Men ingen ska få ta rocken ifrån dig.

Idag har jag sett Andreas Söderlund och Britta Persson på Sticky Fingers. Först Andreas, sedan Britta. Båda var fantastiska på olika sätt.

Andreas dårå. En mycket energisk man, må man säga, som skriker på rätt bra. Det bästa var när han vände ryggen till, lyfte upp pälsjackan och vickade på rumpan. Seriöst. Jag och ölen i mig bubblade nästan sönder. Låten han körde först är inte med på plattan, så det var spännande. Indeed.

Britta är en så briljant musiker. Fattar ej varför hon inte är större! Seriöst. Tycker bäst om For the steadiness från nya plattan. Fantastiskt bra.

För övrigt kom det fram en Sverigedemokrat och snackade politik väldigt hetsigt med oss. Creepy som fan. Han såg min Fjällräven-rygga och bah "ska du rösta på Miljöpartiet?!". Sedan babblade han sjukt mycket om invandring och bistånd och sånt. Jag blev rätt mållös. Vad säger man till någon som tycker att det är skillnad på människor och människor, liksom?

Och så gillar jag öl. Puss.