Varning! Varning! Gnällvarning utfärdas.

Om 15 dagar ska en hemtenta vara inlämnad. Ångesten börjar nu. Det är dessa två veckor i månaden det är bra att ha magkatarrstabletter med sig vart man än går. Smaka på ångestskaparen i instruktionen "detta är akademiska essäer", eller varför inte den ödesmättade meningen "analys, språk och framställning utgör en helhet, och denna helhet kommer att vara underlag för betyget".

Som grädde på moset är jag sinnessjukt trött och borde fixa nytt recept på astmamedicin eftersom jag får trängre luftrör by the minute. (Varför blev min kropp så satans ofunktionell?) Men jag drar mig verkligen för att gå till vårdcentralen. Hur det gick sist finns i alltför färskt minne. Jag är helt enkelt inget stort fan av att bli nekad hjälp när jag tagit mod till mig och bett om den. Det känns som om jag håller på att bli sjuk. Hostar ont och snorar.

Ibland gillar jag verkligen inte människor. Igår på bussen in till stan, till exempel. Då var världen inte så jävla underbar, kan jag lova er. Det var så mycket folk att vi stod packade som svettiga sillar. Jag stod ganska nära mittendörren och hamnade således i kläm varje gång någon skulle ut från helvetesbussen. På Marklandsgatan blev jag tvungen att i panik hoppa ut för att folk skulle kunna komma ut, och kunde bara hoppas att jag skulle hinna hoppa på igen innan bussen åkte. Det gjorde jag. Hur som helst - hade jag inte haft min iPod hade jag inte överlevt. Jag höjde volymen, blundade, och mimade med till Pulp hela vägen.

På grund av rubriken kommer jag inte tolerera kommentarer om att allt detta är saker jag kan förbättra själv och att jag borde göra det istället för att gnälla. Rubriken garderar mig för det (dessutom vet jag det redan, som synes). Jag förväntar mig därför ett traditionsenligt tomt kommentarsfält. Det är ju trots allt mycket roligare att klaga än att laga (men ingen som läst det här kan väl tvivla på att jag anser det).

JAG VILL HA CHOKLAD.