Jag får liksom ingen ordning.

Jag tänkte skriva om hur mycket allt suger. Men det är ju inte kul, så jag skriver om Winnerbäcks nya singel.

Han har blivit... Synth. Typ. Låten börjar som värsta discolåten. Något som låter som en syntetiserad gitarr inleder, en mysko synthgrej följer upp och i versen hörs nervösa stråkar. I refrängen är det disco igen, men med äkta trummor... Skitskumt.

Det största problemet med det här är att Lasses röst och text inte passar till den här musiken. Den är egentligen ganska bra, och låter lite som något Pulp hade kunnat göra 1998. Men hans röst är precis så osexig och glitterbefriad som disco inte är. Det blir liksom emodisco. Och det är, som vi alla vet, ingen hit. Eller? Jag finner mig själv stampandes takten till de hysteriska stråkarna.

Kanske kan man bara gilla det här om man är väldigt Winnerbäcklojal eller om man blir svag när man tänker på Pulp. Eller, som i mitt fall, båda.