Vilja, våld och vaselin.

Man kan lyssna på hela nya Vaselines-albumet här. GÖR DET, FÖR I HELVETE!!!

I övrigt har jag inget att säga. Jag har (typ) fått ett jobb men mitt liv suger ändå.

Hejdå.

Silver baby come to me, I'll only hurt you in my dreams.

I kväll sände vi säsongens första Blå! För dig som inte hängt med så länge är Blå radioprogrammet jag är med och sänder på K103. Vi spelar pop och är totally awesome. True story. Hur som helst - jag skötte tekniken och konstaterade att man hinner komma ur sitt flow under tio veckors uppehåll. Jag gjorde alltså några smärre misstag.

Det anser jag dock vara oväsentligt eftersom jag valde så grymma låtar. Say no to love, Crazy for you och I hate the 80's. Det "bästa" i programmet var dock i slutet. Christer kom helt spontant med förslaget att alla skulle berätta sitt bästa minne från sommaren, och när det var min tur näst sist hade jag fortfarande inte valt ett minne. Så jag bara: "jag har ju gjort en massa kul saker, bla bla, festivaler, bla bla, England, bla bla, ölgodis, bla bla, Pains, bla bla (kollar på klockan och ser att det är trettio sekunder kvar av programtiden), eh men jag vet inte, bla bla (inser att det är en person kvar), FAN!".

Fast egentligen sker det bästa snacket när vi spelar låtar. Idag rappade jag, till exempel. Vi diskuterade Håkans senaste två albumtitlar och kom på att de rimmar. (I alla fall om man tänker att "paradise" ska uttalas på engelska och inte bara är ett "paradiset" utan t.) Så jag bara "han ska säkert rappa om dem sedan! För sent för edelweiss/två steg från paradise, yeah". Väldigt kul. För de lyckliga få som fick höra, alltså. Haha.

I morgon börjar skolan, men bara på låtsas. För sådant är mitt liv nu för tiden.

Och ja, jag tyckte att det var passande att avsluta en rant om hur fantastiskt kul det är att sända amatörradio med ett mystiskt och dramatiskt statement. Sådan är jag.

Sex with an x.

Förresten så har jag skrivit på Devotion om titelspåret på The Vaselines nya album. Om man klickar in sig där kan man dessutom lyssna på låten. Do it! Do it, do it real good.

Så att säga.

Get me away from here, I'm dying for it.

Häromdagen berättade jag för en nybliven vän om en grej jag hade gjort. Hon sa: "Wow, det känns oväntat. Har inte sett dig som en person som gör sådant. Du lyssnar på ganska oskyldig musik och har fina åsikter. Inte konstigt att jag uppfattat dig som tagen ur en Belle & Sebastian-låt."

Någon dag senare skriver min redaktör till mig på msn. "Har nya Vaselines-låten här, vill du skriva? Känns som din grej."

Vilket känns kul eftersom Vaselines och B&S är varandras motpoler när det gäller snuskighet. Vaselines har till och med sagt att de aktivt ville ta avstånd från den oskuldsfulla popgrejen som många andra band, i Glasgow och på andra ställen, hade för sig. Just då fanns inte Belle & Sebastian, men ändå. Poängen är att motsättningen fanns i popscenen, och att den uppenbarligen finns i mig också. Det tycker jag känns väldigt bra. För jag tycker att båda delarna behövs. Både i popmusik och i livet (vilket ju för vissa av oss är i princip samma sak, men det är bäst att vara tydlig).

P.S. Rubriken är en oerhört intelligent kombination av Vaselines låten Dying for it (länken är till The Pooh Sticks' cover eftersom originalet inte finns på Spotify), som går "I'm dying for you to do something to me", och Belle & Sebastian-låten Get me away from here, I'm dying, som är mer oskuldsfull. Jag är rätt nöjd med den, ja.

We're in heaveeeeen.

The Pains of Being Pure at Heart på Heaven i London - en rafflande historia om popmusik och idolkärlek.

Jag vet knappt var jag ska börja. Kanske såhär: Vem lägger en klubb i mitten av ett köpcenter? Eller såhär: Jag kände mig väldigt hemma. Merchståndet sålde inte bara Pains-merch utan Fortuna Pop-grejer i allmänhet. Musiken innan spelningen var nästan bara sådan jag kände igen och tyckte om. Summer will have its way, Vaselines' I hate the 80's och Allo Darlin's Silver dollars, till exempel. Mycket fint.

