Men ingen ska få ta rocken ifrån dig.

Idag har jag sett Andreas Söderlund och Britta Persson på Sticky Fingers. Först Andreas, sedan Britta. Båda var fantastiska på olika sätt.

Andreas dårå. En mycket energisk man, må man säga, som skriker på rätt bra. Det bästa var när han vände ryggen till, lyfte upp pälsjackan och vickade på rumpan. Seriöst. Jag och ölen i mig bubblade nästan sönder. Låten han körde först är inte med på plattan, så det var spännande. Indeed.

Britta är en så briljant musiker. Fattar ej varför hon inte är större! Seriöst. Tycker bäst om For the steadiness från nya plattan. Fantastiskt bra.

För övrigt kom det fram en Sverigedemokrat och snackade politik väldigt hetsigt med oss. Creepy som fan. Han såg min Fjällräven-rygga och bah "ska du rösta på Miljöpartiet?!". Sedan babblade han sjukt mycket om invandring och bistånd och sånt. Jag blev rätt mållös. Vad säger man till någon som tycker att det är skillnad på människor och människor, liksom?

Och så gillar jag öl. Puss.

Got eyes like disco lights.

Igår gjorde jag för första gången en intervju för radio. Jag har inte lyssnat på den än, så ljudnivåerna kan vara helt åt helvete, men jag gjorde det i alla fall. Nu ska jag bara lära mig att klippa ljudfiler. Klippa och klistra, någon?

Smart som jag är visste jag att jag skulle vara dödligt nervös eftersom det var första gången för radio. Därför tog jag min chans när Jonna Lee kom till staden. Jag har intervjuat henne förut och hon är världens snällaste och verkar tycka om mig. När jag, och M & M från popredaktionen som var där för att observera (och vara moraliskt stöd), satt oss på en soffa i logen på Sticky Fingers sade jag att jag var nervös. Jonna, som den vänliga själ hon är, lugnade mig med orden "du har ju intervjut mig förut, och då var du grym, så det här går säkert jättebra".

Det gick bra. Med reservation för fuckade ljudnivåer. Jag och mina två kompanjoner fick varsin öl av Jonna, som vi var tvugna att stanna i logen för att dricka. När vi gjort det höll vi på att inte hitta tillbaka ner till baren. När vi gjort det upptäckte vi att drinkar inte kostar mycket på alls på Sticky. 51 spänn för en sjukt stark rom och cola är prisvärt. Lätt.

Jonnas spelning var, som alltid, mycket bra. Jag tyckte att det var synd att inte fler människor var där. Dessutom är det ju alltid så på klubbar att en viss andel människor är där för att suga i sig alkohol och inte för att lyssna på musik. Jonna förtjänar både en större och mer fokuserad publik.

Alla som bor i Göteborg måste gå och se när Jonna och Maia Hirasawa spelar varandras låtar tillsammans på Nefertiti den 21 november. Det kommer högst antagligt att bli magiskt.