Jag borde gå och lägga mig. (Undrar hur många gånger den meningen i olika variationer använts i blogginlägg. Säkert miljontals. Tanken svindlar.)
Men nu är det såhär att min kärlek åkte iväg i kväll för att vara borta i tio dagar, och jag ser inte fram emot att sova ensam. Inte alls. Det kan man tycka är osjälvständigt. Eller gulligt, beroende på hur bitter man är. Själv är jag lite bitter, så jag påstår att det är en aning osjälvständigt.
Jag lyssnar på Crazy little party girl för att låtsas att jag är gladare än jag egentligen är. Det hjälper lite. Nu ska jag borsta tänderna och lägga mig och läsa, och ingen kommer att be mig släcka. Vilket i och för sig är skönt.
Håhå jaja.
.jpg)
onsdag 31 mars 2010
Oh Deborah, do you recall?
När jag liten och fick glass valde jag alltid Magnum Mandel. Jag åt upp chokladen runt glassen, avnjöt mandelbitarnas krispighet och sådär, och överlät sedan åt mamma att äta upp vaniljglassen på insidan. Mitt motto var uppenbarligen "om det inte är choklad, är det slöseri med tid".
En annan sak jag gjorde var att gå till biblioteket och låna fett många böcker - de tog ju slut så fort - och sedan inse att jag egentligen inte orkade bära hem alla. Jag fick ju hem alla böcker till slut, så uppenbarligen orkade jag till slut, men jobbigt var det. I bland gick bibliotekets plastkassar sönder av tyngden.
Min partner in crime var Anki. Vi har känt varann sedan jag var fyra och hon fem. Så många bus jag drog med henne på! Voj voj. Jag vet inte vilket jag tycker är bäst. Kanske den gången då vi lekte strösockerfabrik/älgjakt genom att gunga gunghästar över sockerbitar. Älgjaktsdelen kom sig av ljuden som uppstod, om någon undrade. Eller gången då vi stal en kondom från mammas underklädeslåda (förlåt mamma!), blåste upp, fyllde med vatten och kastade ut på gatan. Vi ritade en smiley på den först, och skrev "Hej! Jag heter Snorre". Mycket raffinerat.
Vi hade en tidning också. Five Stars hette den. "Den femstjärniga tidningen" var vår slogan. Fyndighet har alltid varit vår dynamiska duos starka sida. Till den här tidningen ritade jag en serie om två grisar som hette Elliott och Ture. Och så skrev vi en följetong om kärlek som hette "Pussen". Givetvis hade vi även kultursidor - jag minns särskilt att jag recenserade Shebangs debutplatta med orden "en riktig partyskiva" och fem stjärnor av fem möjliga. Om jag minns rätt fick filmen Dr Dolittle 2 inte riktigt lika högt betyg... Herregud.
I skolan var dock Carrie min bästa vän, men då kallades hon förstås Cacca. Vi hängde verkligen jämt en period. Vi läste Georgia Nicholson, lyssnade på Avril Lavigne och Westlife och köpte våra första bh:ar tillsammans. Om jag inte minns fel försökte vi oss på det berömda "penntestet"... Gode gud. Och givetvis skrev vi killistor. Ni vet, en lista där man rangordnar hur söta man tycker att killarna i klassen är för tillfället. Det ändrar sig ofta, så det var en regelbunden sysselsättning.
Det verkar så roligt när man tänker tillbaka, alltihop. Kassarna som gick sönder och allt.
En annan sak jag gjorde var att gå till biblioteket och låna fett många böcker - de tog ju slut så fort - och sedan inse att jag egentligen inte orkade bära hem alla. Jag fick ju hem alla böcker till slut, så uppenbarligen orkade jag till slut, men jobbigt var det. I bland gick bibliotekets plastkassar sönder av tyngden.
Min partner in crime var Anki. Vi har känt varann sedan jag var fyra och hon fem. Så många bus jag drog med henne på! Voj voj. Jag vet inte vilket jag tycker är bäst. Kanske den gången då vi lekte strösockerfabrik/älgjakt genom att gunga gunghästar över sockerbitar. Älgjaktsdelen kom sig av ljuden som uppstod, om någon undrade. Eller gången då vi stal en kondom från mammas underklädeslåda (förlåt mamma!), blåste upp, fyllde med vatten och kastade ut på gatan. Vi ritade en smiley på den först, och skrev "Hej! Jag heter Snorre". Mycket raffinerat.
Vi hade en tidning också. Five Stars hette den. "Den femstjärniga tidningen" var vår slogan. Fyndighet har alltid varit vår dynamiska duos starka sida. Till den här tidningen ritade jag en serie om två grisar som hette Elliott och Ture. Och så skrev vi en följetong om kärlek som hette "Pussen". Givetvis hade vi även kultursidor - jag minns särskilt att jag recenserade Shebangs debutplatta med orden "en riktig partyskiva" och fem stjärnor av fem möjliga. Om jag minns rätt fick filmen Dr Dolittle 2 inte riktigt lika högt betyg... Herregud.
I skolan var dock Carrie min bästa vän, men då kallades hon förstås Cacca. Vi hängde verkligen jämt en period. Vi läste Georgia Nicholson, lyssnade på Avril Lavigne och Westlife och köpte våra första bh:ar tillsammans. Om jag inte minns fel försökte vi oss på det berömda "penntestet"... Gode gud. Och givetvis skrev vi killistor. Ni vet, en lista där man rangordnar hur söta man tycker att killarna i klassen är för tillfället. Det ändrar sig ofta, så det var en regelbunden sysselsättning.
Det verkar så roligt när man tänker tillbaka, alltihop. Kassarna som gick sönder och allt.
The one with the list
Idag har jag...
...firat ettårsdag med att äta pizza med FEM olika sorters ost på. Jag fick ostgasm.
...skaffat Twitter.
...läst i mina Georgia Nicholson-böcker.
...följt läkarens ordination.
...sett slut på säsong ett av Gilmore Girls, vilket innebär att det nu inte finns ett enda avsnitt som jag inte sett.
...inte sett allt extramaterial.
...hängt med Mattias.
...ätit på Rumpan Bar. Jag lovar att det heter så på riktigt.
...skrivit dagbok.
...sagt farväl till Mattias som åker till Jämtland över påsken.
...mimat till Pulp på bussen hem.
Nu då?
...firat ettårsdag med att äta pizza med FEM olika sorters ost på. Jag fick ostgasm.
...skaffat Twitter.
...läst i mina Georgia Nicholson-böcker.
...följt läkarens ordination.
...sett slut på säsong ett av Gilmore Girls, vilket innebär att det nu inte finns ett enda avsnitt som jag inte sett.
...inte sett allt extramaterial.
...hängt med Mattias.
...ätit på Rumpan Bar. Jag lovar att det heter så på riktigt.
...skrivit dagbok.
...sagt farväl till Mattias som åker till Jämtland över påsken.
...mimat till Pulp på bussen hem.
Nu då?
Vi fyller ett.
Idag har jag och fräknarna varit tillsammans i vad som i Kamratposten brukar kallas ett jordsnurr! Det vill säga ett år. Och ja, jag vet att ett jordsnurr rent vetenskapligt bara är ett dygn. Men det är ett talesätt.
I alla fall - grattis till oss!
tisdag 30 mars 2010
Undrar om man kan skrattrunka också.
Vill ni veta något som är ganska så superkul? Klart ni vill. När jag upptäckte detta skrattade jag hjärtligare än jag gjort på länge. Är ni redo? Bra.
Man kan bli ett fan av att gråtrunka på Facebook. Japp. Hur jag upptäckte detta? Well, en vän som kanske vill vara anonym blev ett fan. Så jag loggade in i godan ro och möttes av "Förnamn Efternamn became a fan of Gråtrunka". KOMIK!
Gråtrunka. Ett sammansatt ord som uttrycker så mycket. Så många känslor. Så många tårar och toarullar bredvid sängen. Och för mig - så många asgarv.
Hahaha.
P.S. Jag har all respekt för ledsen onani. Jag skrattar med den, inte åt den. Jag skrattar däremot åt det bisarra i att den har en facebooksida. Haha! D.S.
Man kan bli ett fan av att gråtrunka på Facebook. Japp. Hur jag upptäckte detta? Well, en vän som kanske vill vara anonym blev ett fan. Så jag loggade in i godan ro och möttes av "Förnamn Efternamn became a fan of Gråtrunka". KOMIK!
Gråtrunka. Ett sammansatt ord som uttrycker så mycket. Så många känslor. Så många tårar och toarullar bredvid sängen. Och för mig - så många asgarv.
Hahaha.
P.S. Jag har all respekt för ledsen onani. Jag skrattar med den, inte åt den. Jag skrattar däremot åt det bisarra i att den har en facebooksida. Haha! D.S.
Jeez.
Jag fattar inte hur Montt Mardié-snubben tänkte när han a) valde "Monty" till sitt artistnamn på svenska och b) bestämde att en barnkör skulle hojta nämnda artistnamn i första spåret på plattan. De är med i varje refräng. "Monty! Monty!" mässar de. Riktigt läskigt är det. Och skrattretande. Samtidigt.
måndag 29 mars 2010
Måndag 29.3.10
Så, dagen idag. Jag tänkte beskriva den. Min dag. Vet inte riktigt vad jag ska berätta.
Idag var en sådan dag då jag faktiskt gjorde allt jag skulle. Jag tillbringade natten med en bok för första gången sedan sista Harry Potter-boken kom, men till all lycka var min föreläsning inte förrän klockan ett. Så jag tog mig till den ändå. Inte för att jag direkt kunde koncentrera mig, men ändå, jag var där och satt och antecknade lite.
Radion var hur kul som helst, som vanligt. Vi har en ny medlem. Hon var mycket trevlig och hade så vitt jag kunde utröna bra musiksmak. Vi har alltid roligt i studion. Spontant och skrattigt. Vi skrattar mycket. Förhoppningsvis är det vi säger kul för lyssnarna också. Om vi har några.
Idag var en sådan dag då jag faktiskt gjorde allt jag skulle. Jag tillbringade natten med en bok för första gången sedan sista Harry Potter-boken kom, men till all lycka var min föreläsning inte förrän klockan ett. Så jag tog mig till den ändå. Inte för att jag direkt kunde koncentrera mig, men ändå, jag var där och satt och antecknade lite.
Radion var hur kul som helst, som vanligt. Vi har en ny medlem. Hon var mycket trevlig och hade så vitt jag kunde utröna bra musiksmak. Vi har alltid roligt i studion. Spontant och skrattigt. Vi skrattar mycket. Förhoppningsvis är det vi säger kul för lyssnarna också. Om vi har några.
söndag 28 mars 2010
Vänner, ost m.m.
Idag tog jag ett moget beslut - jag äter grönsaker till middag. Det är gott, men jag är egentligen sugen på pommes med ost. Pommes med ost är min nya standardrätt. Jag har ätit det till middag minst tre gånger den här veckan. Det är inte nyttigt, men gott.
Idag var min vän Tora på visit i min stad, så jag fick träffa henne. Hon var lika fin som vanligt. Vänner. Såna ska man ha. Helst nära sig, men distansvänner är bättre än inga alls.
Idag läste jag ut Doktor Glas. En svensk klassiker. Den rekommenderas. Jag tyckte om den. Den har en stillsam stämning, allvarsam, som gör att det känns lugn trots att den tar upp fruktansvärda frågor.
Nu ska jag äta mina grönsaker. Kanske lite ost till efterrätt.
Idag var min vän Tora på visit i min stad, så jag fick träffa henne. Hon var lika fin som vanligt. Vänner. Såna ska man ha. Helst nära sig, men distansvänner är bättre än inga alls.
Idag läste jag ut Doktor Glas. En svensk klassiker. Den rekommenderas. Jag tyckte om den. Den har en stillsam stämning, allvarsam, som gör att det känns lugn trots att den tar upp fruktansvärda frågor.
Nu ska jag äta mina grönsaker. Kanske lite ost till efterrätt.
lördag 27 mars 2010
NEWSFLASH!
Okej, jag måste berätta en sjuk grej.
Ni minns t.A.T.u.? Ja, precis, det var den där popduon från Ryssland som sade sig vara ett lesbiskt par och porrade sig i parti och minut, och sedan kom det fram att de hade pojkvänner och att allt var ett pr-trick. (Vilket i sin tur gav dem ännu mer pr. Helt genialiskt.) Deras stora hit hette All the things she said, och du har garanterat hört den om du inte bodde under en sten 2002.
Så nu har du koll på vilka jag snackar om. Nu kommer den supersjuka grejen.
De har gjort en cover på en låt av The Smiths.
Jag vet. Sjukt. De har varit dumdristiga nog att göra en cover på How soon is now?. Blasphemy!
Jag dör.
Ni minns t.A.T.u.? Ja, precis, det var den där popduon från Ryssland som sade sig vara ett lesbiskt par och porrade sig i parti och minut, och sedan kom det fram att de hade pojkvänner och att allt var ett pr-trick. (Vilket i sin tur gav dem ännu mer pr. Helt genialiskt.) Deras stora hit hette All the things she said, och du har garanterat hört den om du inte bodde under en sten 2002.
Så nu har du koll på vilka jag snackar om. Nu kommer den supersjuka grejen.
De har gjort en cover på en låt av The Smiths.
Jag vet. Sjukt. De har varit dumdristiga nog att göra en cover på How soon is now?. Blasphemy!
Jag dör.
fredag 26 mars 2010
Taste of pop går modeblogg on your asses, HAH!
Heeeej mina gulliga läsare. Idag har jag shoppat, tihi! Så nu när jag kommit hem lägger jag upp bilder på mig och mina fynd, för så gör man ju.
Jag lyckades ta mig utanför hemmets trygga väggar och hamnade på Stadsmissionen där de säljer böcker billigt som satan (pun intended). Resultatet ser ni ovan. Jag gick nötter, så att säga. Hela kalaset gick på strax över hundringen, och det är ju dessa böcker lätt värda.
Jag köpte även Gilmore Girls säsong 1, den enda säsongen jag inte hade innan, men den gör sig inte lika bra på kort. Och nu blir det vad som i folkmun brukar kallas "fredagsmys".
Puss puss.
torsdag 25 mars 2010
Jag vill sova i hundra år. Spinnrock, rågon?
Jag mår inte så bra i dag.
Den senaste tiden har jag börjat drömma väldigt mycket varje natt, väldigt långa och komplicerade drömmar med omfattande intriger. En gång drömde jag att mitt drömjag hade en dröm och berättade om den för folk i originaldrömmen, och en person som var med i drömdrömmen blev jätteupprörd. Ni hör ju hur invecklat det låter. Så när jag vaknar är jag minst lika trött som när jag gick och la mig, eftersom hjärnan har producerat och iakttagit saker nästan hela natten.
