lördag 12 juni 2010

TOP ger er: tankar om operan Trollflöjten

Idag har jag varit på Göteborgsoperan och sett deras uppsättning av Trollflöjten. Det var min mormors födelsedagspresent till mig och min mamma, att vi tre skulle se Trollflöjten tillsammans. So far, so good. Det var en mycket bra present. Dessutom såg jag fram emot att få se detta klassiska sångspel.

Men sedan såg jag den. Den var inte dåligt framförd på något sätt. Inte heller ogillar jag opera som konstform. Vad som var outhärdligt var kvinnoföraktet i manus. Ibland kunde man märka en antydan till uppdatering, dessutom är det en svensk översättning, men budskapet "kvinnor är både dumma och onda och mindre värda" sjöngs ut lite för starkt (pun intended). De dolda diskurserna om genus ska jag inte ens gå in på. Det känns överflödigt när de patriarkala strukturerna uttrycks bokstavligen.

Jag förstår inte hur jag kunde låta bli att förutspå det här innan jag såg Trollflöjten. Jag visste ju att den var gammal. Skriven av Mozart 1791, liksom. Med den utgångspunkten kan man inte begära något klockrent genusperspektiv (om man inte besitter förmågan att skriva om historien, förstås, vilket jag givetvis önskar att jag gjorde).

Det man däremot skulle kunna göra är att sluta sätta upp skiten. Historien om trollflöjten innehåller allt en god historia skall innehålla: magi, kampen mellan gott och ont, kärlek och död. Men det finns det för guds skull fler historier som gör! Ja, det är Mozart, snubben var ett geni, visst. Men hans musik behöver inte dö för att hans kvinnosyn gör det. Den senare är förlegad och behöver skrotas. Jag tror att framåtsträvande kultur är bättre än motsatsen.

Den behållning jag hade av föreställningen var till absolut största delen musiken, som är fantastisk. Extra plus för att vi satt en rad från orkesterdiket och kunde se hur dirigenten betedde sig som en rockstjärna. Slängde med håret och allt. Rent estetiskt var det också top notch. Ljuset, kostymerna (undantag den kvinnliga huvudrollen, hennes tuttar var upptryckta till hakan vilket jag hatar) och hela den grejen. Således är betyget: visuellt - bra, musikaliskt - mycket bra, innehållsmässigt - underkänt.

Jag går gärna på opera igen, men jag vägrar behöva bli arg när jag gör det. Klassiker, schmassiker. Ge mig jämställdhet!

3 kommentarer:

thehumuslayer sa...

Klockrent, grymt! Som vanligt.

Anonym sa...

Såg den i torsdags. Pappas födelsedagspresent till mig.;)

Jag tänkte inte så mycket på huruvida Paminas tuttar var upptryckta eller inte, däremot att snörningen var för illa åtdragen så att den visade en glipa ner till magen. Men eftersom du såg den några dagar senare kanske hon hunnit komma fram till att det var smartare att placera tuttarna uppe vid hakan för att få igen snörningen... Bra drag isf.;)

Och nej, Mozart var nog ingen genusmedveten man.;) Hur var det nu, kvinnan är vild och behöver stävjas av en mans fasta hand? M.m m.m...

/Agnes

Anonym sa...

Fast om vi gömmer undan allt bara för att det inte längre passar vår samhällssyn, hur ska vi då kunna komma ihåg vad vi har lyckats förändra? Visst kan man alltid jämföra sig med andra länder när det kommer till vilken genussyn vi har, men om vi tar bort får egen historia (som innehåller Morzats kvinnosyn) kommer vi på kort tid glömma bort att vi faktiskt har förändrats. Och därmed finns risken att vi förlorar tron på att saker kan förändras. Så som man gjorde under Medeltiden. Sen kom renässansen och då blev det skoj igen.
/Historienörden Maria (som faktiskt läser din blogg då och då för att jag tycker du gör många intressanta iakttagelser. Men jag är dåligt på att kommentera)