My little pony.

Först: Recensionsplattorna med deadline 2/10. Sedan: Hemtenta med deadline 2/10. I morgon: Bokmässan.

Kursboken vi har, Kulturanalyser, är ibland användbar i det att den delger användbara fakta, men oftast bara abnormt irriterande. Författarna har bajsat på källhänvisningar och babblar på som om det är självklart att allt de säger är Sanningar. De hänvisar däremot till sig själva i tidigare böcker ibland, och någon gång till en källa som citerar originalkällan(!).

Jag är fett irriterad, och jag har bara läst en fjärdedel. Resten ska läsas innan jag skriver hemtentan, så att jag kan hänvisa till skitboken. (Åt helvete med objektivitet!)

Förresten är jag lite orolig att jag kanske har fått i mig batterisyra. Jag skulle ta ut batterier ur en sak, och upptäckte att ett hade gått sönder. Jag tvättade händerna direkt. Sedan åt jag chips med händerna och nu svider det på tungan. Nåja. Det märks väl om jag är förgiftad. Fast vem ska sakna mig? Jag ska träffa mormor vid tolv i morgon, men innan dess har jag bara en föreläsning och där bryr ju sig ingen. Jag kanske hinner dö innan dess? En smärtsam frätningsdöd?

Usch. Det här gör ju dock att det verkar onödigt att läsa kursboken, som jag hade tänkt göra härnäst. Borde kanske istället reda ut vilka personer som ska få vilka av mina skivor och böcker när jag dör. Mamma får mina pengar. Mattias får min antologi-idé (vilken arvedel! Känn på den, Pär Lagerkvist).

Jag kommer nog inte dö. Men om det skulle bli så - farväl! Det var trevligt att känna er. Simma lugnt.