I dag är det inte bara det. I dag känns det som om jag sprungit ett maraton, för så fort jag rör mina muskler känns det som om de är fyllda av mjölksyra. Mitt hjärta slår riktigt fort, men jag känner mig helt utmattad och snurrig. Jag somnade för en stund sedan och drömde då givetvis ett nytt knarkigt epos. Nu är jag ännu mattare. Men hjärtat slår lika fort. Har det bråttom? Jag tror det. För att toppa detta har jag mensvärk, och givetvis snuvan jag dragits med sedan årsskiftet. Jag har svettningar. Jag fryser.
Jag tänkte skriva "ursäkta att jag klagar", men det var innan jag insåg att det här är min blogg och jag får klaga hur mycket jag vill. Således ska jag komma till saken nu på stört: Stackars mig!
Den senaste tiden har jag börjat drömma väldigt mycket varje natt, väldigt långa och komplicerade drömmar med omfattande intriger. En gång drömde jag att mitt drömjag hade en dröm och berättade om den för folk i originaldrömmen, och en person som var med i drömdrömmen blev jätteupprörd. Ni hör ju hur invecklat det låter. Så när jag vaknar är jag minst lika trött som när jag gick och la mig, eftersom hjärnan har producerat och iakttagit saker nästan hela natten.
I dag är det inte bara det. I dag känns det som om jag sprungit ett maraton, för så fort jag rör mina muskler känns det som om de är fyllda av mjölksyra. Mitt hjärta slår riktigt fort, men jag känner mig helt utmattad och snurrig. Jag somnade för en stund sedan och drömde då givetvis ett nytt knarkigt epos. Nu är jag ännu mattare. Men hjärtat slår lika fort. Har det bråttom? Jag tror det. För att toppa detta har jag mensvärk, och givetvis snuvan jag dragits med sedan årsskiftet. Jag har svettningar. Jag fryser.
Jag tänkte skriva "ursäkta att jag klagar", men det var innan jag insåg att det här är min blogg och jag får klaga hur mycket jag vill. Således ska jag komma till saken nu på stört: Stackars mig!
Bless the waves
Igår läste jag ut Vågorna av Virginia Woolf. Det är en mycket poetisk och symbolisk bok. Speciell. Skriven som en monolog där sex personer turas om att ha ordet. Alltså, "Bernard sade: Bla bla bla" i några sidor, "Rhoda sade: Bla bla bla" i några sidor, och så vidare. Det upplägget gör att det är svårt att bara läsa enstaka sidor i den. Man kommer liksom in i ett flow. Även om det var vackert sänkte det mitt betyg från fem till fyra (av fem). Det var trots allt inte helt praktiskt.
Apropå att läsa Woolf vill jag berätta att jag kanske har kommit på vilka läsvanor som passar mig bäst. I alla fall just nu. Nyare litteratur för vuxna tenderar att göra mig oerhört besviken av olika anledningar. (De senaste anledningarna är illa skriven, pretentiös och handlar om andra världskriget.) Alltså är det naturligt att vända sig till ungdomsböcker, vilket jag gjort. Men bara det är inte nog, lite intellektuell stimulans är ju också önskvärt. Alltså har jag börjat läsa klassiker. Typiskt duktigt, jag vet. Käften.
Apropå att läsa Woolf vill jag berätta att jag kanske har kommit på vilka läsvanor som passar mig bäst. I alla fall just nu. Nyare litteratur för vuxna tenderar att göra mig oerhört besviken av olika anledningar. (De senaste anledningarna är illa skriven, pretentiös och handlar om andra världskriget.) Alltså är det naturligt att vända sig till ungdomsböcker, vilket jag gjort. Men bara det är inte nog, lite intellektuell stimulans är ju också önskvärt. Alltså har jag börjat läsa klassiker. Typiskt duktigt, jag vet. Käften.
onsdag 24 mars 2010
Djupa, viktiga och duktiga tankar.
Jag kan fortfarande inte fatta att Martin sjunger "du är våt och jag är törstig" i Fiskar som viskar. Han måste ju ha fattat att barn skulle älska den låten? Eller tänkte han sig den mer som en hipsterklubblåt? (Fanns begreppet "hipster" på nittiotalet?)
I och för sig var inte Spice Girls direkt barnanpassade heller. Kanske tur det. Palla censur.
I och för sig var inte Spice Girls direkt barnanpassade heller. Kanske tur det. Palla censur.
Spice up your life.
Till tröst i dessa svåra tider har jag gjort en lång playlist med musik från min barndom (åldrarna 6-13). Massor fattas, men listan är lång ändå för jag tog med alla låtar av en artist jag tyckte var viktiga. Alltså innehåller listan åtta Markoolio-låtar (jag lyssnade bisarrt mycket på honom där vid 8-10) och tre Backstreet Boys (där bantade jag ner urvalet lite, det finns ju många fler pojkband att representera).
Andra självklara artister är Britney Spears, Robyn, Westlife, Avril Lavigne, Shania Twain, Aqua, och, ja, helt enkelt allt möjligt radioskval. Listan kan möjligtvis vara till glädje för er som var unga och dumma samtidigt som jag. Alla andra gör måhända bäst i att hålla för öronen.
Jag vill avsluta med ett citat ur låten som är rubrik.
When you're feeling sad and low
We will take you where you gotta go
Smiling, dancing, everything is free
All you need is positivity
Andra självklara artister är Britney Spears, Robyn, Westlife, Avril Lavigne, Shania Twain, Aqua, och, ja, helt enkelt allt möjligt radioskval. Listan kan möjligtvis vara till glädje för er som var unga och dumma samtidigt som jag. Alla andra gör måhända bäst i att hålla för öronen.
Jag vill avsluta med ett citat ur låten som är rubrik.
When you're feeling sad and low
We will take you where you gotta go
Smiling, dancing, everything is free
All you need is positivity
Mina vildmarksskills
En annan sak som hindrar mitt efterlängtade Doppler-liv är att jag är vegetarian. Därtill en vegetarian som slutar fungera om hon inte äter var tredje timme. Jag är extremt dåligt skogsanpassad.
För några hundra år sedan hade jag förmodligen inte ens levat. På grund av klenheten. Man kan inte vara klen om man ska leva. Man måste vara stark. Och duktig, som sagt.
Det finns ingen astmamedicin i skogen. Inga magkatarrtabletter. Inte ens tamponger. Föreställ er vilket blodbad det skulle kunna bli.
För några hundra år sedan hade jag förmodligen inte ens levat. På grund av klenheten. Man kan inte vara klen om man ska leva. Man måste vara stark. Och duktig, som sagt.
Det finns ingen astmamedicin i skogen. Inga magkatarrtabletter. Inte ens tamponger. Föreställ er vilket blodbad det skulle kunna bli.
tisdag 23 mars 2010
Men störst av allt är skogen.
Duktigheten. Man ska vara duktig. På allt. Man ska vara duktig på att prata, på att se bra ut, på att vara smal, på att klä sig, på att bry sig, på att inte bry sig, på att vara social, på att läsa, på att skriva, på att veta, på att vara ödmjuk, på att vara självsäker, på att sova, på att vakna, på att äta, på att träna, på att plugga, på att jobba, på att vara glad, på att vara allvarlig, på att andas, på att finnas.
Jag vill inte vara duktig. Jag är trött på att ställa krav på mig själv, trött på att andra ställer krav på mig, trött på mina och andras förväntningar. "Du som är så duktig klarar det här!". Nej, vill jag skrika, jag är inte alls duktig! Jag kan ingenting och det tänker jag fortsätta med. Jag har fått nog av duktighet.
