Jag avger ett löfte som jag gissar att de flesta jag kommer att se på humanistpuben i kväll inte har avgett

Det känns underbart bra att blogga på min "officiella" blogg igen. Jag smygbloggade ju lite på diverse andra adresser under tiden, men det är absolut inte samma sak. I alla fall: Under tiden har jag funderat lite på hur jag egentligen vill skriva, om vad, och varför. Saker här kommer att förändras och jag anser att ni, kära läsare, behöver veta hur.

Ni kanske har läst på vissa andra ställen att det är ute att vara pretentiös. Vill ni veta en hemlis? DET ÄR SANT. Jag är trött på att försöka vara mer än vad jag är. Jag är trött på att försöka verka cool. Jag är trött på att namedroppa. Framför allt är jag trött på att förbjuda mig själv att skriva i bloggen om vissa saker.

Alltså är det opretentiöst som är det nya svarta. Ocoolt är det nya coola. Enkelt är det nya svåra. Känsla är det nya intellekt. Och så vidare. Från och med nu är den här bloggen inte bara en blogg om populärkultur, utan en blogg om allt som jag känner någonting för. Det inkluderar rätt mycket, det.

(Jag vet att jag inte har skrivit enbart om populärkultur speciellt framgångsrikt. Det är ju svårt att hålla käften om sitt eget rafflande liv. Men restriktionen har funnits och gett mig dåligt samvete. Det är alltså den restriktionen som är BORTA! Jag är fri!)

Det här ska bli kul! Jag vet i alla fall att det blir det för mig. Förhoppningsvis blir det det för er också. Nu åker vi.