I wonder when the night will reach its end, 'cause sleep is not my friend.

Jaha. Här sitter jag och är vaken. Halv sex är klockan. Jag skulle kunna säga att jag vänder dygnet för att kunna festa maximalt i sommar, men vi vet ju alla att det inte skulle vara sant. Jag har trots allt inte ens varit på systemet trots att jag varit tjugo i nästan två månader.

Man kan tycka att jag är lite fixerad vid det där med systemgåendet. Anledningen till det är att det är en så stor grej för alla, men jag har liksom inget att göra där. Jag kan inte dricka alkohol just nu och ser ingen vits med att inhandla något jag inte kan inta. Känner mig således inte riktigt tjugo. Bara väldigt liten, mesig och tonårig.

Hur som helst - jag vänder inte dygnet för festandets skull utan för att jag är en grubblare av stora mått. I natt har jag grubblat igenom det mesta med mitt liv som är värt att grubblas över. Vid ett gick jag en grubbelpromenad och lyssnade på Clinging to a scheme. Då var det mörkt ute. Nu är det ljust. Sak samma. Jag sover ändå inte.

Det här inlägget hade verkligen platsat på min gamla blogg. Så jävla emo. Så jävla 2008. Äh. Egentligen ville jag bara visa upp min 101 dalmatiner-pyjamas och mina Ikea-lakan. Eller så försökte jag bara fördriva tid. Därom tvistar de lärde...