Om jag inte hade hatat att bo i tält så mycket hade jag kanske gjort en Doppler och flyttat ut i skogen. Som det är nu har jag inget val. Jag måste vara åtminstone lite duktig, annars dör jag. Det är ingen uppmuntrande tanke.
Jag vill inte vara duktig. Jag är trött på att ställa krav på mig själv, trött på att andra ställer krav på mig, trött på mina och andras förväntningar. "Du som är så duktig klarar det här!". Nej, vill jag skrika, jag är inte alls duktig! Jag kan ingenting och det tänker jag fortsätta med. Jag har fått nog av duktighet.
Om jag inte hade hatat att bo i tält så mycket hade jag kanske gjort en Doppler och flyttat ut i skogen. Som det är nu har jag inget val. Jag måste vara åtminstone lite duktig, annars dör jag. Det är ingen uppmuntrande tanke.
Jag är inte bitter.
En nackdel med att våren kommer är att hundbajset kommer fram. Ni vet de otaliga bajskorvar som hundägare petat snö över hela vintern. Det är nu de kommer fram igen, upptinade och vidriga.
söndag 21 mars 2010
Läs mig!
Ni vet det här med att det är svårt att skaffa sommarjobb? Att ingen verkar söka efter just mig?
Mitt försök att rätta till detta finns här. Det är en facebookgrupp, i vilkens info jag infogat mitt CV och en lista på saker jag är bra på. Tanken är att det perfekta jobbet ska söka upp mig, helt enkelt, jag behöver bara ge det lite hjälp på traven. Och jag i min tur behöver DIN hjälp på traven.
Here's what you do:
Klicka in dig på gruppen via länken ovan. Bli medlem, känn dig hemskt välkommen att bli min vän och bjud in alla dina vänner. Snälla?
Jag vet att det kan kännas pinsamt att vara jobbig och bjuda in sina facebookvänner, man kanske inte känner alla så väl och vill undvika att de tycker att man är dryg, men tänk större! Tänk vilken god gärning det är för mig. Rena rama Robin Hood-grejen. Om du är villig att offra dig själv på värdighetens altare för min skull blir jag dig oändligt tacksam och kommer att återgälda tjänsten på det bästa sätt jag kan. Jag lovar. Plus evig tacksamhet.
Pretty please?
Mitt försök att rätta till detta finns här. Det är en facebookgrupp, i vilkens info jag infogat mitt CV och en lista på saker jag är bra på. Tanken är att det perfekta jobbet ska söka upp mig, helt enkelt, jag behöver bara ge det lite hjälp på traven. Och jag i min tur behöver DIN hjälp på traven.
Here's what you do:
Klicka in dig på gruppen via länken ovan. Bli medlem, känn dig hemskt välkommen att bli min vän och bjud in alla dina vänner. Snälla?
Jag vet att det kan kännas pinsamt att vara jobbig och bjuda in sina facebookvänner, man kanske inte känner alla så väl och vill undvika att de tycker att man är dryg, men tänk större! Tänk vilken god gärning det är för mig. Rena rama Robin Hood-grejen. Om du är villig att offra dig själv på värdighetens altare för min skull blir jag dig oändligt tacksam och kommer att återgälda tjänsten på det bästa sätt jag kan. Jag lovar. Plus evig tacksamhet.
Pretty please?
I wish it was sunday, 'cause that's my fun day, my "I don't have to run" day
Så, spelningen igår. Stället den var på såg ut att ha varit en lagerlokal eller så tidigare, men de hade pyntat den med ballonger vilket alltid är ett plus. Mysigt, var det.
Komas Mida är alltid bra (baserat på de tre gånger jag sett dem live), så även denna gång. För att citera något Christoffer Robin i Nalle Puh lurade i Nasse om sina skridskor: Dom är maaaaagiska.
Penny Century var det första gången jag såg, och, ja, det var sjukt bra. Poppelipoppop!
Julia Hanberg, som sjunger i Penny Century, är syster till Martin Hanberg, så han var där. När vi skulle gå stod han och hånglade med sin dejt/flickvän. Vi stod kanske en tio meter bort, men bara ett par meter från dem stod Mattias vän och kissade bakom en container. Det var mycket bisarra ögonblick.
Nu kommer vi till den pinsamma delen. Det här stället var ett ställe man fick ta med sig egen alkohol till, så jag och Mattias köpte folköl bara för grejens skull. Jag drack tre folköl, och idag, tadaa, är jag bakis. Jag visste inte ens att man kunde bli bakis av folle. Pinsamt. Onödigt.
Nu ska jag gå till Ica och försöka bestämma mig för om jag vill ha chips eller pizza.
Komas Mida är alltid bra (baserat på de tre gånger jag sett dem live), så även denna gång. För att citera något Christoffer Robin i Nalle Puh lurade i Nasse om sina skridskor: Dom är maaaaagiska.
Penny Century var det första gången jag såg, och, ja, det var sjukt bra. Poppelipoppop!
Julia Hanberg, som sjunger i Penny Century, är syster till Martin Hanberg, så han var där. När vi skulle gå stod han och hånglade med sin dejt/flickvän. Vi stod kanske en tio meter bort, men bara ett par meter från dem stod Mattias vän och kissade bakom en container. Det var mycket bisarra ögonblick.
Nu kommer vi till den pinsamma delen. Det här stället var ett ställe man fick ta med sig egen alkohol till, så jag och Mattias köpte folköl bara för grejens skull. Jag drack tre folköl, och idag, tadaa, är jag bakis. Jag visste inte ens att man kunde bli bakis av folle. Pinsamt. Onödigt.
Nu ska jag gå till Ica och försöka bestämma mig för om jag vill ha chips eller pizza.
lördag 20 mars 2010
There is a girl that never goes out.
Såhär peppad är jag på kvällens spelning. Jag ska se Komas Mida och Penny Century, och det blir garanterat legendariskt. Östersundskt! Underbart!
fredag 19 mars 2010
I don't need love, I've got my band
Idag blir jag en eremit igen.
Vem behöver föreläsningar när allt man behöver veta finns i kurslitteraturen? Vem behöver aktiviteter när man ändå måste ställa in dem för att man har ont i magen? Vem behöver vänner när man har dvd?
Just det.
Vem behöver föreläsningar när allt man behöver veta finns i kurslitteraturen? Vem behöver aktiviteter när man ändå måste ställa in dem för att man har ont i magen? Vem behöver vänner när man har dvd?
Just det.
torsdag 18 mars 2010
Hard work work!
Såg detta i en kompis statusrad på facebook:
Du MÅSTE vara glad?! Hur lätt är det att lova? Jorå, jag kommer att flyga på rosa moln hela sommaren, absolut. Fast "glad" kanske var en förkortning av "du måste kunna låtsas vara glad och jobba på fast du är ledsen i stället för att skita i allt och flytta in i dina mjukisbyxor så fort något går dåligt".
Så måste det vara.
Någon som söker hästjobb i sommar på Island?? Du måste vara självständig, öppen, glad och ha lätt för dig. Hör av dig!
Du MÅSTE vara glad?! Hur lätt är det att lova? Jorå, jag kommer att flyga på rosa moln hela sommaren, absolut. Fast "glad" kanske var en förkortning av "du måste kunna låtsas vara glad och jobba på fast du är ledsen i stället för att skita i allt och flytta in i dina mjukisbyxor så fort något går dåligt".
Så måste det vara.
90-talet är tillbaka.
Och nedan kan ni beskåda den senaste versionen av Baby one more time-videon. TYP.
