torsdag 19 augusti 2010

Why did you have to go and make things so complicated?

Ibland längtar jag tillbaka till mellanstadiet. Det var en gyllene tid på många sätt. Till exempel kom det nya Harry Potter-böcker med jämna mellanrum, och man var tillräckligt ung för att vara genuint entusiastisk. Utan sval distans och sådant trams. Och det kom en Härskarringen-film varje jul... Bara det var ju fantastiskt.

Men framför allt var det en bra tid för mig rent socialt. Jag bodde själv med mamma, så på hemmafronten var allt chill. I skolan var jag kanske inte populärast, men definitivt i det behagliga mellanskiktet. Jag hade vänner. Folk köpte likadana pennor som jag (för uppenbarligen var jag trendsättare på pennfronten).

Det är en annan grej jag saknar - vad man värdesatte då. Det var att ha många stickers i sina stickersalbum, att ha så många nyckelringar på sin nyckel som möjligt, att ha coola pennor i sitt luddiga pennfack. Sådana saker. Enkla saker.

Man frågade fortfarande chans, men förhållanden var ändå lite mer seriösa än på lågstadiet. Ibland pratade man kanske med den man var tillsammans med, till exempel. Eller använde Sanning eller konsekvens som ursäkt för att kyssas. Vi hade klassfester med popcorn som trampades in i mattor. Dansade tryckare till I wanna know what love is och ville verkligen veta vad kärlek var.

Det var då. Nu är nu. Allting är svårare, men också större, vackrare och bättre.

P.S. Rubriken är givetvis Avril Lavigne, min stora idol under den där tiden. Hon var den fränaste jag visste. Och så hade hon ju en värsta djup låt om att vara sig själv. D.S.

3 kommentarer:

Emil sa...

Jag känner till stor del igen mig. Det är lätt att omge det förflutna med ett nostalgiskt skimmer, men nog fan är det bättre nuförtiden, på de flesta plan.

Och det här inlägget var bland det bästa jag läst på din blogg. Faktiskt.

Anna Theresia sa...

Oj. Tack!

Du borde f.ö. börja blogga igen!

Maria sa...

Saknar mest att man inte får gå och längta efter Harry Potter längre faktiskt... Det var liksom något speciellt med att skutta runt och inte kunna sova kvällen innan för man var så spänd på vad den nya boken skulle handla om... Nu för tiden längtar jag visserligen efter att Tamora Pierce, Best Author 4EVA, ska släppa sista boken i sin senaste triologi, men det lär inte hända förrän någongång nästa jul så det känns inte riktigt likadant... även om man faktiskt gick och väntade på den femte HP boken i tre år. Jösses vad mycket fanfiction man läste och skrev... det är skojigt med fanfiction. Visste du att det finns nästan 471 000 HPfanfictions på fanfiction.net för tillfället? :D Synd att 19/20 är ren skit...