.jpg)
Ni vet när man skickar sms med viktiga frågor och ingen svarar? Ni vet när man känner att man borde äta men inte vill ha något? Ni vet när man långsamt tappar respekten för sig själv? Ni vet när man plötsligt inser att man inte alls är bra på det man trodde att man kunde?
Ni vet när man ligger i fosterställning på golvet, skakar, gråter och hyperventilerar? Ni vet när man tar dåligt beslut efter dåligt beslut? Ni vet när man är en besvikelse för alla man älskar? Ni vet när ingen skrattar åt ens skämt? Ni vet när man inte riktigt hör hemma någonstans?
Ni vet när man blir pinsamt full kväll efter kväll för att slippa minnas att man finns? Ni vet när man inte kan somna förrän man är helt utmattad? Ni vet när man inte kan dölja den äckliga nervositeten i sin röst? Ni vet när man slutat drömma om framtiden för att man inte längre orkar se den framför sig?
Den känslan.
6 kommentarer:
När ingenting längre kan göra en glad. (Jag vet. Jag är också där. Ring. Om du vill, någon dag. Jag är här.)
<3
Vilken grop ligger du i? Känns så efterblivet att ligga i en egen när man kan dela.
Nu är det din tur att få sova hos mig. Äta chips i sängen och sånt. Jag har Pochahontas på VHS. Puss
Idag när jag för en gångs skull tänkte att jag skulle fråga föreläsaren en sak i pausen lyckades jag stamma på ungefär 4 av totalt 7 ord. Jag brukar också rätt ofta gå och titta i markhöjd så att jag ska minimera risken att råka få ögonkontakt med någon (söt) kille.
den känslan suger. *kramas* Håller tummarna för att det ska lösa sig för dig. För du förtjänar att det löser sig för dig. Du är duktig och fin!
Vet exakt på pricken. Men du vet väl att du inte är ensam? Det är bara att ringa om du vill prata om ... precis vad som helst.
Kram!
Skicka en kommentar