Fortsätt simma, fortsätt simma.
Vissa saker med simhallar kommer aldrig att förändras för mig.
Ormarna på botten, till exempel. Så länge de envisas med att ha svarta kakelplattor i en rad på botten kommer det för mig att kännas som en orm. Och jag kommer att tycka att det är lite läskigt fast jag vet att det bara är kakelplattor.
En annan sak är att kloret får en att fälla abnorma mängder hud. Döda (och halvdöda) hudpartiklar bara dräller av en i stora sjok. Det känns inte fräscht alls. Det känns ännu mindre fräscht när man tänker på att samma sak händer alla andra som simmar i samma bassäng. Dead Skin Fest 2010, där har vi en lovande festival.
Fast det är ju rätt skönt att simma också. Få motion. Och så. Sedan jag bestämde mig för att börja simma har jag gjort det fem gånger på fem månader.
Det är i alla fall bättre än ingenting.
Ormarna på botten, till exempel. Så länge de envisas med att ha svarta kakelplattor i en rad på botten kommer det för mig att kännas som en orm. Och jag kommer att tycka att det är lite läskigt fast jag vet att det bara är kakelplattor.
En annan sak är att kloret får en att fälla abnorma mängder hud. Döda (och halvdöda) hudpartiklar bara dräller av en i stora sjok. Det känns inte fräscht alls. Det känns ännu mindre fräscht när man tänker på att samma sak händer alla andra som simmar i samma bassäng. Dead Skin Fest 2010, där har vi en lovande festival.
Fast det är ju rätt skönt att simma också. Få motion. Och så. Sedan jag bestämde mig för att börja simma har jag gjort det fem gånger på fem månader.
Det är i alla fall bättre än ingenting.
onsdag 17 mars 2010
Tom Sawyer
Jag har aldrig läst Tom Sawyer. Men jag har läst Huckleberry Finn mer än en gång, eftersom den sedan tidernas begynnelse legat i dörrfacket på passagerarsidan i mammas bil och jag alltid läste i den när jag satt och väntade i bilen, så jag anser att jag inte behöver det. Kanske har jag fel.
Hur som helst så heter Vincent Vicious nya låt Tom Sawyer, och den är otroligt jävla sjukt asbra. (Inte för många adjektiv, förresten.) Jag har skrivit en entusiastisk text om den som jag hoppas kommer upp på Devotion. Hur som helst bör ni ladda ner den här. Om texten kommer upp låter jag er veta, om den inte gör det postar jag den här i stället. Win/win.
P.S. För övrigt fick jag tipset att Lejonkungens manus finns här. Tack Matilda, och enjoy alla andra! D.S.
Hur som helst så heter Vincent Vicious nya låt Tom Sawyer, och den är otroligt jävla sjukt asbra. (Inte för många adjektiv, förresten.) Jag har skrivit en entusiastisk text om den som jag hoppas kommer upp på Devotion. Hur som helst bör ni ladda ner den här. Om texten kommer upp låter jag er veta, om den inte gör det postar jag den här i stället. Win/win.
P.S. För övrigt fick jag tipset att Lejonkungens manus finns här. Tack Matilda, och enjoy alla andra! D.S.
tisdag 16 mars 2010
Författaren Nick Cave
Visste ni att Nick Cave skriver böcker? Det visste inte jag, tills för ett par veckor sedan då jag såg en av hans böcker och köpte den per automatik. Jag är inte ens ett fan av Nick Cave. Varför jag gjorde det är således ett mysterium. Jag kan bara anta att det har att göra med den svaga anknytningen till musik som boken hade.Synd bara att jag inte läste på baksidan vad boken handlade om.
Bunny Munros död hette den, och den handlar föga förvånande om en man som heter Bunny Munro. Han är sexmissbrukare och försäljare. Handlingen tar avstamp i hans frus självmord och fortsätter med att Bunny och hans son Bunny junior tillsammans reser runt för att sälja saker. För Bunnys del innebär det att försöka ligga med allt som rör sig, för Bunny juniors att sitta i bilen och läsa i sin uppslagsbok medan fadern knullar.
Det här med sexmissbruket är till viss del det som gör boken intressant, men till största del bara det som gör boken dålig. Det har ett chockvärde ("han runkar på sin frus begravning?!") och ett äckelvärde som tillsammans gör läsningen till en rätt obehaglig upplevelse. Bunny ser alla kvinnor som sexobjekt, oavsett ålder. En treåring blir "en blivande snygging", och så vidare. Inte för att jag är pryd, direkt - snarare tvärtom. Men den tvångsmässiga sexualiseringen gör mig djupt illa till mods.
Cave är emellertid en skicklig berättare som driver historien framåt på ett snyggt sätt. Tyvärr landar den i ett slut som är alldeles för lamt för att leva upp till berättelsen det ska avsluta. Synd.
måndag 15 mars 2010
Alla har glömt, men inte jag
Hallå eller!
Jag har upptäckt en fantastisk sak. Och ja, jag är så otroligt god och snäll och generös att jag tänker dela med mig av denna fantastiska sak till er.
Ni vet popbandet [ingenting]? Deras första platta, som för övrigt är en dröm av popmelodier och postrock-aktigt flum, ingenting duger, innehåller en låt som heter Alla har glömt. Jag köpte den här skivan 2006 och hörde alltså den låten första gången då. Tyckte att den var bra. Så var det med det.
Vårvintern 2010 köpte min hjärtevän Mattias ett frågespel om musik på bokrean. Hurra! Vi spelade. En fråga handlade om en låt som hette Alla har glömt, som sjöngs av en Towa Carson på det ljuva sextiotalet. Visst låter det lite bekant? Undrar om det är den låten som [ingenting] har gjort en cover på, tänkte jag, men slog bort tanken. De är väl ändå för pretto för att covra sextiotalsschlager! Jag kollade inte ens upp det.
Sedan var det Melodifestivalfinal och pausunderhållning. Och vem uppenbarar sig? Towa Carson. Och vad sjunger hon? Låten jag fram tills det ögonblicket bara hade hört i ny, pretentiös, version.
Jag säger det här ofta, men just här anser jag faktiskt att det är befogat att citera Mufasa: Och så hör vi alla ihop, i livets stora cirkel.
Towa Carsons version.
[ingenting]s version:
Jag har upptäckt en fantastisk sak. Och ja, jag är så otroligt god och snäll och generös att jag tänker dela med mig av denna fantastiska sak till er.
Ni vet popbandet [ingenting]? Deras första platta, som för övrigt är en dröm av popmelodier och postrock-aktigt flum, ingenting duger, innehåller en låt som heter Alla har glömt. Jag köpte den här skivan 2006 och hörde alltså den låten första gången då. Tyckte att den var bra. Så var det med det.
Vårvintern 2010 köpte min hjärtevän Mattias ett frågespel om musik på bokrean. Hurra! Vi spelade. En fråga handlade om en låt som hette Alla har glömt, som sjöngs av en Towa Carson på det ljuva sextiotalet. Visst låter det lite bekant? Undrar om det är den låten som [ingenting] har gjort en cover på, tänkte jag, men slog bort tanken. De är väl ändå för pretto för att covra sextiotalsschlager! Jag kollade inte ens upp det.
Sedan var det Melodifestivalfinal och pausunderhållning. Och vem uppenbarar sig? Towa Carson. Och vad sjunger hon? Låten jag fram tills det ögonblicket bara hade hört i ny, pretentiös, version.
