Man saknar inget som man inte haft.

När man inte har bloggat på så många dagar som fem (för visst är det fem?) kommer man lite ur fas. Man har haft lösa tankar som hade kunnat göra som som blogginlägg, men inte kunnat plita ned dem och så har de försvunnit. Det är lätt att få en känsla av hopplöshet inför hela grejen.

Men. Det är viktigt att inte ge upp för lätt. Och därför är jag nu här, kära läsare, för att berätta några saker för dig. Lite om mig och lite om allmänna saker. Okej, kanske mest om mig.

Först och främst har det kommit en ny Bright Eyes-låt, lyssna och begrunda på Devotion, samt talas om ett nytt album. Och visst älskade jag Conors första soloalbum, men... Det känns rätt gött ändå. Helt rätt i tiden. Min tid, alltså.

Och så har jag flyttat in i en lägenhet! Har hittills sovit där en natt. På en tältsängsmadrass som hyresvärden lämnat kvar. Utan täcke i påslakanet och fullt påklädd. Fungerade fint. Förutom att jag drömde en hemsk dröm och vaknade med lite panik.

Ändå, det känns vackert att inte ha så mycket grejer. Bara det absolut nödvändigaste. Lite zen. Lite Fight Club. Sade hon som inte klarar sig utan internet utan åker till biblioteket eftersom lägenheten är internetlös än så länge. Det är dock bra för mitt bokläsande.

Annat som hänt under bloggfrånvaron är otaliga fyllesms, det ena dummare än det andra. Alla drabbade: förlåt. Måste nog sluta ha med mig mobilen när jag dricker. Eller sluta dricka.

Jag kan lova att vi hörs igen under tisdagen, för jag måste till bibblan igen då och fixa det jag inte lyckades fixa idag. Och när kvällningen kommer är det premiär för nya säsongen av Cougar Town och jag ska se det med en god vän och dricka vin till och ha det bra. Man får ha det bra ibland.