.jpg)
Lokaltidningen i min hembygd är välkänd för sin förfärliga journalistik. Enligt ryktet används den som avskräckande exempel på journalisthögskolan. Det må vara hur det vill med det, i vilket fall har den gett mig och mina språkpolisvänner många skratt genom åren.
Idag kände jag, som så många andra dagar, mig som en otillräcklig skribent. Då kläckte jag den briljanta idén att surfa in på nämnda lokaltidnings hemsida och muntra upp mig lite. En metod man kan ifrågasätta, absolut, men det hör inte hit.
Saken var den att jag gick in på hemsidan för att upptäcka att de inte lägger ut sina artiklar på internet. Inte en enda. Tji fick jag att snobba mig över. Synden straffar tydligen inte sig själv, utan er godhjärtade och oskyldiga undertecknade.
Håhåjaja.
P.S. Lokaltidningen är långt i från dålig i allt den tar för sig. Jag råkar till exempel känna till att det publicerades en bra krönika i den nyligen. Den är så dålig att man får håna den, men inte så dålig att man måste få dåligt samvete för att man hånar den - det vill säga den perfekta mängden dålighet. D.S.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar