söndag 20 september 2009

If love can kill I'll die for you.


Dillebarn, ni har gått mig i blodet.

I natt drömde jag att vi alla skulle dö. Vi var i ett stort hus, jagade av någon slags våldnad. Jag minns att vi gömde oss i ett bibliotek. Det var brutal ångest, vi grät och kramades, men mitt drömjag fann tröst i att vi i alla fall var med varann vid slutet av allt.

Även mitt vakna jag jobbar för mer Dillebarn i min tillvaro. Flera gånger den senaste veckan har jag nämligen tyckt mig se Mattis här i Göteborg! Jag har då först blivit chockad och glad, sedan tvivlat, sedan blivit sur för att hon i så fall inte talat om det för mig, och slutligen insett att det inte är hon. Delvis för att jag faktiskt sett att det inte ÄR hon, och delvis för att hon aldrig skulle göra så. Ju.

Jag saknar er. Jag älskar er. Kom och hälsa på snart! Alla får plats i min stuga.

Inga kommentarer: