onsdag 9 december 2009

Varje gång en möjlighet försvinner får jag lite ångest.

Hur mycket mat jag har hemma spelar ingen roll - när Ica stänger klockan tio känner jag mig ändå fattig. När sista bussen härifrån har gått känner jag mig strandsatt - trots att jag egentligen vill vara hemma. Planer gör jag ogärna upp innan sista minuten - trots att osäkerhet stressar mig vill jag ha möjligheterna öppna.

Fängelsestraff skulle förmodligen göra mig galen på mycket kort tid.

Nu ska jag gå till Ica och vandra runt lite där innan de stänger.

För säkerhets skull.

Inga kommentarer: