onsdag 5 maj 2010

Gnäll och musiktips, som vanligt.

En gång i veckan köper jag Sofis mode för att läsa Annika Marklunds krönika. Varje gång får jag ångest för att jag inte skriver som hon. Varje vecka önskar jag att jag kunde skriva om känslor utan att känna mig dum och emo. Jag önskar att jag kunde, och vågade, skriva om saker som verkligen spelar roll.

Missförstå mig inte, jag påstår inte att musiktips och allmänt gnäll inte spelar roll, för det tycker jag att det gör. Men jag önskar att jag kunde vara allvarlig när jag skriver. Nyligen hade jag ett par skrivuppgifter i skolan som jag tyckte var sjukt svåra. Varför? Jo, för att jag var tvungen att vara allvarlig. Jag kunde inte vara vitsig och bitter. Det ultimata målet med texterna var inte att kläcka oneliners.

Det händer mycket i mitt liv just nu. Jag mår väldigt konstigt. Jag önskar att jag kunde skriva om det, dela med mig, men jag vågar inte. Jag är övertygad om att det kommer att låta som att jag fiskar efter uppmärksamhet. Det vill jag inte. Jag tycker bara att det känns konstigt att dölja saker. Kanske betyder det att jag saknar integritet. Eller att jag är så hjärnskrynklad att jag tror att alla måste veta allt om mitt känsloliv. Jag vet inte.

Men okej, litet musiktips nurå för att rättfärdiga det här inlägget: Jónsi, sångaren i Sigur Rós, har släppt ett soloalbum som är helt underbart och finns på Spotify. Lyssna och njut.

2 kommentarer:

Elin sa...

Det här var en väldigt seriös och fin text om hur du känner, ju :)

matilda sa...

Vad roligt att du nämner Annika Marklund. Läste hennes krönika i sofis mode för några dagar sedan och kände bara att snälla, inte en till allvarsam krönika i den sjukt långdragna följetången om henne flytt. Okej, hon har lämnat storstadsstressen för ett alldeles eget hus i världens ände. Hon tittar på djurspåren i snön (för hon har ju en alldeles egen trädgård!), hon skurar golvet och rensar avlopp, hon går på konsert i den lokala kyrkan och finner en riktig vän i en av tanterna. Och allt är så irriterande vackert hela tiden. Jag är nog avundsjuk på henne skrivtalang jag med, men dessutom på sättet hon verkar uppfatta världen. Så..vackert! Men det skulle ändå inte sitta fel med en liten smula humor eller ironi någon gång ibland. Kan jag tycka.