Vincent Vicious på Henriksberg!

Fredag var en mycket bra dag.

Dagen började med tolv timmars sömn. Helt underbart bra. (Trots en mycket obehaglig dröm featuring självmordspakt, motorväg och spyor.) Den fortsatte med en bra grötfrukost, flera timmar av studier, en lång promenad i solen, recensionsplattor, en förfrågan om att börja skriva på en cool musiksajt och choklad.

Höjdpunkten var dock givetvis kvällen, då jag och Mattias åkte in till stan för att se fantastiska Vincent Vicious. Vincent Vicious! Jag har inte sett dem live sedan Siesta 2008. Det var en upplevelse av lycka i sin renaste form. Jag får sällan en sådan kick av spelningar numera (yrkesskada antar jag), men igår kände jag mig som om jag var femton och skulle se Lars Winnerbäck.

Spelningen var på en liten klubb med en liten scen. Vincent Vicious är ett stort band, inte bara i mitt hjärta utan även fysiskt. Nio stycken var de, och alla skulle få plats på den pyttelilla scenen mellan pelare och grejer. Men plats fick de, dansade gjorde de, och dansade gjorde även vi. Underbart. Lätt värt att vara uppe sent för. Trots att klubben hade supertorr luft som man fick ont i astmahalsen av. (Oroa er inte, vi unnade oss varsin puff astmamedicin. Det var ju fredag.)

För dig som undrar mer specifikt hur musiken var kan jag berätta att den var storslagen. Cello, blåssektion samt briljant klaviatur och helt AMAZING sång = sjukt bra. Lyssna på deras myspace och multiplicera upplevelsen tio gånger för live-effekten så har du en hyfsad uppfattning.

Som ni ser på den undre bilden shoppade jag loss på lite merch. Jag köpte både påse och tisha, men tishan ville jag inte inviga på ett ospeciellt tillfälle. Ni kanske inte ser den övre bilden över huvud taget eftersom den är så suddig, men den föreställer delar av Vincent Vicious på den lilla lilla scenen.

Puss och hej!