Dag 1: Presentera dig. (Blogghappeninglistgrejs.)

Hej. Jag heter Anna. Jag är född i Göteborg. På Östra sjukhuset. I ett badkar. Tre månader senare flyttade mina föräldrar till Gislaved, som ligger i Smålands bibelbälte. Där växte jag upp. När jag var sexton flyttade jag till Dille, Ås, Östersund, för att gå ett gymnasium med inriktning islandshäst.

Nu bor jag i Göteborg. Jag delar en lägenhet med min bloggvän Oscar. På utsidan av vårt kylskåp har vi en Lucksmiths-magnet och en pizzameny. Vi har ingen hatthylla. Däremot har vi varandra.

Det här att presentera sig kräver att man har en susning om vem man är. Det låter väldigt pretentiöst att säga det, men jag vet faktiskt inte riktigt hur jag ska ringa in vem jag är. Tidigare har jag alltid gjort det genom vad jag gör. Men nu gör jag ingenting och då är det svårare. Man är fortfarande någon, men vem det är blir lite luddigare.

Men jag gör lite saker. Promenerar med en hund varje vardag. Lyssnar på nya låtar och bestämmer ifall de ska vara med på studentradions rotation eller inte. Har två radioprogram. Ibland försöker jag skriva. Playlists gör jag en del. Dricker vin och sånt med vänner. Och så twittrar jag så mycket jag kan.

Jag tycker om poplåtar, tv-serier, dåliga ordvitsar och snuskiga skämt. Jag gillar självironisk bitterhet. Jag försöker lära mig att se på film ensam eftersom jag inte gillar att jag sett så få filmer, men jag är lite för rastlös för det. Jag vill kunna spela ett instrument. Jag är intresserad av språk.

Och så var det med det.

I can't help you but I know things are gonna get better.

Just nu är det mycket. Jag klarar mig, men det är inte mer än så. Det är höst. Många är ledsna. Det är en underlig tid för mig. Jag har aldrig haft en såhär rörig livssituation förut.

Många av mina vänner är kära nu. I folk som är kära i dem. Det är sjukt fint, och ger mig någon slags hopp om tillvaron. Det känns som att bra saker eventuellt finns.

Äsch. Farväl.

Please don't remind me of my failures, I had not forgotten them.

Idag har det snöat i Göteborg. Blötsnö, och snålblåst. Det var bra väder för The Jesus and Mary Chain. Nästan lämpligt för Happy when it rains. Annars brukar jag alltid bli sugen på den låten när solen skiner. Och i fredags lyssnade jag på Pulps Sunrise i skymningen.

Varje vardag promenerar jag med en hund som heter Laïka. Det är bra för mig att kliva upp innan tolv. Att få i sig frisk luft och röra på sig är hälsosamt. Och det är typ det jag gör som är vettigt. Jag har tid att skriva, så det borde jag. Jag tror jag vill det, men jag kan inte. Det mesta låser sig och blir ångest.

Jag föredrar ångest framför likgiltighet. Apatisk är något jag aldrig vill bli igen. Det är värre än något annat. När man inte vill lyssna på musik längre, då är det inte okej. Som jag har det nu kan jag leva med mig själv. Jag känner inte riktigt igen hon jag är nu, och jag gillar henne inte nämnvärt, men jag kan leva med henne. Åtminstone ett tag.

Snart är min astmamedicin slut, jag måste köpa ny tandkräm, men anteckningsböcker har jag gott om.

Number three: you love me.

Det här med att jag inte märkte att Allo Darlin' släppte ny singel och därmed en b-sida, aka en låt jag inte hört... Det kändes inte okej. Men nu vet jag. Låten heter Girlfriend och handlar i likhet med de flesta andra av deras låtar om att vara kär i en vän. (Ett tema som även Best Coast behandlar på ett ypperligt sätt. Bra skit.) Givetvis är det även en utsökt poppärla.

Bara så ni vet liksom.

PULP

OKEJ. Pulp FINNS igen!!! Ja, det här är den avgjort största källan till lycka i mitt liv just nu. Det är STORT. (Caps lock-stort, uppenbarligen.)

De är hittills bokade till en festival i Barcelona och en i London. Vi kan bara knäppa händer och fötter och be till alla makter som finns att de kommer till Sverige också. Annars blir jag inte direkt ledsen om jag måste åka till UK för att se dem...

För se dem, det ska jag. Kosta vad det kosta vill!

Mvh,
Dramatiskt Pulpfan.

Man får försöka göra sig glad på de sätt man kan. En kopp te och några doftljus gör tillvaron lite tryggare. Så kan man hålla i tekoppen och känna hur händerna blir varmare än vad hjärtat någonsin blir.

Hej, tips, uppdatering.

Ni vet hur man ibland inte riktigt gör något man vill göra, och så byggs det upp i ens huvud, och så vill man göra det bra, och har man massor av olika idéer, men ju fler man inte genomför desto dummare känns det, och så gör man ingenting? Den känslan. Jag får den när jag inte bloggat på länge och jag tycker inte om den. Därför kommer nu här ett slags uppsamlingsinlägg för att få igång flödet igen.

Först går först: The Pains of Being Pure at Heart skall släppa ny singel snart och man kan lyssna på den på Pitchfork. Heart in your heartbreak heter den. Mycket Pains-ig titel i mitt tycke. Fint så.

Och så uppskattade jag alla filmtips väldans mycket. Har hunnit avverka några stycken och jobbar på det hela tiden. Känner mig redan mer allmänbildad nu när jag sett Casablanca. Fint så.

I övrigt har jag upptäckt att jag inte är så bra på att ha kontroll på fyllan som jag trott. Kids, drick inte alkohol. Man gör dumma och konstiga saker! Drick te. Fint så.

Kommer skriva mer snart igen. Måste ju hålla formuleringsförmågan vid liv inför vårterminen. Då ska jag plugga. Lära mig, utvecklas, göra något.

Fint så.