People are strange.

För en kort stund sedan gick jag genom Nordstan. Plötsligt hör jag ett pruttljud nära mitt öra och en röst som säger "jag bajsade på mig". Och förbi mig skyndar en rund, svart man med cigarretter bakom båda öronen.
Mot nästa människa han passerar gör han likadant.

Det är någonstans här i tidslinjen jag inser vilken komik jag bevittnar och börjar skratta högt. Folk tittar på mig. Men jag är glad.

Världen är så konstig.