Sexpop.

Musik att ligga till är alltid ett hett ämne (pun intended). Bland de mest kommenterade inläggen på PSL-bloggen finns "Alla tiders knullåtar - volym 1", och just nu marknadsför både RFSU och Kondom08 sina kondomkampanjer med att låta folk berätta vilka låtar de vill ligga till.

Självklart har jag spanat in vilka låtar folk har valt. Och jag säger då det. Vilken röra! Är det bara jag som känner att Big booty hoes och Skaka rumpa är rätt avtändande redan i låttiteln? Och Kings of Leon? EMD?! Hemska tanke.

Så vad vill man då ligga till egentligen? (Förutom Pulp, förstås, men det behöver väl knappast nämnas.) Jo, man vill ligga till fin popmusik (som inte är alltför deprimerande). Med detta i åtanke har jag skapat en spellista som jag tänkte att vi kunde hjälpas åt med. Eftersom du som läser min blogg garanterat är en människa med god smak räknar jag kallt med att digga listan. Lägg till fina, mysiga, och sexiga låtar här!

P.S. Och, givetvis: använd kondom. Men om valet står mellan Basshunterkondom och celibat ber jag er att välja det senare. Lid för konsten.

Skipping down the street where I live.

Det här är den famösa Goesisland Street. Här bor jag under Peace and Love, tack vare Fridah och hennes fantastiskt vänliga familj. Bättre kan man inte ha det!

Det var faktiskt bara det jag ville skryta lite med. Vi hörs mer en annan dag, okej? Okej.

Looo-hoove doesn't laaast.

Jag kan inte sova. Därför gör jag en töntig playlist på den odödliga temat Hjärta & Smärta. Klet, smet och sentimentalitet - allt i ett paket.

I min jakt på ledsna låtar lyssnade jag på Kents Columbus, en låt jag har vaga minnen av att ha gråtit till 2007, och kände ingenting. Det måste vara ett tecken på känslomässig utveckling. Eller förfinad musiksmak, om man så vill. I vilket fall väljer jag att tolka det som ett framsteg.

Och det är ju bra.

I love you just the weight you are.

Om du använder Bloglovin' för att följa bloggar kanske du har sett att man kan göra reklam för sin blogg för en liten slant där. Och om du har sett det kanske du har uppfattat några av de korta reklamtexterna. Och om du gjort det kanske du lagt märke till samma sak som jag - att viktbloggar är den nya grejen.

Jag klickar ofta in mig på bloggen som annonserats (det är ett uttryck för min optimism inför bloggosfären.) Vid det här laget har jag besökt otaliga sådana där viktbloggar. De har vissa saker gemensamt. Alla jag läst skrivs av unga kvinnor, vars målvikt skiljer sig från den nuvarande vikten med kanske tio kilo, och ingen verkar må bra. Gränsen mellan de som uppenbart har ätstörningar och de som gör det på ett "sunt" sätt är vansinnigt tunn.

För oavsett hur mycket nyttighet man lindar in det i bygger båda delarna på självförakt. Oavsett hur man hanterar sin önskan att gå ned i vikt är den i mina ögon ett uttryck för en vilja att leva upp till krav samhället har på en. Krav som kanske inte är rimliga.

(Jag försöker inte vara rättfärdig här, verkligen inte. Jag vill också leva upp till samhällets krav på mig så att folk ska ta mig på allvar och se att jag är intelligent och snygg, och jag är också rädd att de inte ska göra det på grund av hur min kropp ser ut. Men det är inte poängen.)

Den här utvecklingen oroar mig. De här bloggarna får mig att tänka på pro ana-sajter. Deras funktion är liknande: att berätta om metoder att gå ned i vikt och inspirera andra att göra samma sak.

Man kan tycka att jag är onödigt negativ nu, och att det ju är nyttigt om man inspirerar andra att gå ned i vikt på ett såntdärnt nyttigt sätt med träning och grönsaker och grejer. Och visst är det att föredra framför att svälta sig och/eller spy. Absolut.

Men jag kan inte vara lugn ändå. Jag har sett för många kämpa med sin kroppsbild. Jag tror knappt att jag känner någon som har ett avslappnat förhållande till mat. Jag är rädd att det här ska bli ännu värre. Och var hamnar vi då? Det är ju så illa redan som det är.

Någon fin lösning på problemet har jag inte heller. Förslag är varmt välkomna.

Och ifall du undrar: nej, vi har inte pratat skönhetsideal tillräckligt. Så länge problemen finns kvar måste vi nämligen prata om dem.

Sometimes it's hard to find that perfect opening line.

Okej, jag har filat i några dagar på ett blogginlägg som ska offentliggöra för världen utanför Facebook att jag är singel nu, men alla versioner verkar så ofattbart töntiga. Jag har ärligt talat inte mycket att tillägga. Men jag kommer ändå inte få sinnesro förrän jag bloggat på något sätt om det (sundheten i det kan givetvis diskuteras, men nu är inte tiden). Så here goes:





...
....
.....
......







...frågor på det?

TOP skriver till Tomten.

Kära Tomten!

Jag önskar att de som finns närmast mitt hjärta även fanns nära mig rent geografiskt. Jag är snäll och äter spenat helt frivilligt, så det borde inte vara några problem att fixa detta. (I synnerhet inte eftersom jag är ute i så föredömligt god tid.)

Vänliga hälsningar,
Anna

Några generella undringar.

1. Varför verkar alla tro att Coldplay-låten Don't panic heter "Beautiful world"? Ett tips: den gör inte det.

2. Om man skulle blanda tweepop och postrock, vad skulle man få då?

3. Hur får man bort blod från en madrass? Inte för att jag har det eller så, jag är bara nyfiken.

4. Ramlösa rabarber smakar Piggelin, innebär det att det är meningen att Piggelin ska smaka rabarber? Tanken svindlar.

5. Om nu Gud är god och skapade människan till sin avbild - varför finns mensvärk? Vad är dealen? Var finns syftet? Är det såhär vi straffas för arvssynden? Pff. Som Arkimedes* skulle sagt: spola ned dig, gubbe!

*ugglan i Svärdet i stenen, inte "Heureka!"-snubben