Oh Deborah, do you recall?

När jag liten och fick glass valde jag alltid Magnum Mandel. Jag åt upp chokladen runt glassen, avnjöt mandelbitarnas krispighet och sådär, och överlät sedan åt mamma att äta upp vaniljglassen på insidan. Mitt motto var uppenbarligen "om det inte är choklad, är det slöseri med tid".

En annan sak jag gjorde var att gå till biblioteket och låna fett många böcker - de tog ju slut så fort - och sedan inse att jag egentligen inte orkade bära hem alla. Jag fick ju hem alla böcker till slut, så uppenbarligen orkade jag till slut, men jobbigt var det. I bland gick bibliotekets plastkassar sönder av tyngden.

Min partner in crime var Anki. Vi har känt varann sedan jag var fyra och hon fem. Så många bus jag drog med henne på! Voj voj. Jag vet inte vilket jag tycker är bäst. Kanske den gången då vi lekte strösockerfabrik/älgjakt genom att gunga gunghästar över sockerbitar. Älgjaktsdelen kom sig av ljuden som uppstod, om någon undrade. Eller gången då vi stal en kondom från mammas underklädeslåda (förlåt mamma!), blåste upp, fyllde med vatten och kastade ut på gatan. Vi ritade en smiley på den först, och skrev "Hej! Jag heter Snorre". Mycket raffinerat.

Vi hade en tidning också. Five Stars hette den. "Den femstjärniga tidningen" var vår slogan. Fyndighet har alltid varit vår dynamiska duos starka sida. Till den här tidningen ritade jag en serie om två grisar som hette Elliott och Ture. Och så skrev vi en följetong om kärlek som hette "Pussen". Givetvis hade vi även kultursidor - jag minns särskilt att jag recenserade Shebangs debutplatta med orden "en riktig partyskiva" och fem stjärnor av fem möjliga. Om jag minns rätt fick filmen Dr Dolittle 2 inte riktigt lika högt betyg... Herregud.

I skolan var dock Carrie min bästa vän, men då kallades hon förstås Cacca. Vi hängde verkligen jämt en period. Vi läste Georgia Nicholson, lyssnade på Avril Lavigne och Westlife och köpte våra första bh:ar tillsammans. Om jag inte minns fel försökte vi oss på det berömda "penntestet"... Gode gud. Och givetvis skrev vi killistor. Ni vet, en lista där man rangordnar hur söta man tycker att killarna i klassen är för tillfället. Det ändrar sig ofta, så det var en regelbunden sysselsättning.

Det verkar så roligt när man tänker tillbaka, alltihop. Kassarna som gick sönder och allt.