Vad har vi gjort för att förtjäna varandra?

-Det utreds och analyseras så mycket hur onda människor är, men man ser aldrig en dokumentär om varför folk är så jävla schyssta hela tiden.

Ungefär så, jag minns tyvärr inte ordagrant, sade Emil Jensen under en debatt på temadagarna under Peace and Love. Det har snurrat i mitt huvud sedan dess. För jag har tänkt på exakt samma sak utan att förstå det.

Varje gång någon är snäll mot mig blir jag löjligt glad. Nästan generad. Jag vet inte riktigt vad jag ska göra med vänlighet och god vilja. Det ingår inte i världsuppfattningen att människor kan vara oprovocerat trevliga, så när det händer blir jag ställd.

Man kan tycka att jag borde vänja mig. Folk ÄR faktiskt så jävla schyssta mest hela tiden. Som tjejen på Subway som gav mig en gurka gratis när jag gick in och bad om en för att jag mådde dåligt. Eller busschauffören som stannade och väntade på mig när jag nästan missade bussen. Eller kompisens mamma som ansträngde sig för att laga mat jag skulle kunna äta trots min katarrbenägna mage.

När man tänker rätt på saken är det lätt att förstå snällhet. Det är ju så fruktansvärt belönande att göra andra människor glada. Själv anstränger jag mig alltid för att vara positiv mot kassabiträden och liknande. Jag är onödigt generös mot alla jag tycker om. Och jag försöker, hela tiden, vara så snäll jag bara kan. Det ger en kick bättre än alla berusningsmedel jag kan tänka mig.

Vi lärde oss i skolan att det utlöser samma belöningssignaler i hjärnan när man ger som när man får. Så kanske det är generellt, men jag fungerar inte så. Att ge gör mig nöjd. Då känns det som att jag har återgäldat att människor står ut med mig. Om jag då får vänlighet tillbaka, som jag inte kan återgälda, rubbas balansen och jag blir besvärad. Vänliga främlingar är värst, och bäst. Jag blir både mest besvärad och mest glad av att okända människor ger av sin positiva energi.

Face your fears, heter det. Jag tror på det. Och jag tror att det gäller även det här. Om jag börjar och du fortsätter sprida glädje, helt utan anledning, så vänjer vi oss nog till slut. Och när vi vant oss vid att bli behandlade väl kan vi, helt obesvärat, konstatera vilka fina människor vi är.
För det är vi.