And you're coughing like you might not make the afternoon.

För det första: Sista delen i Färjan-följetongen.

Snälla Oscar förklarade så vänligt att ett skäl att titta är att IQ-nivån får en att känna sig smart i jämförelse. Tack! Det är ett behov som jag verkligen förstår. Jag älskar att känna mig smart och anstränger mig i stort sett hela tiden för att uppnå denna tillfredsställelse. Skillnaden är alltså endast att jag utövar mitt på ett annat sätt.
Det känns bra att vara upplyst. Nu behöver jag inte störa mig på Färjan längre.

För det andra: Jag var på sjukhus i natt. I Alingsås. Det kostade mig 300 spänn tur och retur. Sjukresa med taxi. Till min plånboks stora glädje lyckades jag låta bli att spy båda gångerna.

Men, undrar du kanske nu, varför åkte hon dit? Jadu. Jag är förkyld - rejält förkyld. Igår under dagen blev min hosta bara värre och värre. Runt klockan tolv var det uppenbart att jag inte skulle kunna sova (eller göra någonting annat som involverade andning, för den delen). Jag satt upp i sängen och försökte få så pass mycket luft att jag inte skulle svimma. Typ.

Eftersom jag inte hade tillräckligt med luft för att prata i annat än viskningar var Mattias en ängel och ringde Sjukvårdsupplysningen åt mig. De sa att jag skulle söka hjälp. (Hade de inte sagt det hade jag blivit rädd på riktigt.)

Väl på sjukhuset fick jag en massa knark. Dels fick jag inhalera saker som gjorde det mycket lättare att andas, dels fick jag svepa en liten mugg kortisonpiller upplösta i vatten. Vilket party!

Medicinen gjorde andingen mycket lättare och mig väldigt darrig. Jag skakade, vilade lite på britsen, gick för att leta efter toaletten och lade mig på golvet i korridoren när jag inte orkade stå upp längre, spydde inte, fick en fralla och äppelsaft av den snälla sjuksköterskan, och åkte hem runt sex-tiden efter ca tre timmar på sjukhuset.

Under hela den här tiden satt Mattias på en stol i det lilla akutrummet och sov eller läste. Det var väldigt skönt att inte vara ensam. Hade jag varit ensam hade jag enbart känt mig ynklig, men som det var nu så skämtade jag så fort jag kunde prata normalt igen. Det var käckt av mig.

Nåväl. Idag känner jag ett stort behov av att få min sjukdom utredd (infektionen som hängt i sedan juni) och astmamedicin utskriven. Men ska jag göra det måste jag åka hem till folkbokföringsadressen. Vilket jag varken har råd med, hinner eller orkar. Därför, damer och herrar, kan jag nu presentera TOP:s punkigaste ögonblick:

Skitsystem.