätta sina egna mensskydd får man snällt betala för tamponger och allt sånt där en gång i månaden i massor av år. Menskopp är ett alternativ. Men då tillkommer kostnaden för kastrullen man ska koka den ren i.
• Mot slutet av mensen när man inte är säker på man har blött klart eller ej så kan man ibland behöva föra in en tampong i en fitta som är lite för torr för en bomullsstav. Det gör obeskrivligt ont.
• Ibland måste man även dra ut en alltför torr tampong. Det är inte heller så mysigt.
• Man måste tvätta händerna två gånger när man är på toaletten. Proceduren blir: Ta ut tampong, uträtta business på toletten, tvätta händerna, sätta in ny tampong, tvätta händerna igen. Mina händer blir lätt torra och uppskattar inte alls det här.
• Humörsvängningar. (Råkade skriva humorsvängningar först.) Det är inte kul att vara avverka känslorna jätteledsen/jättekåt/jätteglad på mindre än en timme. Och allt känns så mycket värre än annars. Att börja gråta för att osten är slut är plötsligt helt rimligt.
  
• Man blir svullen och känner sig tjock, vilket inte hjälper med humörsvängningarna precis.
• Man känner sig äcklig och vill helst undvika sitt eget underliv, men kan man det? Nej, för man måste stoppa in fingrar i sin blodiga fitta flera gånger om dagen.
• På grund av ovanstående vill man knappast onanera eller ha sex. Surt när humörsvängningarna gjort en jättekåt.
  

Det var ganska många anledningar, det. Så mycket suger mens, alltså. Och så att du slipper fråga - nej, jag har inte mens just nu. Jag har sparat detta inlägg till en dag då mens var en bit bort. Mest för att slippa bli jätteledsen/jättearg av att skriva det. Så är det.

Tweet, tweet, twee-

Här kan man se en fin bild, läsa en text och framför allt komma åt en spellista jag har gjort. Den innehåller kalasfina tweepoplåtar och är ruskigt fin. Om du inte klickar på länken och haffar listan är du faktiskt lite taskig mot dig själv. Så var snäll mot dig själv och gör det.

All the young dudes (tjugoårskris = länkfest).

Min åldersnoja blir inte direkt bättre av att det finns så många grymt skillade människor i denna värld som är yngre än jag. Några exempel:

Rebecka Ahlberg briljerar i ett blogginlägg.

David Winsnes briljerar i en krönika på The Goodbye Look.

Fridah Jönsson briljerar i en krönika i Metro.

Trumvärk & Slagord gör grym musik.

Och så vidare i all oändlighet. Jag får fett med ångest och blir sjukt inspirerad på samma gång. Men ärligt talat är jag mest glad att det finns så många fina människor i denna värld. Det känns hoppfullt.

P.S. Ja, vissa av dem är bara ett år yngre än jag. Men ändå. Bara grejen att någon som inte får gå på systemet är smartare än jag! Inte för att jag ens har gått på systemet någon gång under de två månader jag fått det. Men ändå... Tjugoårskris. D.S.

Cami.

Anledningar till att min vän Cami är bäst:

1. Hon har döpt om "permalink" på sin blogg till "spermalänk".
2. Hon är den mest impulsiva person jag känner.
3. Hon är så motvalls att man nästan får spatt ibland. "Du måste alltid vara tvärtemot!" "Nej, det måste jag inte alls!"
4. Hon är bäst.

Nuff said.

Liseberg, potatissallad och Spirit Photography

Varför bloggen har varit tyst hela helgen? Jo, för att jag har grejat på med saker och ting och inte haft tid. Vad jag har haft för mig? Jo, det ska jag berätta.

I fredags var jag med klassen på Liseberg för att fira att vårterminen var över. Vi femkampade (jag var inte sämst på allt) och åkte grejer. En klasskompis kom på att hon ville köpa kaninöron, men hon ville inte göra det själv. Och jag är ju alltid på spontana grejer, så jag bara "klart vi ska ha öron!". Sedan tycket hon att hon inte kunde ha på sig dem med värdigheten i behåll, men jag ansåg inte att värdighet någonsin gjort något för mig så jag köpte ändå. Dessa luddiga öron gjorde mig till kvällens hit, om jag får säga det själv. (Det betyder att folk gav mig uppmärksamhet och sa att jag var söt. Sådant gillas.)

Efter Liseberg drog vi till Kelly's och var där tills de stängde. När jag kom hem vid tre var det ljust och jag var inte trött, så jag satte mig vid datorn (givetvis). Halv fyra kom Claes, en av de jag delar kök med i Almedal, hem med några klasskompisar och skulle ha efterfest. Så jag joinade. Klockan sju, efter ett äventyr där jag letade efter toalettpapper i panik, gick jag slutligen och lade mig. Bra kväll. Bland annat lärde jag mig vad snowballing är för något. Det är något snuskigt.