Jag säger det här ofta, men just här anser jag faktiskt att det är befogat att citera Mufasa: Och så hör vi alla ihop, i livets stora cirkel.
Towa Carsons version.
[ingenting]s version:
torsdag 11 mars 2010
tisdag 9 mars 2010
Mer dravel
Ja, jag vet att det var internationella kvinnodagen igår, men jag orkar inte skriva ett långt feministiskt inlägg på grund av det. Jag är inte helt överens med den där kvinnodagen. Det känns underligt att det finns en dag då vissa gratulerar kvinnor. Till vadå? Lägre löner? Objektifiering? Att behöva jobba dubbelt så hårt för att anses som lika bra?
Att dagen finns får mig att känna att jag är i underläge. För vilka har en dag? Det är kvinnor, värnlösa barn, FN, en massa bakverk (våfflor, semlor, kanelbullar, osv). Hela grejen skriker "undantag!". Visst, att uppmärksamma feministiskt arbete är en bra grej, men till det skulle vi i så fall kunna ha en internationell jämställdhetsdag. Eller så jobbar vi på det varje dag. Bara en tanke.
Solen skiner, det är iskallt, jag önskar att jag hade en trampmaskin (som tydligen inte alls heter trampmaskin utan "crosstrainer") i vardagsrummet så att jag slapp gå ut och kunde kolla på serier och träna samtidigt.
Jag har inte lyssnat på musik på hela dagen.
Förutom ungdomsböcker är klassiker den nya grejen, eftersom jag blivit så grymt besviken på nya böcker jag läst på sistone. Klassiker är klassiker av en anledning, tänker jag. Och är de inte bra kan man stå ut med att läsa dem för att det är allmänbildande. Jag gillar att vara allmänbildad (eftersom jag gillar att vinna på TP).
Man kan läsa en kurs i Harry Potter på Linnéuniversitetet. 7,5 poäng Harry Potter. Det ni.
I morgon åker jag. Det ska bli skönt. Jag ska ta en åksjuketablett, såna man blir helt drogad av, och sova hela vägen. Skål.
Att dagen finns får mig att känna att jag är i underläge. För vilka har en dag? Det är kvinnor, värnlösa barn, FN, en massa bakverk (våfflor, semlor, kanelbullar, osv). Hela grejen skriker "undantag!". Visst, att uppmärksamma feministiskt arbete är en bra grej, men till det skulle vi i så fall kunna ha en internationell jämställdhetsdag. Eller så jobbar vi på det varje dag. Bara en tanke.
Solen skiner, det är iskallt, jag önskar att jag hade en trampmaskin (som tydligen inte alls heter trampmaskin utan "crosstrainer") i vardagsrummet så att jag slapp gå ut och kunde kolla på serier och träna samtidigt.
Jag har inte lyssnat på musik på hela dagen.
Förutom ungdomsböcker är klassiker den nya grejen, eftersom jag blivit så grymt besviken på nya böcker jag läst på sistone. Klassiker är klassiker av en anledning, tänker jag. Och är de inte bra kan man stå ut med att läsa dem för att det är allmänbildande. Jag gillar att vara allmänbildad (eftersom jag gillar att vinna på TP).
Man kan läsa en kurs i Harry Potter på Linnéuniversitetet. 7,5 poäng Harry Potter. Det ni.
I morgon åker jag. Det ska bli skönt. Jag ska ta en åksjuketablett, såna man blir helt drogad av, och sova hela vägen. Skål.
måndag 8 mars 2010
Dravel
-Anna, du vill aldrig lyssna på musik längre!
-Mm. Tystnad är också trevligt.
Sådär är det. I alla fall till en viss del. Ibland vill jag lyssna på musik, men då ska det vara nostalgiskt, opretentiöst och kravlöst. Typ Uptown girl.
Jag tror att det beror på att jag inte kommer att se mina texter och mitt namn i tryck någon gång inom en överskådlig framtid. Att lyssna på musik påminner mig om att ingen längre bryr sig vad jag tycker om det. (Det där lät precis så överdrivet emo som jag känner mig.)
Apropå att konsumera populärkultur som inte kräver någonting av en så köpte jag idag en ungdomsbok. Japp. Jag köpte en del i en serie jag började läsa när jag gick på mellanstadiet. Alla som läst Georgia Nicholsons dagbok och skrattat räcker upp handen nu! Det bästa är att det fortfarande är kul. Substans är överskattat, men att ha roligt känns fett underskattat.
Tur att jag inte är pretentiös längre. Eller... Idag läste jag min ungdomsbok på radion, men insåg snabbt att jag inte ville bli sedd med den, så jag fiskade upp The Bell Jar i stället. Okejrå, lite pretto kanske jag är fortfarande. Men ändå.
Som avslutning tänker jag droppa ett ord som används återkommande i Georgia Nicholson-serien, och som passar bra i detta kalla vårklimat: Styvtutt-väder.
-Mm. Tystnad är också trevligt.
Sådär är det. I alla fall till en viss del. Ibland vill jag lyssna på musik, men då ska det vara nostalgiskt, opretentiöst och kravlöst. Typ Uptown girl.
Jag tror att det beror på att jag inte kommer att se mina texter och mitt namn i tryck någon gång inom en överskådlig framtid. Att lyssna på musik påminner mig om att ingen längre bryr sig vad jag tycker om det. (Det där lät precis så överdrivet emo som jag känner mig.)
Apropå att konsumera populärkultur som inte kräver någonting av en så köpte jag idag en ungdomsbok. Japp. Jag köpte en del i en serie jag började läsa när jag gick på mellanstadiet. Alla som läst Georgia Nicholsons dagbok och skrattat räcker upp handen nu! Det bästa är att det fortfarande är kul. Substans är överskattat, men att ha roligt känns fett underskattat.
Tur att jag inte är pretentiös längre. Eller... Idag läste jag min ungdomsbok på radion, men insåg snabbt att jag inte ville bli sedd med den, så jag fiskade upp The Bell Jar i stället. Okejrå, lite pretto kanske jag är fortfarande. Men ändå.
Som avslutning tänker jag droppa ett ord som används återkommande i Georgia Nicholson-serien, och som passar bra i detta kalla vårklimat: Styvtutt-väder.
söndag 7 mars 2010
Gottgottigottgott, 2.0.
Jag har lärt mig ett nytt ord! Vad är nu detta? En ny lingvistisk term? Ett akademiskt ord med speciella superkrångliga krafter? Nej. Ett egenpåhittat ord. Beskåda: TIPPELITOPPTOPP!
Det är min vän A-K:s fiollärare som kommit på det. A-K lärde mig. Nu är min mission att sprida detta fantastiskt peppiga ord till resten av världen. Man blir ju glad bara man hör det! (Det fungerar lite bättre i tal än i skrift.)
I helgen ska jag använda det här ordet hela tiden. Jag ska nämligen åka till vår hufvudstad och få umgås med många fina vänner, och det kommer garanterat att bli just tippelitopptopp.
Kärlek.
Det är min vän A-K:s fiollärare som kommit på det. A-K lärde mig. Nu är min mission att sprida detta fantastiskt peppiga ord till resten av världen. Man blir ju glad bara man hör det! (Det fungerar lite bättre i tal än i skrift.)
I helgen ska jag använda det här ordet hela tiden. Jag ska nämligen åka till vår hufvudstad och få umgås med många fina vänner, och det kommer garanterat att bli just tippelitopptopp.
Kärlek.
Maktspråk kan ta sig i röven.