Spelningen var... lyckoframkallande. Jag fick ingen hjärtattack av att höra Say no to love live, de avslutade med Gentle sons och spelade två låtar från det nya albumet som håller på att bli till. Om jag minns rätt lät de lovande. (Men det kanske var rom och colan som lade sig i.) Som sista låt innan extranumren körde de (givetvis) The pains of being pure at heart, vilket gjorde mig fånlycklig, vilket fick mig att fånle, vilket jag är relativt säker på att Mystiska Snygg-gitarristen såg, för det såg ut som att han såg mig i publiken och sedan började han också le. Mitt hjärta smälte.

Jag vet, man ska inte bli till sig över ögonkontakt med ett av sina favoritband när man a) är tjugo och b) är musikkritiker. Det är inte coolt. Men ärligt talat - vad har coolhet någonsin gjort för mig? Jag tror att känslorna utanpå kroppen är bättre än inga alls, och att bry sig är bra mycket bättre än att vara blasé. Och - hade det här varit en recension hade fokus legat på helt andra saker.

Efter spelningen stod Kip i merch-ståndet och signerade saker. Jag vågade egentligen inte, men jag bad först om ett foto med honom och därefter hälsade jag från Andreas Häggström. Han blev glad, hälsade tillbaka och sa att de gillar Sverige. Sedan tyckte jag att det var en bra idé att berätta att jag bodde i Göteborg och bara "you know, the Gothenburg handshake", på vilket han svarade "yeah, not a lot of people know about that". I stunden kände jag mig cool som kände till det, men i efterhand har jag tänkt att det kanske mest var stalkigt. Eh.

Och så tog jag bild med Snygg-gitarristen och Peggy! Den senare hade en Robin Sparkles-jeansjacka som var väldigt cool. (Vad hon än hade haft på sig hade jag tyckt att det var coolt, i och för sig.) Dessutom köpte jag två kalasfina t-shirts (för även personer med bröst får gilla Pains, tack så mycket).

Det var i allmänhet en väldigt nördig, poppig och emotionell upplevelse. Jag studsade av lycka när vi gick till tuben. Josefin fick säga åt mig att lugna mig. True story. Ibland älskar jag mitt liv.

The Vaselines - I hate the 80's (gratis mp3)

Ladda ned The Vaselines' nya singel och börja ladda inför albumet. Nu. Gör't!

Manboy-tankar.

"Manboy, manboy, you can call me manboy" sjunger Eric Saade, vilket säkert inte har undgått dig. Det jag funderar på är om låtskrivaren kan ha inspirerats av You think you're a man, en låt som först gjordes av Divine men som jag känner via The Vaselines. Lyssna:

"You think you're a man but you're only a boy
you think you're man but you're only a toy
you think you're a man but you just couldn't see
you weren't man enough to satisfy me"

Efter denna poesi sjunger de även "man, boy, man, boy" och så vidare. Därifrån är vägen till "manboy" inte så lång.

Det är kanske inte så troligt att låtarna har något samband. Men det hade varit kul. Eftersom det med lite god vilja skulle innebära att Eric Saade sjunger att han inte är "man" nog att tillfredsställa någon, och att han bara är en toy.

Hihi.

En misslyckad men bra dag.

Idag hade jag planerat såhär: Gå upp nio, åka till Ikea och köpa några prylar jag behöver. Därefter åka ut till stugan jag bodde i förut och städa, och sedan åka hem och sova gott.

För det första försov jag mig och hann inte med Ikea. Då tänkte jag, som jag skrev, åka med lite skivor till Andra Långgatans skivhandel. De ville dock inte ha en enda av dem (vilket gjorde mig förvånansvärt ledsen). Därför skänkte jag skivorna till Stadsmissionen och tröstshoppade på Bengans. Värt! Jag har i sann modebloggsanda lagt upp bilder på mig med mina inköp, som ni ser.

Sedan skulle jag då åka och städa. Men när jag var på väg kom jag på att jag hade radio en gång till innan sommaruppehållet, så jag hann inte med städningen idag. I stället sände jag, Micaela och förvånande nog även Christer (som flyttat men var i stan för tillfället) ett rätt bra program om folk man vill ligga med. Sjukt bra tema. Cred till Micaela för den idén!

Och nu ändrades planen för morgondagen. I stället för att gå upp tidigt och åka till Småland ska jag vara hemma och plugga. Vilket innebär att jag kan ha vilken dygnsrytm jag vill! Score.

Den här boken kostade 39 spänn. Den handlar, som den belästa förstår, om Sylvia Plath och Ted Hughes. Ska bli mycket intressant.

Enter The Vaselines för inte alls mycket pengar! Typ 119 eller något sådant. Snacka om valuta för pengarna. Kändes som ett bra läge att lyssna in sig ordentligt nu, när de släpper nytt och allt.

Sigur Rós' Takk... för 59. Klart man slår till!

Honey is Cool för 59 och Belle & Sebastian för 99. Sådant som är bra att ha, liksom.