Lördagen tillbringades med Mattias och en bytta potatissallad. Det var inte något snuskigt. Potatissalladen kostade en tia för ett kilo på Willys! Ett riktigt kap. Idag åt jag lite på två knäckemackor och var mätt hela dagen. Prisvärt.

Idag har jag förberett inför Blå i morgon, och hittat ett nytt favoritband - Spirit Photography. Det låter vääääldigt mycket Joy Division och är svinbra. Så är det. Hur som helst kommer morgondagens Blå vara festivalspecial och kalasfint.

Can you go home after where you slept last night?

Jag har alltid trott att The Pains of Being Pure at Heart-låten This love is fucking right! handlar om incest. "You're my sister, and this love is fucking right" sjunger de ju.

Men jag har även alltid trott att det är en passning till deras föregångare The Field Mice, och deras låt This love is not wrong. Och den handlar om lesbisk kärlek. "This love is as good as any other, says one woman to another" går den. (1989 kom den. Pluspoäng Field Mice.)

Slutsatsen jag drar av det här är att man kan tolka The Pains of Being Pure at Heart's "sister" är som i "kärlek, makt och systerskap" snarare än som i "vi kommer från samma livmoder". Och då blir låten helt plötsligt inte opassande utan bara fin, även textmässigt.

Plötsligt känns allt lite osäkert.

Som ni kanske vet ska det komma en Säkert!-skiva till hösten. Fantastiska nyheter, inte sant? Jo. Jag var eld och lågor. Tills jag läste det här på Säkert!'s blogg: Henrik Oja som producerar har varit med och skrivit hälften av låtarna.

Är det bara jag som är nojig, eller är det lite oroväckande information? Annika Norlin har ju alltid skrivit låtar på ett väldigt eget och speciellt sätt, och vi har älskat det. Ska det ändras nu? Va? Jag är tydligen fett reaktionär när det gäller Annika Norlins musik. Förlåt Annika. Gör vad du vill, det har ju alltid varit underbart hittills. Du har inte gett mig skäl att tvivla.

Dessutom etablerade jag nyligen att allt Annika tar i blir till guld. Jag kan nog chilla, trots allt.

TOP ger er... ett modebloggsinlägg! Enjoy.

Okej, lite dagens outfit-bilder dårå. Att lägga upp en varje dag känns trist, och inte vänligt mot den typiska TOP-läsaren, så här kommer ännu ett mastodontinlägg med flera outfits. Den som bryr sig kan titta, den som är ointresserad kan skippa, och jag får utlopp för mitt bekräftelsebehov och så är alla nöjda och glada.

Jag orkar inte skriva ut köpställen. Det är Ullared mest, lite H&M, lite Lindex, lite bandmerchandise.

Och ja, jag har favoriserat mina orange strumpbyxor de senaste dagarna. Som ni ser försöker jag posera lite olika för att skapa variation i modebloggskonceptet. Kanske överdrivet pretentiöst, men hey, sådan är jag.

(Bilden ovan är anledningen till att jag oftast inte visar ansiktet på outfit-bilder, för då ser jag tydligen ut såhär.)

PUSS PUSS!

Påå nån spååårvagn nånstans.

Idag gjorde jag en mycket pinsam sak. Jag hade hoppat på spårvagnen och skulle sätta mig, men hann inte göra det innan spårvagnen började åka igen. Sätet jag skulle landa på var mitt emot ett annat säte. Ett säte där det olyckligtvis satt en person...

Spårvagnen började rulla och jag kände att jag började falla, insåg att jag skulle landa på den stackars människan som satt mitt emot och skrek "ÅH NEJ!!!" inombords. Jag försökte undvika att hamna med hela kroppen över honom, så jag gjorde mitt bästa för att ta emot mig med händerna. Min underarm hamnade ungefär i höjd med hans byxlinning och min hand, med hela min kroppstyngd bakom sig, hamnade strax innanför hans höftben.

Jag skyndade mig att dra mig tillbaka och sa "förlååååt!" med den mest innerliga ton jag kunde uppbåda. Han nickade sammanbitet och fortsatte läsa Metro.

Herregud. Min hand var kanske en decimeter från en främlings skrev. Jag var tio centimeter från att trycka till någon på kuken med hela min kroppstyngd. Herregud! Pinsamt som tusan. Och stackars honom! Jag hatar när främlingar tar på mig, om det så bara är att deras lår nuddar mitt på bussen. Då kan man ju bara tänka sig hur hemskt det där var för honom. Hu.

Men på den ljusa sidan så är det ju en rätt kul historia.