I höstas när jag läste Kulturstudier var jag indelad i en grupp. Tanken var att vi skulle diskutera och göra uppgifter tillsammans och så. Vi fick ofta brottas med krångliga teorier och begrepp (vilket förresten är totalt överskattat). Ibland hände det att inte alla förstod. Då var det mer ofta än sällan så att det var jag och en kille vi kan kalla X förstod och försökte hjälpa de andra att förstå. Det enda problemet med det var att när jag förklarade hummade de andra lite, sedan vände de sig till X och efter hans förklaring kände de sig upplysta. Trots att vi sagt samma sak.
När jag indignerat berättade om detta för min pojkvän sa han "han är ju man och har därför lärt sig ett maktspråk". Fan vad världen suger, tänkte jag, och slutade försöka prata med min grupp. Några månader gick, och det blev bokrea. På ett Bokia i stan såg jag boken Maktspråk, tänkte "aha! Här har jag min chans att lära mig prata så att folk tar innehållet på allvar, perfekt" och köpte den.
Nu har jag läst den. Jag kommer att kritisera den otroligt friskt, så först vill jag bara säga att den var någorlunda användbar i ett av tjugo kapitel. I det någorlunda användbara kapitlet räknas olika sätt att ta och behålla kontrollen över ett samtal upp. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva använda mig av den kunskapen, för många metoder gick att spåra till härskartekniker. Men att kunna synliggöra när andra försöker ta makten över en måste vara värt något för ens försvarsmekanismer, tänker jag.
Boken förmedlar ett budskap klart och tydligt - det är män som har makt. Alla personer i exempel är män, förutom i kapitlet om makt hemma. Det kapitlet fördjupar jag mig i senare. I slutet exemplifierar de olika sätt att använda språk till makt med olika personer. Av de femton är tre kvinnor, varav en beskrivs som förmäten och en annan som ändlöst tjatande. Att det enda kapitel där det inte utgås från att alla människor är män är det som handlar om hemmet har jag redan nämnt, men jag vill att ni ska tänka lite extra på hur stenåldersmässigt det är.
Så, kapitlet om makt i hemmet. I kapitlets början förklarar författarna att nu ska vi titta på olika epoker i samvaron i hemmet! Gud vad spännande, eller hur?
Den första är patriarkatet. Det beskrivs som "tiden då en man var en man och en kvinna var en kvinna". Redan där hissades min varningsflagga. I exemplet, som för övrigt är att komma överens om var ett skåp ska stå, argumenterar mannen med logik och kvinnan med estetik. En liten hint om hur författarnas syn på kön ser ut. Detta första exempel avslutas med att kvinnan får sin vilja igenom genom att börja gråta.
Den andra epoken är "terrorbalans". De skriver: Patriarkatet föll, men det blev aldrig något matriarkat. Istället blev det jämställdhet och jämlikhet som ideal och ideologi. Japp, ni läste rätt, författarna driver själva en långt ifrån jämställd syn på makt, men de påstår att vi har levt i ett jämställt samhälle (levt, för det kommer en "epok" till). I detta exempel kommer de fram till att kvinnan vinner i kraft av högre verbal prestationsförmåga.
Den tredje "epoken" är ännu mer intressant. Här påstår de att den fas som råder just nu är att varken män eller kvinnor finns, utan att alla skapar sitt genus. De menar alltså att queerteorin har slagit igenom i samhället! Att alla tror på socialkonstruktivism! Hah. I den här epoken tycker de att mannen vinner med argumentet att kvinnan inte vill be om hans hjälp att flytta skåpet.
Författarna avslutar detta intressanta kapitel med "vi väntar nu på nya ronder med nya förutsättningar".
För det första känns det otroligt oseriöst att belägga sina lösa spekulationer med egenpåhittade exempel. För det andra - jämställt samhälle är en svunnen epok? Om det finns mycket att säga, men jag ska fatta mig kort. På studera.nu kan man kolla in prognoser för olika yrken, inklusive vad man tjänar på ett ungefär. Där står på varje yrke en årslön för kvinnor och en för män. Kvinnornas är alltid lägre. Inte ett jämställt samhälle.
Sensmoralen i detta är följande: Populärvetenskapliga böcker är en styggelse.
Vad beträffar maktspråket och att få folk att ta en på allvar har jag inte en lösning helt klar än. Jag är inte helt sugen på att använda härskartekniker bara för att en oseriös bok sagt att man får makt så, men kanske har jag inget alternativ. Förutom att finna min plats vid spisen, då, och göra ett kvinnligt genus i den socialkonstruktivistiska världen vi tydligen lever i.
När jag indignerat berättade om detta för min pojkvän sa han "han är ju man och har därför lärt sig ett maktspråk". Fan vad världen suger, tänkte jag, och slutade försöka prata med min grupp. Några månader gick, och det blev bokrea. På ett Bokia i stan såg jag boken Maktspråk, tänkte "aha! Här har jag min chans att lära mig prata så att folk tar innehållet på allvar, perfekt" och köpte den.
Nu har jag läst den. Jag kommer att kritisera den otroligt friskt, så först vill jag bara säga att den var någorlunda användbar i ett av tjugo kapitel. I det någorlunda användbara kapitlet räknas olika sätt att ta och behålla kontrollen över ett samtal upp. Jag hoppas att jag inte kommer att behöva använda mig av den kunskapen, för många metoder gick att spåra till härskartekniker. Men att kunna synliggöra när andra försöker ta makten över en måste vara värt något för ens försvarsmekanismer, tänker jag.
Boken förmedlar ett budskap klart och tydligt - det är män som har makt. Alla personer i exempel är män, förutom i kapitlet om makt hemma. Det kapitlet fördjupar jag mig i senare. I slutet exemplifierar de olika sätt att använda språk till makt med olika personer. Av de femton är tre kvinnor, varav en beskrivs som förmäten och en annan som ändlöst tjatande. Att det enda kapitel där det inte utgås från att alla människor är män är det som handlar om hemmet har jag redan nämnt, men jag vill att ni ska tänka lite extra på hur stenåldersmässigt det är.
Så, kapitlet om makt i hemmet. I kapitlets början förklarar författarna att nu ska vi titta på olika epoker i samvaron i hemmet! Gud vad spännande, eller hur?
Den första är patriarkatet. Det beskrivs som "tiden då en man var en man och en kvinna var en kvinna". Redan där hissades min varningsflagga. I exemplet, som för övrigt är att komma överens om var ett skåp ska stå, argumenterar mannen med logik och kvinnan med estetik. En liten hint om hur författarnas syn på kön ser ut. Detta första exempel avslutas med att kvinnan får sin vilja igenom genom att börja gråta.
Den andra epoken är "terrorbalans". De skriver: Patriarkatet föll, men det blev aldrig något matriarkat. Istället blev det jämställdhet och jämlikhet som ideal och ideologi. Japp, ni läste rätt, författarna driver själva en långt ifrån jämställd syn på makt, men de påstår att vi har levt i ett jämställt samhälle (levt, för det kommer en "epok" till). I detta exempel kommer de fram till att kvinnan vinner i kraft av högre verbal prestationsförmåga.
Den tredje "epoken" är ännu mer intressant. Här påstår de att den fas som råder just nu är att varken män eller kvinnor finns, utan att alla skapar sitt genus. De menar alltså att queerteorin har slagit igenom i samhället! Att alla tror på socialkonstruktivism! Hah. I den här epoken tycker de att mannen vinner med argumentet att kvinnan inte vill be om hans hjälp att flytta skåpet.
Författarna avslutar detta intressanta kapitel med "vi väntar nu på nya ronder med nya förutsättningar".
För det första känns det otroligt oseriöst att belägga sina lösa spekulationer med egenpåhittade exempel. För det andra - jämställt samhälle är en svunnen epok? Om det finns mycket att säga, men jag ska fatta mig kort. På studera.nu kan man kolla in prognoser för olika yrken, inklusive vad man tjänar på ett ungefär. Där står på varje yrke en årslön för kvinnor och en för män. Kvinnornas är alltid lägre. Inte ett jämställt samhälle.
Sensmoralen i detta är följande: Populärvetenskapliga böcker är en styggelse.
Vad beträffar maktspråket och att få folk att ta en på allvar har jag inte en lösning helt klar än. Jag är inte helt sugen på att använda härskartekniker bara för att en oseriös bok sagt att man får makt så, men kanske har jag inget alternativ. Förutom att finna min plats vid spisen, då, och göra ett kvinnligt genus i den socialkonstruktivistiska världen vi tydligen lever i.
fredag 5 mars 2010
Kändis-spotting (Spottning? Äckligt.)
Förresten såg jag Kleerup idag. Vi gick förbi varann utanför Akademibokhandeln vid Kungsportsplatsen. Han skrattade och var glad.
Lägger man ihop detta med Martin Hanberg i måndags har det varit en bra vecka, stalkermässigt.
Lägger man ihop detta med Martin Hanberg i måndags har det varit en bra vecka, stalkermässigt.
Alice i Underlandet var såhär: Disney + Tim Burton = falskt.
Det var absolut en sevärd film - vilken film av Burton med Depp och Bonham Carter är inte det? - men, ja, lite mycket Disneygull i bland. Jag hade velat ha mer utspejsad Tim Burton-feeling. Dock var den sjukt snygg och så. Under eftertexterna spelas en låt av Avril Lavigne, men då kan man ju bara gå.
Mer vill jag inte säga. Vill inte spoila filmen för er som kanske kommer att se den. Och det tycker jag minsann att ni ska.
Det var absolut en sevärd film - vilken film av Burton med Depp och Bonham Carter är inte det? - men, ja, lite mycket Disneygull i bland. Jag hade velat ha mer utspejsad Tim Burton-feeling. Dock var den sjukt snygg och så. Under eftertexterna spelas en låt av Avril Lavigne, men då kan man ju bara gå.
Mer vill jag inte säga. Vill inte spoila filmen för er som kanske kommer att se den. Och det tycker jag minsann att ni ska.
onsdag 3 mars 2010
Hela Hovet hade hybris, våra hjärtan var för stora
Jag tror att min första roman ska få heta "En bra bok". Det känns som en värdig titel. Värdig OCH rolig. Perfekt. I tacklistan på slutet ska jag tacka sjukt många popartister som på olika sätt inspirerat mig. Omslaget får på inga villkor vara rosa någonstans. Orange är en bra färg, den kan det få vara.
Mitt första album, för övrigt, ska heta "Essential irony". Det finns en logik bakom det namnet som jag inte helt minns, men det var något om att ironi är essentiellt (i mitt liv). Och en referens till best of-skivorna som heter "The Essential Blahblah Blah". Tror jag.
Som ni märker har jag en noga uttänkt plan. Och hybris denna kväll. Skål.
Mitt första album, för övrigt, ska heta "Essential irony". Det finns en logik bakom det namnet som jag inte helt minns, men det var något om att ironi är essentiellt (i mitt liv). Och en referens till best of-skivorna som heter "The Essential Blahblah Blah". Tror jag.
Som ni märker har jag en noga uttänkt plan. Och hybris denna kväll. Skål.
tisdag 2 mars 2010
Är det samma för er som för alla oss här i Götet?
Bra saker som sker:
-Stalkingspänning! Jag såg Martin Hanberg i går. Han stod på Linnéplatsen och väntade på en spårvagn (möjligtvis buss). Han hade glasögon på sig. Och min pojkvän påstår att han sett Henrik Berggren på stan! Jag vet att jag inte är fjorton år, men kom igen. Det är coolt.
-Häromdagen såg jag en person som bytte ut reklamaffischer i en busskur. Jag har aldrig sett det förut. Det var lite samma känsla som när man ser lyktstolparna tändas eller släckas. Ni vet? Som att man är backstage på, tja, världen. Det är coolt.
-Jag är med i musikredaktionen på radion och därmed ägna åtminstone någon timma i veckan åt att låtsas om att min åsikt är ofantligt viktig. Det är coolt.
-Min väldigt kära vän A-K är i stan! Hon är lika fantastisk som alltid, och vi var på Naturhistoriska. Jag älskar Naturhistoriska. Jag älskar A-K. Det var perfekt. Dessutom åt vi morotskaka i fiket där. Det, mina vänner, är supercoolt.
Mindre bra saker som sker:
-Jag köpte en himla massa böcker på bokrean. Flera av dem har redan gjort mig besviken. Jag hatar att vara äldre och ha högre krav! Förr i tiden fanns inte ens känslan "det här är slöseri med tid" i mitt känslospektra. Det känns som ett tecken på att jag har mindre tid att bara läsa för skojs skull. Det är verkligen inte coolt.
-Jag är så jävla trött att jag helst vill lägga mig och sova i två veckor. Men nej, jag går på universitetet, och då behöver man tydligen inte återhämta sig, nej då, det är tenta på lördag morgon och direkt på en ny delkurs på måndagen. Då har man ju inte ens hunnit slappna av tillräckligt för att sova normalt igen. Det är verkligen inte coolt.
-Mitt bloggande sjunker i kvalitet för var dag som går. Verkligen inte coolt!
-Stalkingspänning! Jag såg Martin Hanberg i går. Han stod på Linnéplatsen och väntade på en spårvagn (möjligtvis buss). Han hade glasögon på sig. Och min pojkvän påstår att han sett Henrik Berggren på stan! Jag vet att jag inte är fjorton år, men kom igen. Det är coolt.
-Häromdagen såg jag en person som bytte ut reklamaffischer i en busskur. Jag har aldrig sett det förut. Det var lite samma känsla som när man ser lyktstolparna tändas eller släckas. Ni vet? Som att man är backstage på, tja, världen. Det är coolt.
-Jag är med i musikredaktionen på radion och därmed ägna åtminstone någon timma i veckan åt att låtsas om att min åsikt är ofantligt viktig. Det är coolt.
-Min väldigt kära vän A-K är i stan! Hon är lika fantastisk som alltid, och vi var på Naturhistoriska. Jag älskar Naturhistoriska. Jag älskar A-K. Det var perfekt. Dessutom åt vi morotskaka i fiket där. Det, mina vänner, är supercoolt.
Mindre bra saker som sker:
-Jag köpte en himla massa böcker på bokrean. Flera av dem har redan gjort mig besviken. Jag hatar att vara äldre och ha högre krav! Förr i tiden fanns inte ens känslan "det här är slöseri med tid" i mitt känslospektra. Det känns som ett tecken på att jag har mindre tid att bara läsa för skojs skull. Det är verkligen inte coolt.
-Jag är så jävla trött att jag helst vill lägga mig och sova i två veckor. Men nej, jag går på universitetet, och då behöver man tydligen inte återhämta sig, nej då, det är tenta på lördag morgon och direkt på en ny delkurs på måndagen. Då har man ju inte ens hunnit slappna av tillräckligt för att sova normalt igen. Det är verkligen inte coolt.
-Mitt bloggande sjunker i kvalitet för var dag som går. Verkligen inte coolt!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)