I don't ever want to go home, because I haven't got one.

Jag hatar Småland.

Såhär, va. Jag äter p-piller. Det fungerar bra. Inga bröst har växt och inget humör har blivit värre än vanligt. För nästan exakt fyra veckor sedan började jag på min sista kvarvarande karta. Då ska man ge sig ut och skaffa nya. Det gjorde jag inte. Äsch, jag hinner det sen. Tänkte jag. I helgen kom jag på att jag borde ta itu med det här.

Så igår åkte jag till Gislaved, bara för att upptäcka att ungdomsmottagningen där har SOMMARSTÄNGT. Skitsmart. För ingen knullar ju på sommaren.

Så idag åkte jag till Jönköping. MEN där kunde jag inte få hjälp, för jag hade ju inte varit där förut. Okej, jag visste inte att man behövde VIP-medlemskap för att få hormonskit utskrivet, men tydligen. När tanten där sa att jag inte fick hjälp började jag gråta. Jag var trött, det var kris, jag hade tårarna precis under ytan redan från början, men jag vet, det var töntigt. Men hon fortsatte babbla om att man alltid ska ordna det här en månad i förväg och att jag kunde gå till de jag gått till förut och "blev det jobbigt nu?".

Därför hatar jag numera Småland och därför ville jag tröstshoppa skivor. Gav mig ut på stan, men skivbutiken som jag och Matilda var på Hovet-signering i för tusen år sedan hade stängt, så jag åkte ut till köpcentret A6, för där brukar det finnas en skivbutik. Men nej. A6 Bok & Musik fanns, men det var sju ton böcker och fem skivor med kristna rockband.

Därav Coop. Därav två säsonger Seinfeld, en Absolute 90's på tre skivor och ett nummer av Språktidningen. Därav känns Småland som det landskap vi borde gräva bort i första hand.

Men jag är inte bitter.