.jpg)
Igår läste jag ut Vågorna av Virginia Woolf. Det är en mycket poetisk och symbolisk bok. Speciell. Skriven som en monolog där sex personer turas om att ha ordet. Alltså, "Bernard sade: Bla bla bla" i några sidor, "Rhoda sade: Bla bla bla" i några sidor, och så vidare. Det upplägget gör att det är svårt att bara läsa enstaka sidor i den. Man kommer liksom in i ett flow. Även om det var vackert sänkte det mitt betyg från fem till fyra (av fem). Det var trots allt inte helt praktiskt.
Apropå att läsa Woolf vill jag berätta att jag kanske har kommit på vilka läsvanor som passar mig bäst. I alla fall just nu. Nyare litteratur för vuxna tenderar att göra mig oerhört besviken av olika anledningar. (De senaste anledningarna är illa skriven, pretentiös och handlar om andra världskriget.) Alltså är det naturligt att vända sig till ungdomsböcker, vilket jag gjort. Men bara det är inte nog, lite intellektuell stimulans är ju också önskvärt. Alltså har jag börjat läsa klassiker. Typiskt duktigt, jag vet. Käften.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar