IT'S ALIVE! The catching up.

Med tanke på att jag under Londonvistelsen fick sms som innehöll "medan jag väntar på att bloggen ska uppdateras", kan man tycka att jag verkligen borde ha hållit mitt tillbaka på torsdag-löfte. Men dröjsmålet har en förklaring. Jag har helt enkelt varit upptagen med att slemma i nästan alla kroppsöppningar och försöka vilja leva trots slemmet. Nu är jag nästan helt tillbaka och ska redogöra för resa med mera.

London, alltså. Det bästa var att äntligen få träffa en av mina bästa vänner i världen - Mattis. Vi har inte träffats på nästan ett år, men när vi pratade var det som om vi hade slutat bo tillsammans igår. Så skönt. Det, kamrater, kallar jag en Riktig Vän.

I London var det varmare än i Sverige, och till skillnad från i Jämtland så blev det mörkt på kvällen. Saker vi gjorde:
-Bodde på ett skabbigt vandrarhem med heltäckningsmatta och toalett utan handfat(!).
-Åkte till Notting Hill och letade efter den blå dörren. Vi såg en bokaffär som liknade den i filmen.
-Såg av misstag George Orwells (han skrev 1984, bland annat) hus i Notting Hill.
-Dissade London Eye p.g.a. extremt långa köer.
-Åt Ben & Jerry's i lösvikt.
-Gick på bio och såg The boat that rocked. Den var som en lagom stor brödskiva med lagom mycket smör, om ni förstår vad jag menar.
-Åkte till Camden Market, vilket resulterade att jag hade Sorted out for E's and Wizz på hjärnan en hel dag.
-Åt en massa på restaurang.
-Köpte saker.

Och så blev jag sjuk. Ni vet den där dejtingsajten man ser reklam för ibland, shakemyworld.com? Well, den har snott sitt namn från min hosta. Jag fick även nöjet att kräkas på en smutsig vandrarhemstoalett runt klockan tre på natten. Det här med att andas har inte riktigt varit min grej den senaste veckan. Att snora, däremot!

Som tur är har min fysiska misär (jag tycker galet synd om mig själv när jag är sjuk) vägts upp av att jag blivit så uppskattad och omtyckt och kramad på. Nu har livslusten återvänt och jag ska skriva om allt det jag lovade att skriva om. På återhörande.