You said you needed time and you had time

Idag funderar jag på framtiden.

Okej, det gör jag varje dag. Men idag är jag ensam, vilket jag inte brukar vara så ofta annars, så funderingarna tränger sig på lite mer.

Jag skulle ju bli journalist hade jag tänkt. Musikjournalist hade jag tänkt. Åh vad roligt hade jag tänkt. Nu har jag tänkt ännu mer och blivit rädd.

Riskerna är trots allt många och stora. Att inte komma in på utbildningen, att inte klara av utbildningen, att inte få jobb, att inte trivas med jobbet, att inte klara av jobbet, att få magsår och dö.

Så jag har börjat fundera på att bli svensklärare i stället. Den tanken kommer sig nästan enbart av att kursen jag läser påstås vara meriterande för undervisning i svenska. Å andra sidan kan man inte tillgodogöra sig fristående kurser i sin lärarexamen, har jag läst på kursportalen, så det kanske inte går.

Det som talar för läraryrket är att det är lättare att få jobb som det. Kanske inte lätt, men lättare. Dessutom är det det enda förutom journalist jag har kunnat komma på som jag kan tänka mig att jobba som. Jag föreställer mig att jag skulle kunna trivas med att få ungdomar att läsa och skriva.

Om jag kunde skulle jag flytta "hem". Hem som i hem till föräldrar. Hem som i inte behöva betala hyra. Hem som i inte behöva ta studielån för att överleva. Hem som i det hem som inte finns.

Min stora skräck är att jag ska plugga lite fristående kurser som jag tror kan vara bra att ha medan jag funderar, och så helt plötsligt har det gått några år och jag står där med en enorm studieskuld och utan examen.

Förmodligen är jag rädd i onödan. Förmodligen ordnar det sig. Jag kan ju alltid blondera mig och börja blogga om dieter, kläder, egenföretagande och skönhetsoperationer.