Take me out tonight, where there's music and there's people.

Vi kom, vi såg, vi fnissade.

Igår kväll var jag och Josefin på Pustervik och stalkade Fredrik Strage. Han skulle dj:a, nämligen, och det fick inte missas. Det gjorde det inte.

Efter vi-kom-inte-in-på-Pustervik-efter-en-och-en-halv-timmes-kö-incidenten under Way out west var jag lite paranoid, och tvingade därför dit oss redan klockan tio. Ehe. Det var lugnt och stillsamt då, vill jag lova. Vi fick garderobsnummer 1 och 2. Nördigt värre.

Dessvärre så innebar den tidiga ankomsten att vi blev konfronterade med Strage, helt oförberedda och helt starstruck. Han vistades bland oss dödliga! Första tre gångerna vi såg honom fnissade vi järnet. Resten av kvällen var vi så upphöjt coola som man bara kan vara när man anstränger sig till sitt yttersta för att inte förlora någon ur sikte.

Ungefär en timme av dålig musik satt vi och undrade om Fredrik verkligen skulle dj:a eller om han bara var poster boy. Sedan dansade vi lite. Ganska nära nämnda musikjournalist. Sedan började han faktiskt dj:a. Han spelade dålig musik, samt Shout Out Louds en gång. Men det gjorde inget.

Andra värda saker som hände:
Jag bevisade att bandtröja är ascoolt.
Vi kom på ett nytt ord till poplexikonet.
Allmän förståelse för Jarvis Cockers genialitet och råa sexuella magnetism utbyttes.

Var det värt 80 pix? Ja.
Hade jag roligt? Ja.
Var Josefin lika bra som sin blogg? Ja.
Är jag nöjd med kvällen? Ja.