Emoblogg 3

Apropå emo så lyckades jag äntligen ta mig till en föreläsning idag, och fick ta del av ordet "emmo". Eftersom föreläsaren omnämnde detta mystiska som en subkultur hos ungdomar kunde man bara anta att det var emo han menade. Det gjorde jag. Och skrattade tyst inombords. Inte på ett elakt sätt, dock! O nej. Jag är inte hånfull. Skulle aldrig falla mig in. Jag jobbar på det.

I min hjärna har det formulerats ett par, eller åtminstone ett, hyfsat glada blogginlägg de senaste dagarna. Snart kommer de kanske ut i cyberspace också. Jag har hela helgen på mig att blogga, för det enda jag ska göra är att läsa, kurslitteratur och nöjeslitteratur, kolla på dvd*, och, tja, softa. Den där pojkvännen är i Småland (sjukt nära Gislaved läskigt nog, i Kappeled), så jag har vad som skulle ha hetat egentid om jag hade varit äldre.

Apropå ålder har jag tänkt att det kanske borde vara under min värdighet att skriva gnälliga blogginlägg. Jag är ju trots allt inte sjutton (läs: i den åldern då jag var en hängiven emobloggare) längre. Jag är snart tjugo. Galet. Men sedan insåg jag att man väl aldrig kan bli för gammal för att skriva vad man känner. Däremot kan man tycka att jag borde ha dealat färdigt med tonårsångest, studentångest och all annan ångest som är åldersrelaterad. Det kanske jag har. Jag vet inte.

Snart kommer det någonting värt att läsa här. När "snart" är vet man aldrig, men någon gång är det.