Ba-da-ba-ba goes the backing vocals, I'm trying not to be so anti-social.

Hemma från Emma! ...bodafestivalen, men ändå, rim är roligare än reson.

Resan började på onsdagen. Mamma körde ner mig och Mattias. I gengäld fick hon lite tid med mig. När vi satt i bilen såg jag två sjukt roliga felskrivna skyltar. Först: "Bil, musik och leksaksmuseum". Sedan: "Bil-musik och leksaksmuseum". Jag dog av skratt och tvingade de andra att lyssna på blandskivorna jag gjort dagen innan för att kunna göra blandband.

Den enda spelningen jag minns från torsdagen är bob hund. Det var, självklart, väldigt bra. De kom mig att reflektera över hur jävligt det kan låta om man (läs: jag) försöker sjunga med på skånska fast man varken kan skånska eller sjunga.

Fredagen bjöd Florence Valentin, som alltid bra, och misär i form av tältmisshandel. Pinnarna (av metall!) som höll uppe tältet gick sönder och vi hade ingenstans att bo. Eftersom Emmaboda behövde Mattias som funkis en dag till gav de oss en natt på hotell för att vi skulle stanna. Ett tag var vi nära på att åka hem. Jag är SÅ glad att vi inte gjorde det.

Lördagen handlade egentligen bara om The Pains of Being Pure at Heart (det snuttigaste bandet någonsin!), men bjöd även på en grym spelning av Marina and the Diamonds. Marina var glamourös och jordnära på samma gång och spelade svängiga låtar.

Men åh, The Pains of Being Pure at Heart! Rent objektivt var det inte en värlsomstörtande spelning på något sätt, det var ett bra band som spelade sina bra låtar (som i stort sett har samma anslag allihop, för övrigt), men rent subjektivt blev jag jättelycklig och det var sjukt värt. Och de var helt otroligt söta och verkade flummiga. Mm. Vackert. Sötast var basisten. Han hade nördbrillor, rosa skjorta(!) och blicken neråt. Så stod han och dansade för sig själv.

Jag stod faktiskt längst fram, till och med, något jag sällan gör numera. Har blivit en tant och sitter och chillar till nästan allt. Jag uppskattar bra spelningar på ett stillsamt sätt, helt enkelt. (Monica Geller skulle ha gillat mina festivalvanor. Vanlig våtservett, desinficerande våtservett, handsprit.) När jag satt på en sten och läste min bok en bit från Sonic Syndicates spelning och betraktade en publik som var i extas sörjde jag att jag aldrig kommer att vara där igen. För det är så. Även om jag står längst fram på en spelning med ett band jag gillar är jag nuförtiden för pretto (eller dead inside?) för att hoppa och skrika och vara euforisk. Det där kan vara det enda som var bra med att vara fjorton och femton år.

Apropå att läsa, förresten, så var det en sjukt jävla bra raggningsgrej visade det sig. Nu tänker du kanske "men vadå, Anna är ju kär, hon vill väl inte ragga?". Och nej, JAG vill inte. Men skulle jag vilja det så kan jag tydligen bara åka på festival och försöka läsa utan att bli störd. Inte mindre än sex personer kom fram till mig och började prata. Flera av dem undrade vad det var för fel på mig. En, ca fyrtioårig, man stötte helt klart på mig. En annan, något yngre, försökte bjuda mig på vin.

En annan fin upplevelse var den fulla killen i Broder Daniel-tisha, studentmössa och Fjällrävenryggsäck som började med att fråga mig om The Pains of Being Pure at Heart, övergick till att intervjua mig med sin ölburk (bland annat hade han mig att säga en låt med Hästpojken som inte var Shane MacGowan eller Caligula för att bevisa att jag gillade dem) och avslutade med att säga att han var Fredrik Wikingssons bror. Det var han inte. Men lite lik var han faktiskt.

Jag har aldrig sett så få konserter på en festival. Någonsin. Jag såg fler på Popadelica, som ändå är en endagsfestival. Jag vet inte riktigt hur jag ska hantera detta faktum. Det bästa sättet är antagligen att, som Pumbaa skulle ha rått mig, lämna sitt bakomflutna före sig.

Hur som helst - Emmaboda. Sött samhälle. Det bästa var retrofiket med jukebox. Och en fin festival med camping och band på samma område, där man alltså får dricka. Det kanske ni redan visste, men det var en nyhet för mig. Praktiskt med allt på samma ställe.

P.S. Jag döpte min bandare till Jarvis. Och just det, såg en kille med Jarvis på sin t-shirt. Jag drog efter andan. Såg sedan att han även bar på DN Kultur. Var säkert en pretto men trevlig människa (vad skulle vi göra utan fördomar?). D.S.