WHERE IS MY MIND?

Jag är full. Det är måndag kväll. Jag har druckit typ tre öl och lite rom och borde inte vara såhär full, men om man har sovit lite och ätit lite och är lättpåverkad kan det gå så. Tur att jag i alla fall kan stava ändå. Att kunna stava när jag är full är det stoltaste jag är över. Stavning är VIKTIGT.

Jag skrev en sorglig låt om min pappa idag. Jag grät typ när jag skrev den. Frågan är om jag någonsin kommer att spela den för någon. Sjukt privat. Borde skriva låtar om opersonliga grejer. Typ SUCCESS. Då kanske jag skulle bli en framgångsrik bloggare. Och popartist. Som kan byta ackord på kortare tid än två hela sekunder.

Tänkte provlyssna Kissies låt men pallade inte. En annan dag. När jag har min hjärna ordentligt på plats. Jag tappade just min knäckemacka i tvättkorgen. FAIL. Jag vill ha chips. Jag ska klippa mig i morgon 11.45. Måste upp i tid. Och packa till England! Jag ska hälsa på Josefin. Vi ska diskutera Pulpgrejer (antar jag) och se The Pains of Being Pure at Heart. Det kommer att bli fett.

Borde inte ha druckit öl idag. Men var sugen. Träffade min chefredaktör Andreas Häggström samt massa twittermänniskor. Trevligt folk. Häggström var som han är på internet.

Jag måste bli nykter innan jag somnar. Det är en vana jag har. Och med vana menar jag tvångstanke. Annars kommer jag säker att spy. Och jag vill inte spy. Någonsin. Har aldrig spytt av alkohol och tänker inte börja. Vomit free since '93!

Nu tror ni säkert att jag inte full för att jag har stavat allt rätt (för det har jag väl? Orkar ej kolla). Så är det att ha kontrollbehov. Ibland vill man släppa det och sedan får man panik för att man gjort det. Typ som när man har tillåtit sig att bli kär i någon. Det slår alltid tillbaka på en. Både att släppa kontrollen och att ha den. Kontroll suger, på det hela taget. Jag ska bli som Tyler Durden och leva utanför systemet. Göra tvål av människofett och spränga hus. Finns dock inga skyskrapor i Göteborg. Men jag kan i alla fall lyssna på Where is my mind?. FÖR DÅ LEVER MAN JU.

Vet inte vad jag ska göra tills jag kan sova. Spela gitarr kanske. Tror att jag är ensam i huset. Fotbollskillen har flyttat ut och veganen är på Emmaboda, om jag inte fattat helt fel. Kan ju spela igenom min sorgliga låt. Tror att den är bra. Kanske. Borde kanske skriva en annan text till melodin, en text som jag kan sjunga utan att gråta. Vore ju typ praktiskt om jag vill kunna spela in den. Men OFTA jag kommer att spela in musik! Nä. Kanske inte. Recensenter är misslyckade musiker. Men kan inte misslyckade recensenter bli musiker? Känner mig inte så jävla lyckad som recensent.

Nej. Nu får det vara slut. Sensmoral: Don't drink and blog.