Gender trouble.

Nämn några typiska skillnader mellan kvinnors och mäns sätt att använda språket. (3 p)

Det ovanstående är en fråga från en övningstenta jag fick i fredags. Hela tentan har tjugotvå frågor. Att klara tentan är värt nio högskolepoäng, och att veta svaret på frågan ovan är en bit på vägen mot att håva in dem. Och, just det, förresten, tentan användes på riktigt förra året.

Det ingår genusperspektiv i den här kursen. Märks det? Nej.

Hur ska vi börja känna oss jämställda om vi blir tenterade på hur olika vi är? Hur ska vi se på könsmaktsordningen när vi får högskolepoäng för att lära oss den?

Jag kan gå med på att läsa forskningsresultat som visar olika tendenser hos könen. Det enda skälet till att jag inte blir arg för att jag måste påminnas om att världen är orättvis är att dessa olika tendenser synliggör maktstrukturer som det är bra att vara medveten om. Att endast memorisera skillnader och upprepa dem i utbyte mot tentapoäng, däremot, är helt och hållet värdelöst.

Det värsta är att om jag får en sådan fråga på lördag måste jag svara. Jag har inte råd att offra eventuella högskolepoäng för mina principer. Men jag kommer att skriva en arg, nej, rabiat, fotnot om det krävs. Anonyma tentor.

P.S. Jag skäms över min pretentiösa rubrik, men jag kom inte på något bra. Rubriken är namnet på en bok om queerteori av Judith Butler som lär vara krångligt och väldigt vetenskapligt skriven. Jag har inte läst den, så det var kanske inte så farligt pretto. Eller så var det mer pretto eftersom jag inte läst den. Nu måste jag läsa den. Härdsmälta i hjärnan. D.S.