Just nu är det mycket. Jag klarar mig, men det är inte mer än så. Det är höst. Många är ledsna. Det är en underlig tid för mig. Jag har aldrig haft en såhär rörig livssituation förut.
Många av mina vänner är kära nu. I folk som är kära i dem. Det är sjukt fint, och ger mig någon slags hopp om tillvaron. Det känns som att bra saker eventuellt finns.
Äsch. Farväl.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar