Ingenting, ingenting, ingenting.

Det är måndag.
Det regnar.
Det känns hopplöst.

Men det är det inte, för här sitter jag och lyssnar på en EP jag håller på att recensera, och i veckan ska jag träffa vänner, och snart är det Way out west, och sedan...
Ingenting.

Jag föreställer mig en kartong i en återvändsgränd som löses upp av regnet. Men det blir antagligen mer som bo hemma (isolering 2.0) eller bo hos mormor (utan internet, men med spindlar och kyla). Och ingenting att göra.
Ingenting.

Låter slutgiltigt, eller hur? Ingenting. Ingenting. Ingenting.

Ingenting.